Samtidigt finns kvalitets- och därmed rättssäkerhetsaspekter att noga beakta. En målsägande som inte alls får någon utredning verkställd efter en polisanmälan kan uppleva det som ett hån att diskutera ”snabbare lagföring”.
De flesta brottsutsatta jag kommer i kontakt med är missnöjda med att den anmälan om brott som de gjort antingen har skrivits av nästan direkt eller att de utredningsåtgärder som har genomförts, till exempel att förhör har varit bristfälliga.
Jag kan naturligtvis inte annat än undantagsvis bedöma om det funnits fog för kritik men brukar råda den som är missnöjd att begära överprövning. Då får en åklagare bedöma avgörandet om beslutet fattats av polisen.
Gäller det beslut av en åklagare vid en åklagarkammare ankommer överprövningen på högre åklagare.
Det kostar inget att få ett beslut överprövat och det är enkelt att påkalla prövningen för den som är missnöjd.
Vår straffrättskipning bygger bland annat på principen om likhet inför lagen. Det betyder att vi alla, utan undantag, förutsätts straffas om vi överträder gällande lagar och förordningar där det finns straffbestämmelser som gör det förutsebart för oss hur vi bör förhålla oss som goda samhällsmedborgare.
Så enkelt är det emellertid så klart inte alltid i praktiken. Många brott och förseelser anmäls som bekant aldrig till polisen. Eller upptäcks av polisen.
När det gäller en del riktigt grova brott exempelvis inom den hänsynslösa gängkriminaliteten har vi dessvärre fått en tystnadskultur där många som sett eller hört något som kan sättas i samband med brott inom gängbrottsligheten väljer av rädsla eller obehag att inte berätta om det för polisen.
Många mord och försök till mord inom gängkriminaliteten förblir ouppklarade. Det är stor risk också för att det våldskapital som ofta förutsätts följa med grovt kriminella kan leda till att många drar sig för att fullgöra sin vittnesplikt även när fråga är om brottslighet med lägre straffvärde än mord och mordförsök gällande gängbrottslighet.
En sådan utveckling riskerar onekligen att åsidosätta likheten inför lagen. Vi kan inte ändra på bevisbördereglerna. En absolut förutsättning för en fällande dom är att brottet bortom rimligt tvivel kan styrkas. Det innebär att utredningskvaliteten måste vara fullgod. Den muntliga bevisningen i form av vittnesberättelser är viktig.
I sammanhanget förtjänar framhållas att ett svagt eller ofullständigt utredningsresultat inom straffrätten nästan alltid missgynnar målsägandesidan medan den misstänkte eller åtalade kan gynnas av att utredningen har sådana brister att åklagaren inte förmår fullgöra sin viktiga bevisbörda.
Sven-Erik Alhem