Hösten är här och all verksamhet inom transportbranschen är i full fart.
Jag har förmånen att ge föreläsningar på Handelshögskolan i Göteborg och Yrkeshögskolor (YH) inom transport och logistik, samt utbildning av säkerhetsfolk.
Under hösten har jag varit handledare åt två studenter från RiskhanteringsAkademien en YH-utbildning i Mölnlycke. De har gjort en studie om transportsäkerhet ? En insyn i den svenska vägtransportbranschen. Studien har gått ut till alla branschtidningar och vi får se vilka som publicerar valda stycken ur materialet.
Efter att läst studenternas arbete och via egen kunskap och erfarenhet, samt via kontakter inom polisen både högt och lågt, så har jag dragit slutsatsen att det nästan är riskfritt att begå oegentligheter inom vägtransportbranschen.
Enligt Trafikutskottets rapport i våras, redovisar polisen att det finns 140 poliser av totalt 20 000 poliser i Sverige, som har kompetensen att rapportera olaga yrkesmässig trafik, olaga cabotagetrafik och brott mot beställaransvaret. På våra vägar rullar cirka 100 000 tunga fordon enligt Sveriges Åkeriföretag, SÅ.
0,9 procent av transportstölderna klaras upp av polisen. Antal transportstölder har ökat med 14 procent sedan 2011.
Dessa siffror talar sitt tydliga språk. Det är nästa riskfritt att begå brott inom vägtransportbranschen.
A-, B-, och C-lag
Jag menar att det inte bara är polisen som ska bära ansvaret för denna ordning. Vem skapar detta? Kanske de som styr vårt land bör ta till sig att det finns en transportnäring i landet och visa ett större intresse för att se till att det finns resurser att städa upp i en osund bransch? Vidare menar jag att mycket av ansvaret ligger på själva branschen.
Studenternas studie styrker den uppfattning som jag har, att ingen vill betala för säkerhet och det är nästa bara ”billigast får köra” oavsett kvalité, som gäller.
Detta är även grunden till en osund transportnäring som bara ökar i volym i Sverige. Jag har mött påståenden där åkerinäringen klassas som A-, B-, och C-lag.
A = Svenska åkare som kör efter gällande avtal och regelverk, B = Svenska åkare som kör med utländsk bemanning ”F-skattare” och C = utländska åkerier som kör helt utanför regelverket och konkurrerar med osunda villkor. Ofta hänger medierna, exempelvis SR P1-programmet ”Kaliber”, ut B-laget för att de är lätta att identifiera. Men varför inte börja intressera sig för alla C-åkarna som finns på varje buskparkering runt storstäderna? Vem skapar sysselsättning för dessa ”åkerier”? Ett stort svenskt logistikföretag ställde frågan till sina speditörer ”Vilka åkerier drar era trailers”?
De flesta svarade, men två återkom inte med svar. Efter ytterligare påstötning så menade en av speditörerna att det var en oväsentlig fråga och den andra lämnade in en diffus lista över åkerier med konstiga namn. Detta var endast ett fall.
Klonade lastbilar
En Göteborgsåkare ringde och påtalade att han hade stora problem att komma fram runt sitt åkeri på grund av alla utländska dragbilar som kommit till hans område efter att Stigs Center städat upp och börjat bevaka sitt parkeringsområde. Tillsammans med polisen har vi nu börjat kontrollera dessa dragbilar om de verkligen är registrerade i sitt hemland. Indicier finns att dragbilar ”klonas” vilket innebär att det finns flera dragbilar med samma registreringsnummer. Det är inte konstigt att vissa speditörer kan utföra transporter i Sverige under självkostnadspris i jämförelse med en svensk åkare som kör efter regelverket.
Jag vill mana er som läsare att höra av er till era folkvalda politiker och tala om att ni finns och att ni behöver parkera, ta era raster efter vägarna och känna er trygga vid nattvila. Ni finns, men ni syns och hörs inte om ni är tysta.
Jag vill önska er en trevlig höst!