Sedan den 1 maj 2026 gäller nya svenska regler för den som vill byta ett EES-körkort till ett svenskt. Syftet är tydligt: Sverige vill stoppa så kallad körkortsturism. Läs Trafikjuristernas debattartikel nedan.

De fortsätter. Det kan exempelvis handla om en person som har ett körkort från ett land utanför EES som åker till ett EES-land där körkortet kan bytas och därefter försöker använda det nya EES-körkortet för att få ett svenskt körkort. Den möjligheten har Sverige nu kraftigt begränsat.

Men den nya lagen träffar inte bara personer som försöker hitta en genväg runt de svenska reglerna. Den kan också träffa människor som faktiskt har bott och arbetat i ett annat EES-land i flera år och försörjt sig som yrkesförare där.
Och där börjar problemen. Vi på Trafikjuristerna har kontaktats av flera personer som har hamnat i den här situationen.

Just nu företräder vi bland annat en erfaren yrkesförare som under tiotals år arbetat med tung trafik i hela Europa. Han kommer ursprungligen från ett land utanför EES. Senare flyttade han till ett EES-land där han bodde och arbetade under flera år. Där bytte han sitt gamla körkort mot ett körkort utfärdat av det landet. Men han reste inte dit för att få ett nytt körkort och sedan direkt flytta vidare.

Tvärtom. Han arbetade under flera år som professionell lastbilschaufför för transportföretag i EES-landet. Han omfattades av landets socialförsäkringssystem, hade Code 95 (motsvarande YKB) och körde internationell tung trafik. Han genomgick också medicinska och trafikpsykologiska kontroller kopplade till de tunga körkortsbehörigheterna. Det är alltså svårt att beskriva hans situation som någon klassisk form av körkortsturism.

Reglerna har ändrats. Före den 1 maj 2026 såg reglerna annorlunda ut. Den som hade ett giltigt EES-körkort och var permanent bosatt i Sverige kunde normalt få körkortet utbytt mot ett motsvarande svenskt körkort. Det spelade då inte på samma sätt en avgörande roll att körkortet längre tillbaka i tiden hade sitt ursprung i ett land utanför EES.

Den nya lagen ändrar detta att om ett EES-körkort bygger på ett körkort från ett land utanför EES får det numera bara bytas till svenskt körkort om vissa särskilda krav är uppfyllda. Kraven är att man ska ha haft körkort i annat EES-land minst 5 år innan flytten till Sverige eller att man genomgått ett förarprov i det andra EES-landet innan bytet från tredjelandskörkortet.

Det senare kravet är särskilt problematiskt eftersom de länder inom EES som byter körkort från länder utanför EES inte har krav på att genomgå förarprov för bytet. Faktum är att en förare som kanske inte har en tanke på att flytta till Sverige när han etablerar sig i annat EES-land, skulle inte ens fundera på att genomgå ett förarprov som han inte behöver göra för att få byta sitt körkort från ursprungslandet.

För många förare innebär det att ett körkort som de har använt lagligt i ett annat EU- eller EES-land under flera år plötsligt inte längre kan bytas när de flyttar till Sverige.

Det aktuella fallet innehåller dessutom en detalj som gör frågan ännu mer komplicerad. Föraren hade redan ansökt om att byta sitt körkort och lämnat det till Transportstyrelsen över en månad innan den nya lagen trädde i kraft den 1 maj. När hans ärende började gällde alltså fortfarande de gamla reglerna och enligt dem skulle hans körkort ha bytts ut. Men Transportstyrelsen hann inte fatta beslut innan lagen ändrades.

När beslutet senare kom använde myndigheten den nya lagstiftningen och ansökan avslogs. Det innebär att tidpunkten för själva myndighetsbeslutet kan få mycket stor betydelse. I praktiken skulle två förare kunna lämna in liknande ansökningar före lagändringen och ändå få olika resultat beroende på hur snabbt just deras utredare på Transportstyrelsen hinner handlägga deras ärende.

Kan han inte bara åka tillbaka och förnya körkortet? Det låter kanske som den enkla lösningen, men så fungerar inte systemet. EU:s körkortsregler bygger i stor utsträckning på att körkort ska administreras i det land där personen faktiskt bor.

När föraren numera är bosatt i Sverige kan han därför inte bara återvända till det tidigare landet och förnya körkortet där som om han fortfarande bodde där. Han måste i så fall flytta tillbaka till landet och bo där i 185 dagar först. Paradoxalt nog så skulle han även kunna arbeta och köra tung trafik i Sverige om han skulle göra det. Men nu vill han bo kvar i Sverige. Sverige är därför det land där han ska hantera sin körkortssituation. Men Sverige säger nej till utbytet.
För en privatperson är det ett stort problem.

För en yrkesförare kan det betyda förlorat arbete och förlorad försörjning. Vi menar att lagen ska stoppa fusk – inte fungerande yrkesförare. Det finns goda skäl att stoppa missbruk av körkortssystemet. Ingen seriös transportföretagare tjänar på att personer kör tunga fordon utan tillräcklig utbildning eller kompetens, men då måste man också skilja mellan fusk och verklig etablering.

En person som tillfälligt tar sig till ett annat land för att få ett körkort och sedan omedelbart försöker byta det i Sverige befinner sig i en helt annan situation än en person som under flera år faktiskt har bott där, arbetat som lastbilschaufför, betalat avgifter, varit socialförsäkrad och kontrollerats inom landets system för yrkesförare.

I det fall vi nu driver finns dessutom dokumentation som visar att föraren under lång tid arbetat professionellt med tung trafik inom Europa. Det är också här lagens trafiksäkerhetsargument blir intressant. Den nya regleringen bygger bland annat på att Sverige vill vara säkert på att förare verkligen har den kunskap och lämplighet som krävs.

Men när en person under flera år har arbetat lagligt som internationell lastbilschaufför, haft Code 95 och varit föremål för medicinska och yrkesrelaterade kontroller blir bilden mer komplicerad än vad ordet ”körkortsturism” antyder.

Detta är ett problem som kan växa. Lagändringen är fortfarande mycket ny och det finns ännu ingen etablerad domstolspraxis som visar exakt hur alla de här situationerna ska bedömas varför problemet kan fortsätta att växa.

Vi ser redan att frågan inte är teoretisk. Flera förare har kontaktat Trafikjuristerna efter att ha fått problem med utbyte av EES-körkort som längre tillbaka har sitt ursprung i ett land utanför EES. Det finns också en risk att problemet blir större i takt med att fler yrkesförare flyttar mellan europeiska länder.

Transportbranschen är internationell. En chaufför kan bo i ett land, arbeta för ett företag i ett annat och köra genom tio länder under en vanlig arbetsmånad. Då måste också körkortsreglerna fungera i verkligheten.

Att Sverige vill stoppa körkortsturism är förståeligt, men lagstiftning som ska stoppa genvägar och missbruk får inte i onödan bli en återvändsgränd för förare som faktiskt har följt reglerna och arbetat lagligt inom europeisk transport under många år. Nu ligger frågan hos domstolen.

Det aktuella ärendet ligger nu för prövning i förvaltningsrätten. Domstolen ska bland annat ta ställning till vilken betydelse det har att ansökan lämnades in innan den nya lagen trädde i kraft. Lagändringen innehåller inga särskilda övergångsregler för redan pågående ärenden. Det finns inte heller något tydligt uttalande i förarbetena om hur just dessa fall ska hanteras.

Högsta förvaltningsdomstolen har i tidigare avgöranden betonat att nya regler inte alltid kan tillämpas helt mekaniskt bara därför att de gäller den dag beslutet fattas. Vid ändrad lagstiftning kan bland annat rättssäkerhet, förutsebarhet och risken för att utfallet beror på ren handläggningstid få betydelse.

Det är därför en mer principiell fråga än bara ett enskilt körkortsärende. Domstolen behöver i praktiken ta ställning till hur långt den nya regleringen ska få slå mot personer som redan hade ett pågående ärende när lagen ändrades.

Trafikjuristerna
Trafikjuristerna Britta M Kjellin och Alexander T Kjellin