När mina båda lastbilar behöver ”snabbladda” samtidigt, vilket är en fullt normal situation i ett fungerande åkeri, kan effekttoppen snabbt bli flera hundra kilowatt. Det innebär tiotusentals kronor i månaden i ren effektkostnad. Inte för att jag använder mer el totalt, utan för att jag använder den när verksamheten kräver det.

EU har beslutat att transportsektorn ska elektrifieras. Den svenska regeringen, Med Ebba Bush i spetsen, har ställt sig bakom. Energiministern och hennes kompanjoner (men även vänstern och Miljöpariet) talar om grön omställning, konkurrenskraft och framtidstro. Men när jag tog beslutet att investera fanns inte denna kostnadsbild med.

Ingen talade om att laddningen – själva förutsättningen för att kunna köra på el – skulle bli en ny ekonomisk riskfaktor via elnätets monopol. Ingen sa att den som laddar när verksamheten kräver det, ska straffas ekonomiskt.

Lastbilar kör inte när elnätet tycker att det passar. De rullar när kunderna kräver det. En oladdad bil står still. En stillastående bil producerar inga intäkter. Den betalar inga löner. Den levererar inga varor.

Det är lätt att sätta mål i Bryssel. Det är lätt att tala om elektrifiering i Stockholm. Det är betydligt svårare att driva ett litet åkeri där marginalerna redan är pressade.
När spelreglerna ändras i efterhand undergrävs förtroendet på riktigt.

Jag gjorde det ni bad oss göra. Jag investerade miljoner. Jag tog risken.

Nu är det tydligen min uppgift att också bära konsekvensen av att energisystemet inte är anpassat till den omställning ni själva har beslutat om. Det kostade mig (förra månaden) 40 000 kronor plus moms i effektavgift. Rimligt? knappast!

Så här är den raka frågan till energiministern:
– Tänker ni kompensera de företag som redan har ställt om?
– Eller var det meningen att vi skulle fungera som försökskaniner?

Och till EU:s beslutsfattare:
Ni kan inte både kräva elektrifiering och samtidigt konstruera ett regelverk som gör det ekonomiskt riskabelt (och med facit i hand ohållbart) att faktiskt använda elen.

Om detta är den nya verkligheten måste ni säga det rakt ut. Att omställningen ska finansieras av småföretagare som redan har tagit steget. För annars är budskapet tydligt – och det är farligt tydligt. Den som ställer om först får betala mest.

Och nästa gång ni efterfrågar investeringar i grön teknik kan svaret mycket väl bli – Inte förrän ni kan garantera stabila spelregler. För utan förutsägbarhet blir det ingen omställning. Det blir bara misstro.

Sigge