För oss som driver åkeri är bristen på lämpliga parkeringsplatser för tunga fordon inte ett teoretiskt problem, det är en daglig realitet. Chaufförer tvingas köra runt i städer och industriområden på jakt efter en plats att ställa ekipaget. Resultatet blir stress, osäkerhet och en arbetsmiljö som knappast kan kallas rimlig.

Detta är inte bara en fråga om irritation eller bekvämlighet. Det är ett arbetsmiljöproblem, ett trafiksäkerhetsproblem och i förlängningen ett lagproblem. Regelverket kring kör- och vilotider är tydligt och hårt sanktionerat. Samtidigt lämnas chauffören ofta ensam med ansvaret att ”lösa situationen” när inga lagliga parkeringsalternativ finns.

För åkerierna blir konsekvenserna också ekonomiska. I de kommuner där det faktiskt finns bevakade eller avgiftsbelagda uppställningsplatser används dessa. Till inte helt obetydliga kostnader. Årligen handlar det om ganska stora summor, pengar som i praktiken betalas för att över huvud taget kunna följa regelverket.

Men i många städer och kommuner finns inga sådana alternativ alls. Då återstår bara två val: att parkera olagligt och ta böterna, eller att ställa ekipaget mer undanskymt och hoppas att ingen märker det.

Det senare alternativet innebär i sin tur en helt annan risk. Stölder och inbrott. Diesel, verktyg och gods försvinner, skador uppstår och försäkringsärenden följer. Kostnaderna för detta överstiger ofta vida en parkeringsbot.

Det är här frågan borde ställas till kommunpolitiker och riksdag. Hur kan man samtidigt ställa höga krav på regelefterlevnad och trafiksäkerhet, men inte ta ansvar för de grundläggande förutsättningarna? Lastbilar kan som bekant inte ”försvinna” över natten. De måste stå någonstans. Och det är inte rimligt att ansvaret för detta i praktiken skjuts över på enskilda chaufförer och företag.

Lika märkligt är det att frågan sällan får utrymme i tv, radio eller dagspress. Trafikfrågor engagerar annars stort – men när det handlar om yrkestrafikens vardagliga villkor blir det ofta tyst. Kanske beror det på att problemet inte syns förrän något går fel. När lastbilar står ”fel”, när böter delas ut eller när stölder sker. Då diskuteras symptomen, men sällan orsaken.

Om politiken menar allvar med arbetsmiljö, trafiksäkerhet och fungerande transporter krävs mer än vackra ord. Det krävs planering, mark och investeringar i tillgängliga uppställningsplatser för tunga fordon – även i och nära våra städer. Annars fortsätter vi att blunda för ett problem som redan i dag kostar både pengar, trygghet och förtroende.

Lastbilen är en självklar del av samhället. Då måste den också ha en självklar plats att stanna på.

Jörgen, Malmöåkare