Jag som åkeriägare är trött på att höra att vintern ”kom som en överraskning”. Det gör den aldrig. Varken för oss som kör yrkesmässigt varje dag eller för dem som bär ansvar för Sveriges vägar. Ändå upprepas samma scen varje år: temperaturen sjunker, halkan slår till och olyckorna staplas på löpsedlarna. Och som vanligt är det vädret som får skulden. Men det är inte halkan som orsakar olyckorna – det är en kombination av dåligt förarbeteende och en väghållare som inte gör sitt jobb.
Vi yrkesförare har sedan länge anpassat oss. Kraven på vinterdäck har dessutom skärpts och gäller numera under en längre period. Det är i grunden kanske en klok förändring, men vad hjälper det när vägarna inte är halkbekämpade och informationen från ansvariga myndigheter kommer för sent eller inte alls? Halkan går att förutse, men bara om man är vaken. Väderappar, SMHI-varningar och prognoser har i flera dagar signalerat risk för halka. Jag kan inte förstå varför Trafikverkets ansvariga verkar vara de enda som inte ser det.
Det är vi på vägarna som får ta konsekvenserna. För oss innebär halka inte bara leveransförseningar – det handlar om säkerhet, ansvar för personal och dyr utrustning och ytterst om liv.
När en lastbil med en totalvikt på 64 ton (eller mycket mer) tappar fäste räcker det inte att säga att vädret var besvärligt. Samhället kräver att vi som åkerier (och chaufförer) planerar, investerar i rätt utrustning, följer regler men ändå levererar i tid. Är det då orimligt att kräva samma ansvar av väghållaren?
Jag vill vara tydlig: de flesta trafikanter sköter sig, men skillnaden mellan att hålla vägen och att hamna i diket ligger ofta i om vägen är halkbekämpad eller inte. Om Trafikverket missar att salta innan det fryser på, då hjälper kanske inte vinterdäck, lastbilens teknik eller förarens erfarenhet. En sovande väghållare är farligare än en ovan bilist.
Det här är inte ett rop på mer byråkrati eller nya regler. Det är ett krav på att de regler som redan finns ska följas. Att väghållaren ska agera på prognoser i tid, inte när olyckorna redan skett. Att resurser sätts in där behoven är störst – alltså kanske i synnerhet på de viktiga ”pulsådrorna” där gods, chaufförer och samhällsekonomi rullar dygnet runt.
Samtidigt behöver vi tala klarspråk om förarbeteende. För många kör som om det vore sommar året runt. Låga hastigheter, rätt däck och avstånd är grunden i vinterkörning. Men om staten ställer krav på oss, då måste staten också leverera sin del av vägen.
Jag skriver inte detta främst för att klaga utan för att jag vill se förändring. Jag vill att vi ska slippa läsa om frontalkrockar, stillastående köer och chaufförer som inte kommer hem till sina familjer därför att någon valde att spara in på saltbudgeten eller såg vädervarningen för sent. Halkan är inte en naturkatastrof. Den är ett test på ansvar – och just nu, i början av halksäsongen, är det många som inte klarar det. Vi måste vara fullt medvetna om att alla som vistas i trafiken har olika lång erfarenhet av körning i vinterväglag. Vi som yrkesförare är troligtvis den yrkesgrupp som omges av flest amatörer under en arbetsdag. Vi ska alla ha respekt och förståelse för det – men även Trafikverket måste väga in detta i sin planering, inte endast vintertid.
Hans Agnez, åkeriägare