Läser i Proffs om att läkare idag erbjuder medicinska intyg digitalt, utan att föraren behöver besöka en mottagning fysiskt. För mig som arbetsgivare innebär det ärligt talat en konkret lättnad: vi minskar produktionsbortfall, förenklar administrationen och slipper skicka iväg förare för ett möte som i praktiken ofta är rutinmässigt. Färre avbrott i körschemat betyder också bättre leveransprecision – och därmed en starkare position på en redan pressad marknad.

Men enkelheten får inte göra oss blinda för riskerna. Vår bransch bygger på förtroende: när våra förare kör ut gods eller utför andra uppgifter med lastbil, bär de inte bara företagets logotyp – de är också en symbol för ansvar och säkerhet. Om det uppstår ett olycksfall, eller om en förare påvisar bristande medicinsk lämplighet, kan frågan om ett distansintyg snabbt förvandlas till en rättslig eller medial belastning för företaget. Frågan blir då: har vi gjort tillräckligt?

Samtidigt har de så kallade PEth-testerna – laboratorieprov som visar alkoholkonsumtion över tid – blivit en rättsosäker faktor som vi som arbetsgivare inte kan ignorera. Att Transportstyrelsen i vissa fall återkallar körkort baserat på prov som tagits i annan vårdkontakt, utan att den anställde informerats eller fått möjlighet att bemöta resultatet, är en utveckling som skapar rädsla. Våra förare kan undvika vård – inte för att de har något att dölja, utan för att de inte längre vet vad ett blodprov kan få för konsekvenser.

Det urholkar tryggheten på arbetsplatsen.

Vi vill inte ha förare med osunda alkoholvanor – men vi vill inte heller ha ett system där myndigheter agerar utan transparens. Vi vill kunna lita på att läkarintyg, oavsett om de är fysiska eller digitala, grundar sig i en tydlig, etisk och rättssäker bedömning. Och vi vill kunna erbjuda våra förare ett arbetsklimat där de vågar söka hjälp i tid, utan att oroa sig för att ett rutinprov ska leda till yrkesförbud.

Läkarintyg på distans är en del av den moderna vården. Men det kräver att roller och ansvar är tydligt definierade. Om en läkare anser att en fysisk undersökning är nödvändig ska det göras. Om ett prov tas som senare används i ett körkortsärende ska individen informeras – och ges en chans att försvara sig. Och om Transportstyrelsen agerar på enskilda labbsvar utan läkarbedömning, måste den praxisen granskas – inte bara ur trafiksäkerhetsperspektiv, utan ur arbetsrättslig och etisk synvinkel.

För mig som arbetsgivare handlar det om att hitta balansen. Vi behöver trygga, friska förare. Men vi behöver också ett klimat där lojalitet och öppenhet råder – inte misstänksamhet och oro. Läkarintyg på distans kan bidra till effektivitet, men bara om vi säkerställer att de inte sker på bekostnad av våra anställdas integritet eller rättssäkerhet.

I slutändan är det inte bara förarens körkort som står på spel – det är hela branschens förtroende.

//Åkeriägare med ansvar