I måndags genomfördes en aktion utanför Scans slakteri i Kristianstad, arrangerat av djurrättsnätverket Tomma burar. Vad vill ni uppnå med era punktblockader utanför slakterierna, frågar vi Martin Smedjeback från Tomma burar?
– Vi vill belysa det orättfärdiga i att döda djur när vi inte behöver det, säger han.

När vi frågar varför de riktar in aktiviteterna på chaufförerna och åkerierna som kör djuren och som direkt drabbas av aktionen, svarar han att han vill poängtera att de inte har något emot vare sig förarna, åkerierna eller någon individ som arbetar med det här. Varför går ni då inte på uppfödarna istället?
– Det gör vi också i samband med exempelvis djurfritagningar som vi mest arbetar med, säger han. Vid fritagningar släpps djuren inte lösa i naturen utan förs till en förberedd plats där de tas omhand och att släppa ut djur ur lastbilar är inget vi har en tanke på att göra.

Martin understryker att det är slakterierna som står i fokus och de vill stoppa djuren innan de kommer in då det är svårt att ta sig in på området. Att djurens lidande förlängs när de får stå längre i fordonen under aktioner är en vanlig fråga de får, men han menar att man missar poängen med den frågan.
– Den stunden vägs upp av att vi vill motverka att de transporteras långa sträckor för att sedan dödas, säger han.

När vi frågar om han känner till den genomsnittliga tiden svenska slaktdjur tillbringar i transporterna till slakterierna, känner han inte till den siffran, men hänvisar till en lag om en åttatimmarsgräns. Vad vill du säga till irriterade chaufförer och åkare som får stå och vänta ut era aktioner?
– Vi vill inte dem något ont och är inte där för att göra deras liv besvärligt, säger han. Vi vill gärna ha en fredlig dialog även med dem.

Han önskar transportörerna kan se det ur deras perspektiv, att man gör det för djurens skull.

I samband med en aktion i Linköping tidigare i år, fick man motta hundratals dödshot via sociala media varav många kom från förare, berättar Martin som upplever det både obehagligt och personligt när han läser kommentarer där det uppmanas att man ska köra över dem med lastbilarna. Varför tror du de blir så arga trots att ni inte riktar er mot dem?
– En bra fråga. Kanske är de inte vana vid att någon utgör ett hinder för dem i deras vardag, funderar han. Det kan ju också vara att köttnormen är så stark i samhället och därmed inte tål att ifrågasättas.

Oavsett vilka skäl som anges, tycker han inte det får motivera att man önskar livet av någon på det sätt som görs på sociala media. Avslutningsvis frågar vi om det ändå inte finns gårdar där djuren har det bra och att det då skulle rättfärdiga att man äter kött.
– Så länge vi ser på djuren som mat, kommer de att fara illa, sammanfattar Martin Smedjeback.

Vi kontaktar åkerier som påverkats av aktiviteterna, men våra frågor hänvisas till Scan där Magnus Lindholm är operativ direktör. När vi frågar om det finns restriktioner för om och vad åkerierna får uttala sig om till media, säger han att åkerierna omfattas av yttrandefriheten. Han upplever än så länge inte heller några problem med aktivisterna och driften har ännu inte störts.
– Vi värnar om yttrandefriheten, säger han. Så länge deras aktioner inte påverkar våra anställdas eller annan säkerhet och de inte tar sig in på området, har vi inga synpunkter.

När polis kallas till platsen, är det oftast det externa vaktbolaget som har agerat, säger han. Enligt Martin Smedjeback kan han inte dra sig till minnes att någon representant från slakterierna kommit ut och talat med dem under pågående aktion. Varför görs inte det?
– Vi för dialog med olika djurrättsorganisationer. Att ta en diskussion ute på gatan är inte rätt arena. Vi gör det istället under ordnade förhållanden i samband med möten, avrundar Magnus Lindholm på Scan.