I Sverige är vi noga med att inte ta identiteten för given. Den kollas som bekant ofta. Här i landet får vi vara så snälla att ta upp en godkänd legitimationshandling och visa behörighet när vi vill ta ut pengar till exempel. Om det så bara gäller tjugo kronor. När vi handlar på systemet och är i nära för alkoholinköp godkänd ålder ombeds vi också regelmässigt visa upp en ID-handling för att styrka åldern.
Ja, det är så det är i det normalt ordningsamma landet Sverige. Hur skulle det annars se ut om man skulle lita på vad folk påstod om identitet och ålder? Det duger väl inte?
Likväl finns det ett område där det inte verkar vara riktigt så noga. Där det räcker att svara ja på frågan om detta är Kajsa Svensson eller Sven Persson.
Vad jag nu åsyftar gäller ett område där noggrannhet och ordning och reda borde vara självklarheter. Jag tänker på våra domstolar.
Där efterfrågas normalt inget körkort eller annan ID-handling för att styrka vem det är som kommer in som tilltalad eller vittne i rättssalen. Det förutsätts bara vara rätt person. Att det annars omedelbart skulle avslöjas av de närvarande inom rättsapparaten om det inte var rätt man eller kvinna som inställde sig.
För det kan väl inte vara möjligt att det skulle vara någon annan än rätt person som påstod sig vara den tilltalade eller det vittne som ropades upp i högtalaranläggningen i tingsrätten?
Vem vet? Inte domstolen i alla fall. Det känns märkligt när vi är så noggranna i övrigt.
När vi ändå talar om ofullkomligheter i domstolarna finns det mer att diskutera. Alla domare – såväl professionella som lekmän i form av nämndemän – har i princip lika rösträtt. Om en domare är skiljaktig så bör – tycker jag – det vara en självklarhet att de domskäl som den skiljaktige domaren anser vara korrekta i målet signeras av honom eller henne oavsett vem som praktiskt svarat för utformningen av dem. Så sker ofta inte.
Visst är det märkligt om en nämndeman vars domskäl i efterhand utsätts för stark kritik inte ens har läst och godkänt dem.
Så ska det inte få gå till i det ordningssamma landet Sverige där ordning och reda förutsätts råda. Och vad är viktigare än att det i domstolarna där rätt ska skipas finns en extrem noggrannhet och att inget lämnas därhän i fråga om säkerställd dokumentation om vad som förevarit. Vem som faktiskt har inställt sig vid huvudförhandlingarna och hur alla de domare som deltagit i avgörandena tar ansvar för vilka skäl de angett för sina ställningstaganden genom att signera dem. Domskälen är viktiga.
Ansvaret för vad de innehåller vilar tungt på alla domare som deltagit i respektive avgörande.
Jag tycker alltså att det krävs en skärpning i domstolarna. De som inställer sig som parter och vittnen ska legitimera sig. De som dömer får svara för hur skälen för respektive avgörande/ställningstagande utformats genom att signera dem.
Med makt följer ansvar.
Sven-Erik Alhem