Upprinnelsen till rapporten är en diskussion i kollektivtrafiknämnden i Skåne kring hur kraven på effektivitet och punktlighet i kollektivtrafiken påverkar bussförarnas arbetsmiljö. Resurser avsattes till en oberoende studie inom ramen för K2, för att få svar. Resultaten har nu publicerats i rapporten Ohållbar kollektivtrafik? Yrkesvardagen för bussförare som kör åt Skånetrafiken.

Rapporten bygger på intervjuer med, och enkätsvar från, bussförare i Skåne som kör region- eller stadsbuss. Samtliga förare är anställda i privata bolag, men med Skånetrafiken som upphandlare och beställare av trafiken.

Ambitionen har varit att förmedla hur vardagen på gott och på ont ser ut för olika bussförare samt att fånga förarnas egna tankar om hur den skulle kunna förbättras.
– Bakgrunden är signaler om att många bussförare känner sig stressade samtidigt som det är relativt ont om tidigare forskning kring förarnas vardag, säger Karin Winter, huvudförfattare och forskare på K2 och Lunds universitet, som skrivit rapporten tillsammans med Chiara Vitrano, senior forskare på K2 och VTI och projektledare för studien.

Den bild som de intervjuade bussförarna förmedlar av sin vardag är relativt samstämmig, trots att de är anställda i olika bolag. Resultaten visar på en pressad tillvaro med flera olika och samverkande stressmoment.

Ett sådant moment är att punktlighet mäts i realtid av särskild utrustning i bussarna. Förseningar kan innebära att bussföretaget får betala vite till Skånetrafiken. Bussföretagen håller därför koll på den enskilde förarens data. Detta kan leda till dilemman hos förarna, där de slits mellan att göra vad de anser är ett bra jobb – köra säkert, se till att alla kommer ombord ordentligt – och att hålla tiden. En särskild stressfaktor är regeln att bussen inte får komma mer än en minut för tidigt till ändhållplatsen. Att köra sakta mot slutet, för att inte bli för tidig, kan leda till irritation hos resenärerna.

Låg uppskattning är också något många vittnar om då de flesta bara får feedback när det rör avvikelser och förseningar och inte när de gjort ett bra jobb. Det finns även en tendens att inte värdera bussförarnas yrkeskompetens och lita på deras förmåga att göra kloka bedömningar i stunden. Många berättar också om gles kontakt med överordnade och ett lågt intresse för förarnas arbetssituation och hur den kan förbättras.

Konkret handlar stressen också om att det inte finns tillräckligt med tid avsatt för nödvändiga arbetsuppgifter, om bristande flexibilitet, långa arbetspass och mycket tid hemifrån. Ett delat pass, med ett längre obetalt uppehåll i mitten, kan omfatta upp till 13 timmar.

Men även mer grundläggande problem tas upp. Det brister även i det allra mest basala som att säkerställa att bussförarna har tillgång till toaletter.
– En del beskriver hur de får kissa i buskar och att de medvetet skär ner på vätskeintag när de är på jobbet. Detta är en mycket välkänd problematik i branschen och det sänder förstås en signal till förarna när situationen tillåts kvarstå år ut och in, säger Karin Winter.

Tidigare forskning visar att stressmomenten sammantaget får negativa hälsoeffekter och tenderar att påverka bussförarnas vardag i stort. Detta får i sin tur oönskade konsekvenser för resenärerna: en trött och stressad bussförare har svårt att ha ”ett glatt humör” och vara på topp vad gäller trafiksäkerheten, menar forskarna, som frågar sig hur hållbar kollektivtrafiken är ur ett förarperspektiv.

Många av förarna menar att systemet med upphandling av kollektivtrafiken där bolag konkurrerar genom att bjuda under varandra bidragit till dagens situation. Samtidigt vittnar förarna också om yrkesstolthet, körglädje och en önskan att få bidra till att förbättra kollektivtrafiken genom sina erfarenheter.

Chiara Vitrano lyfter att det råder brist på förare i dag och att en bättre arbetsmiljö kan vara en förutsättning för framtida rekryteringar. Att ta tillvara förarnas kunskap, skapa system för återkoppling och få till samarbete mellan olika aktörer för att lösa till exempel toalettproblemen är några av de förbättringsförslag som finns i rapporten.

Man hoppas nu att forskningen ska leda till förändringar som gör kollektivtrafiken mer hållbar för både yrkesverksamma och resenärer. Studien är också viktig då den beskriver en verklighet som är välkänd i bussbranschen men som för den bredare allmänheten är mer av en nyhet.
– Man kan ta bussen varje dag utan att vara medveten om de många utmaningar som bussförare upplever, avslutar Chiara Vitrano.