Åkaren medger att han lastat mer på boggin, men inte så mycket som polisen gör gällande och förnekar därmed brott. Likaså förnekar han att han kört för fort och hänvisar till ett fall om fortkörning mot färdskrivaren som ogillats av tingsrätten. En dom som vi tidigare tagit upp.

Den aktuella dagen börjar åkaren sin dag i Hjo kommun. När han vaknar noterar han att det fallit en och en halv decimeter snö. Ekipaget är så kallat vinterlastad vilket innebär att man ”av säkerhetsskäl försöker förskjuta lasten för att förskjuta lasten för at få tyngden på styraxeln och trycket på drivaxeln”, läser vi i domen. Om lasten är placerad för långt bakåt på ekipaget riskerar man att ”flyga av vägen”.

När åkaren lastade ekipaget i Halmstad dagen innan var han medveten om att han hade några hundra kilo för mycket på drivaxeln. Han flyttade inte lasten eftersom det procentuellt var så lite vikt. Ekipaget var totalt lastat med cirka tio ton under full last. När han blev stoppad av polisen visade vågen 1 400 kilo för mycket.

Anledningen till överlasten angavs vara att snö hade fastnat under ramen på fordonet. När åkaren tomvägde fordonet i Söderfors senare på dagen, visade vågen 900-1 000 kilo för mycket. Åkaren har kört lastbil i många år och har full koll enligt domslutet. Han har inte lastat för mycket i något vinstsyfte utan endast för att det skulle gå att styra lastbilen och för att han inte skulle fastna eller flyga av vägen. Det är skillnad om man lastar över tillåten totalvikt, menar åkaren.

Det fastnar alltid snö under lastbilen och han såg att det gjorde det den här gången också. Han har inte kunnat påverka det själv och har inte haft uppsåt till brottet. När det gäller hastighetsöverträdelsen är inte färdskrivaren ett instrument för att mäta hastighet utan för att mäta kör- och vilotider. Det finns dock en hovrättsdom på att det inte håller juridiskt (se tidigare länk).

Kontrollen av åkaren och hans ekipage gav vid handen att det lastats för mycket på boggin och att det körts för fort. Polisen väger lastbilen axel för axel och när axlarna sitter tätt på en lastbil får axlarna aldrig väga mer än 19 ton. Axeln på den aktuella lastbilen väger mer än så. Väglaget den aktuella dagen var torrt och fint.

Gällande hastighetsöverträdelsen går det att få ut väldigt exakt information i färdskrivaren. Hastigheten registreras fyra gånger i sekunden och mätningen påbörjas vid färdens början fram till stoppet. Alla parametrar som krävs kontrolleras vid tillfället.

Tingsrättens bedömning säger att åkaren framfört ekipaget vid aktuell plats och tid. Högsta tillåtna boggitryck har överskridits med 1 400 kilo och åkaren har framfört fordonet i en hastighet av 89 km/h trots att den tillåtna hastigheten är 80 km/h.

Åkaren å sin sida har hävdat att han lastat ekipaget för vinterväglag och då överskridit maxlasten för boggin. Han hänvisar även till en dom om att färdskrivaren inte är ett instrument för att mäta hastighet (se tidigare länk).

Med framlagd bevisning och hänvisning till tidigare dom, finner tingsrätten åtalet styrkt i sin helhet och att åkaren ska dömas i enlighet med åtalet vilket är penningböter om 2 250 kronor.

Vi talar med åkaren som är tydlig med att han kommer att överklaga såväl hastighetsöverträdelsen som överlasten. Han menar att det behövs mer rimlighet i polisens bedömningar.
– När jag lastade i Halmstad rådde det verkligen vinterväglag och jag lastade för trafiksäkerhetens skull. Jag kan inte lasta om stål om vinterväglag skulle upphöra. Dessutom ska is och snö på stänkskydd och under ramen inte underskattas som en bidragande faktor i vikten. Böterna för hastigheten menar jag också är orimlig eftersom det i utrullningar kan bli så, säger han.

Domen vinner laga kraft om en vecka, men åkaren kommer att begära anstånd för att hinna förbereda sin överklagan.