Allt är möjligt – åtminstone i teorin…

Känn dig välkommen till ett nytt nummer av tidningen Proffs. Tiden går snabbt och om blott två månader är det dags att ställa ut gröten på trappan och hålla tummarna för att den skäggige farbrodern från Nordpolen tittar förbi med sin välfyllda julklappssäck. I år riskerar säcken förvisso bli lite lättare än vanligt eftersom giriga, profithungriga finansvalpar i Amerika tycks ha satt igång en rejäl härdsmälta i den globala ekonomin.

På tal om härdsmälta. Häromdagen körde jag på några av de småvägar som leder till och från Ystad i Skåne. Det kändes som att jag befann mig på safari mitt ute i ”ingenstans”. Om det nu inte vore för alla polska långtradare som vinglande kom emot mig i ett till synes ändlöst pärlband.
Den främsta anledningen till att dessa gästande långtradare väljer att köra på småvägarna istället för de breda europavägarna är inte för att förarna har ett grundmurat intresse för den svenska landsbygden. De vill helt enkelt inte betala de pengar som det kostar för att få tillträde till det större vägnätet.

Inte miljövänligt

Min upptäckt är på intet sätt någon nyhet. Tvärtom. Det har pågått länge och det är just detta faktum som för mig att höja på ögonbrynen. Tydligen har varken miljöminister Carlgren eller någon från Miljöpartiet kört på riksväg 9 och/eller 13 på bra länge – eller ens brytt sig om att jämföra siffrorna från de erlagda vägavgifterna mot den faktiska statistiken som visar hur många utländska ekipage som varje dygn rullar på det svenska vägnätet.
Nu blir det dock svårare att göra den jämförelsen eftersom Sverige sedan den 1 oktober i år har ingått ett samarbetsavtal med Danmark, Belgien, Luxenburg och Nederländerna. Numera är det så att om en vägavgift är betald i något av dessa länder så gäller den även för färd på övriga samarbetsländers avgiftsbelagda vägnät.
Men så har vi ju de polacker som jag talade om… Polen ingår inte i samarbetet och måste därför snällt betala svensk vägavgift även fortsättningsvis. Om de nu inte vill köra omkring på småvägar vill säga.
Hur miljövänligt låter nu det här då? Inte alls, eller hur?

Fler utlänningar

Avgiftssystemet måste vidareutvecklas och komma att omfatta alla landets vägar. Idag är vi så välinformerade om hur ryckig körning påverkar bränsleförbrukningen ? oavsett fordonsslag ? att man ganska enkelt kan konstatera vilka följder småvägskörningarna får på miljön. Och eftersom antalet utländska tunga transporter bara tenderar att öka så får vi ju anta att även miljöeffekterna kommer att bli större i negativ mening.
Jag ska nu direkt understryka att det inte endast är polacker som är bovar i dramat. Självfallet ”smyger” även andra nationaliteter omkring längs rapsfälten och i bokskogarna.

Till detta besvärande ämne vill jag också tillägga att vi nu dessutom har 10-kilometersintervall på hastighetsbegränsningarna. Detta kan också bidra till ryckig körning. Den enda fördelen är att man på sträckor som till exempel väg 13 mellan Ystad och Sjöbo kan sätta en maximalt tillåten hastighet om 80 km/h och på så sätt låta övrig trafik synka med lastbilarnas högsta tillåtna hastighet. Det låter väl bra – åtminstone i teorin.

Lösbart

Förutom den miljömässiga aspekten har vi dessutom trafiksäkerhetsfrågan. Det vore ju säkert ett önskemål ur nollvisionens perspektiv att i alla fall få bort den internationella trafiken från det mindre vägnätet. Det borde ju gå att lösa ? åtminstone i teorin.
Visst är det bra att man vill göra något för att höja säkerheten på våra vägar. Men handen på hjärtat – är det inte hög tid att vi skippar allt teoretiskt dravel och istället gör något handfast åt saken? Det borde ju funka, åtminstone i teorin…

Om artikeln

Publicerad: 2008-10-24 00:00
Kategori: Ledare
Taggar: