Personligen känner jag mig som väljare lite utanför just nu. Mest fokus, känner jag, riktas mot partierna och deras intressen? Vilka kandidater ska få komma till – eller stanna kvar vid – makten och härligheten?
För mig verkar det vara en kamp på liv och död att få, respektive behålla en maktposition inklusive en rejäl födkrok som politiker. Känslan av att frågan mer skulle handla om ett kall för uppgiften känns avlägsen. För även som kandidat till en plats som ledamot i riksdagen tror jag att det för många numera känns arvodeslockande. Särskilt med alla övriga förmåner inräknade.
Som väljare och skattebetalare skulle jag hellre se betydligt färre ledamöter i riksdagen än de 349 som gäller för närvarande. Sverige är ett litet land. Varje ledamot har i arvode drygt 80 000 kronor i månaden.
Och så tycker jag att själva systemet med ledamöternas omröstningsknappar i riksdagen och med hemmasnickrade, för tillfället inte ens fungerande kvittningsregler känns som något tillhörande det förgångna i vår annars så digitaliserade värld. Röstning via mobilt ID skulle väl funka i riksdagen liksom i alla andra seriösa sammanhang? Också nästan alltid vid tillfälliga förfall. I alla tider har uttryck som att varje ledamot har ett tungt individuellt ansvar lyfts fram. Det får aldrig vara fråga om viljelös ”röstboskap”. Då ska väl varje ledamots personliga uppfattning verkligen få en genomslagskraft. Eller?
Kan systemet bli mer ändamålsenligt och bättre från demokratisynpunkt?
Det anser jag som väljare.
En gång i tiden gick det bra att på en valsedel stryka ett namn på en kandidat man som väljare ogillade. Men det tillåts väljaren inte längre göra. Bara personkryssa någon man vill framhålla.
För mig känns det rimligt att jag som väljare tillåts stryka en kandidat. Särskilt nu när det inte går att lita på och känna trygghet i att varje enskilt parti alltid ombesörjt en tillbörlig noggrann genomlysning av de på varje lista uppsatta kandidaterna. Det förefaller från ett väljarperspektiv vara ett naturligt led i en enkel och obyråkratisk grunddemokrati.
Och varför ska en röst jag som väljare lägger på ett parti som till slut inte når upp till 4-procentgränsen riskera att bli bortkastad? Måste vara lätt att tekniskt lösa problemet så att det går att rösta på ett andrahandsalternativ för det fall att det primärt valda partiet inte skulle nå spärrgränsen.
Med en sådan lösning är jag övertygad om att respekten för 4-procentgränsen skulle öka. Liksom respekten för att varje röst verkligen får chansen att betyda något.
Sven-Erik Alhem