Inpasseringskontroller för att hindra farliga, konkurrerande gängmedlemmar att komma in på ”fel” område. För att till exempel hämnas och söka mörda någon kriminell konkurrent.
Morden och mordförsöken – eller med den vanligare moderna benämningen ”dödsskjutningarna” – fortsätter som bekant.

Maktkampen mellan staten och de kriminella gängen uppmärksammas så klart av allmänheten. Företrädare för staten uttalar sig starkt om hur tufft det kommer att bli för gängen om de fortsätter härja. De kriminella fortsätter begå brott och skjuta ihjäl varandra.

Allmänheten känner inte att statens uttalanden om tuffare tag motsvaras av resultaten i verkligheten. Alltför få gängmedlemmar får sona vad de gjort genom en rättslig lagföring. Många politiker fortsätter prata sig varma för strängare straff. Verkningslöst tjafs så länge inte de skyldiga grips, åtalas och döms.

Staten har att beakta även andra maktkamper. Utan jämförelse i övrigt med de kriminella gängen finns det många fordonsförare som också vill hävda sin makt genom att – oftast utan att åka fast – markera genom en tuff körning att trafiknormerna inte gäller dem. De anser sig själva egoistiskt och föraktfullt mot lagstiftare och medtrafikanter kunna bestämma hur de kör.

Skulle någon privatperson drista sig till att markera mot deras framfart kan det bli farligt.

I alla avseenden och inom alla sektorer inom staten Sverige måste staten ta greppet om kriminaliteten och stärka sina positioner gentemot alla lagöverträdare. Och då inte minst kampen mot de kriminella gängen.

Tystnadskulturen måste brytas. Den tekniska övervakningen och bevisningen måste förbättras. Ett viktigt led i detta tror jag blir att vi snarast möjligt får en tämligen heltäckande och tekniskt fullgod kameraövervakning av alla våra mest betydelsefulla vägar.

Därigenom får vi förutsättningar för bättre spanings- och brottsutredningsverksamhet gällande grova brott såväl vad gäller gängkriminaliteten som på trafikens område där övervakningen och kontrollen behöver skärpas för att motverka en allt tuffare trafikmiljö.

Sven-Erik Alhem