Personen på fotot har inget med krönikan att göra.Fotograf: Scania

Jag vill inte betala för att sova i lastbilen

Det är mycket skit och tragik som händer i världen just nu. Den enes död, den andres bröd. Som vi bäddar får vi ligga. Kort sagt. Men nog om det, vi måste trots allt mobilisera oss och för vår egen skull försöka få ordning på oss själva och på ?situation Sverige?.

Det är mycket som upprör oss yrkesförare nu och vi slåss för yrkeskårens överlevnad. Beväpnade till tänderna tycks vi slåss för döva öron. Tyvärr är det ju det månatliga bidraget från arbetsgivaren som tvingar oss att hålla stånd. Och förstås – för att vi älskar vårt förbannade jobb.

Men något som upprör mig så in i… är att vi ska tvingas betala för att få sova i våra lastbilar när vi ligger ute om veckorna. Vad fan liknar det? Vi kör och levererar gods för vårt lands, och hela Skandinaviens för den delen, väl och ve. Vi försakar våra familjer och vänner. För att inte tala om hur vi försakar oss själva.

Vi kan inte ringa chefen klockan sex en morgon och säga att vi inte kan ta oss till jobbet för att det är oväder där ute. Vi får ta en semesterdag för att kunna gå till tandläkaren eller dylikt. Fredagsmyset med familjen förflyttas oftast till lördagen. Och har vi inte redan en familj så är det banne mig inte lätt att ens få till en date. Vem vill ha ihop det med en lastbilschaufför som aldrig kan hålla en tid?

Och att de flesta stora vägrestaurangerna med väl tilltagna parkeringar, som Rastahusen, nu ska ta betalt av oss skandinaver för att nattparkera, har fått min bägare att totalt översvämma av ilska.

– Vi ska lida för att våra utrikiska konkurrenter slår läger och skitar ner.
– Vi som betalar och gör rätt för oss.
– Vi bär inte ut duschslangar, kranar, avloppssilar, tvättfat eller toaholkar när vi besökt toaletterna.
– Vi kletar inte bajs på väggarna, vi står inte ens på holkarna och gör behoven.
– Vi kastar till och med papper och skräp i papperskorgarna.
– Vi är uppfostrade så. Till och med utomlands bland all skit gör vi som vi är fostrade att göra här hemma.

När jag tar upp ämnet med kollegorna säger många: jamen för hundra kronor får du ju äta för femtio och duscha för tjugo. Men om jag inte vill äta och duscha då? Jag skulle kunna acceptera att betala en tjuga, men inte då på grund av att utlänningarna grisar ner, utan i så fall för att sponsra till en bra parkering.

Jag kör i huvudsak klassat gods i container och för min egen och alla andras säkerhet i trafiken, bör jag stå på en säker parkering där jag inte riskerar att bli påkörd, eller på annat sätt riskera en onödig olycka. Det är ett totalt mission impossible idag om jag inte drar åt handbromsen senast klockan 18. Efter det är varenda parkering upptagen.

Till och med polisen bötfäller de stackare som tar sin tillflykt till den enda lediga parkeringsplats som står tomt, en kontrollplats. Vad farao spelar det för roll nattetid? Och som den sinnessjuka lagen är nu så måste vi ju följa arbetstidsreglerna slaviskt.

Vad spelar det för roll att poliser med hjärta ser mellan fingrarna då de hjärndöda paragrafryttarna på Transportstyrelsen sitter och håvar in pengar på petitesser (minuter) som inte skadat någon på något sätt. Det har blivit så sjukt alltihopa att jag vill kräkas.

Jag bara väntar på den dag jag blir orättfärdigt bötad. Eller min arbetsgivare för någon liten tidsförseelse jag åsamkat. Jag sitter hellre i en cell och är besvärlig än att bidra med en krona ur mina surt förvärvade pengar.

Ja det blev en arg krönika det här. Men jag vet ju att de allra flesta håller med i sak och fråga och det känns bra. Och trots allt detta elände vi flyter omkring i så älskar jag att köra lastbil.

Ha det gott vänner och kollegor och kör med hjärtat och hjärnan,

Cathie

Om artikeln

Publicerad: 2017-02-27 17:10
Kategori: Krönika
Taggar: Gästkrönika Parkering Socialt Uppställningsplatser