Brottmålsdomar kan vara mer eller mindre enkla att läsa och förstå. Inte minst för allmänheten. De flesta inser att våldtäkt (en brottsrubricering som för övrigt kan vara på väg att ersättas med sexuellt övergrepp) är en synnerligen integritetskränkande gärning för den som utsätts för ett sådant brott.
Likaså är det känt att bevisvärderingen i just dessa mål ofta är svår, inte minst mot bakgrund av att hela bevisbördan vilar på åklagarens axlar. Till det kommer att gärningen oftast äger rum mellan två personer i enrum utan några vittnen.
Det har varit en del fall av ”samlag i sömnen”-fall som orsakat debatt. Kan det verkligen vara möjligt att det gång på gång inträffar att någon som sovit haft samlag utan att vakna upp under pågående gärning?
Och vilken betydelse ska det ha i domstolarna att en sakkunnig, som inte kliniskt undersökt den påstådde gärningsperson saken gäller, lämnar uppgifter som är allmänna och lite svävande. I stil med att visst förekommer det fall där någon som sover har samlag utan att veta om det, men det är synnerligen ovanligt.
En sådan öppning kan leda till att domstolen i sin bevisvärdering måhända övervärderar den sakkunniges uppgifter och anser att vad den tilltalade sagt om sömn inte kan lämnas utan avseende. Något som i sin tur medför att åklagarens talan ogillas eftersom det då inte anses ställt bortom rimligt tvivel att en våldtäkt ägt rum.
Ett nyligen avdömt mål i Hovrätten för Västra Sverige (mål B 3118-16) ger en inblick i vilka svårigheter som kan finnas. Och hur svårt det kan vara för ”vanligt folk” att begripa resonemangen i domstolarna. Sannolikt betyder hovrättsdomen också en lockelse att ta efter för misstänkta/tilltalade i andra likartade målsituationer.
I tingsrätten dömdes en 20-åring som tidigare varit tillsammans med en 16-åring för våldtäkt mot ex-flickvännen. Tingsrätten ansåg att 20-åringen trott att han haft sex med en sovande person och domstolen ansåg därför att han haft uppsåt att begå våldtäkt.
Det tyckte inte hovrätten som ogillade åtalet. Flickan var nämligen vaken men låtsades sova eftersom hon var mycket rädd. Hovrätten uttalar i domskälen att eftersom mannen felaktigt trott att flickan sov och därför inte förstod att hon var vaken men mycket rädd (ett så kallat ”frozen fright”-tillstånd), kan han inte dömas för att ha otillbörligt utnyttjat hennes faktiska tillstånd.
Och eftersom flickan varit vaken under de sexuella aktiviteterna, kan 20-åringen heller inte dömas för att ha utnyttjat någon som sovit, även om mannen själv trott att flickan sov.
Ja, ni hänger väl med? Ibland är juridiken och bevisvärderingsfrågor knepiga, åtminstone att genast begripa.
Och inte mycket enklare är det alltid i trafikmål efter misstänkta trafikbrott. Om de ens blir upptäckta och utredda. Väldigt många trafikbrott som till följd av ren tur inte leder till en trafikolycka rapporteras inte. Polis finns inte på vägen.
Den som nästan drabbats men ändå klarade sig, drar en suck av lättnad utan att ens försöka anmäla vad som inträffat till polisen.
Undrar för övrigt om polisen ens har erfarenhet av att ta upp en anmälan om ett trafikbrott som – av ren tur – inte förorsakat en trafikolycka men som är synnerligen straffvärt?