Det är rattfylleriet, drogpåverkan, hastigheten, den aggressiva körningen (t.ex. att köra kloss intill framförvarande fordon i syfte att visa sin dominans och få den framförvarande att snabbast möjligt lämna fri väg) och bilbältesanvändningen jag oftast tagit upp.
Ofta har jag fått negativ kritik. Det har mest gällt att jag alltför lite uppehållit mig vid rattfylleproblematiken och inriktat mig för mycket på att ”tjata” om att hastigheten är för hög. Det känns orättvist när det gäller rattfylleriet, tycker jag. Där har jag verkligen, tillsammans med andra, vinnlagt mig om att ofta fördöma detta synnerligen farliga brott. Jag har t.ex. föreslagit skärpta promillegränser för den tunga trafiken och frekventa nykterhetskontroller i färjelägena bara för att nämna något. Men det är naturligtvis bra att så många ställer sig fördömande till rattfylleribrottet. Där är den sociala acceptansen verkligen, glädjande nog, mycket låg. Tänk om det samma hade gällt i fråga om hastighetsbrotten! Då hade vi kunnat spara åtskilliga liv. Just när det gäller hastighetsöverskridanden får jag stark kritik från män, som tycker att det närmast är löjeväckande att ägna kraft åt sådant. Det är sorgligt eftersom i en tät trafik hastigheten är mycket betydelsefull för att minska trafikfarligheten. Oavsett vad männen ”som kör bra och mycket” tycker. Och oavsett vad någon berömd motorjournalist med stort inflytande på opinionsläget i denna fråga tycker.

”Ska kosta skjortan”

Det måste bli mer riskfyllt att strunta i hastighetsnormerna. Det ska kosta skjortan, har jag ofta sagt. Och detta gäller i hög grad yrkestrafiken. Ett förhållandevis litet hastighetsöverskridande med ett tungt fordon är extra farlig med tanke på vikten och till att effekten vid minsta felmanöver kan bli förödande.
När det gäller yrkestrafiken tror jag att det är dags att införa företagsbot med kännbara effekter för själva näringsidkaren, i princip oberoende av vilken chaufför som håller i ratten och trycker på gaspedalen eller på annat sätt kör trafikvidrigt. Därför att det självfallet är ett övergripande arbetsgivaransvar att se till att förarna inom den egna verksamheten håller sig inom givna normer också vad gäller hastigheterna. Och helst skulle det finnas någon form av belöningssystem för företag som därigenom positivt kan få uppmärksamhet för att man inom företaget gör allt för att motverka hastighetsbrott inom yrkestrafiken. Beröm ger nämligen goodwill. Goodwill betyder företagsekonomiskt klirr i kassan. ”Vi som är lojala och följer trafiknormerna”. Tänk er i nyhetsrapporteringen: ”Listan toppas också denna månad av AB Transportlinjen i Perstorp…” Ett trafikbrott inom ett sådant listat företag kan snabbt förbyta goodwillvärdet till en taskig badwill. Och det vill företaget till varje pris undvika.

Sven-Erik Alhem