Jag har skickat brev till SBU (statens beredning för medicinsk och social utvärdering), Socialstyrelsen, förvaltningsrätten i Växjö och Transportstyrelsen i vilket jag begär att dessa instanser klarlägger ursprunget och det vetenskapliga stödet för påståendena att PEth-värden på över 0,3 µmol/L motsvarar skadligt bruk och att 340–500 gram alkohol, motsvarande 28–42 standardglas per vecka, krävs för att nå denna nivå.

Dessa uppgifter förekommer i Transportstyrelsens Samråd 2019–6512, diarienummer TSV 2019–6512 och senare material såsom PM och handledningar från Transportstyrelsen, men de konkreta forskningsstudier som påståendena bygger på anges inte tydligt.

Mitt brev framhåller också att ett PEth-värde kan ge information om alkoholexponering, men inte ensamt fastställa konsumtionsmängd, konsumtionsmönster eller tidpunkt för alkoholintaget. Individuell variation i både bildning och eliminering, inklusive varierande halveringstid, begränsar möjligheten att översätta ett enskilt värde till en bestämd konsumtion. SBU anger också att PEth-resultatet måste sättas i ett kliniskt sammanhang och att forskningsunderlaget behöver tolkas med försiktighet.

En central fråga är dessutom hur ett PEth-resultat har kopplats till den trafiksäkerhetsbedömning som krävs enligt 5 kap. 3 § 7 körkortslagen. Bestämmelsen förutsätter enligt den citerade lydelsen att körkortshavarens förutsättningar att köra är ”så väsentligt begränsade” genom sjukdom, skada eller liknande att personen ”från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort”.

Brevet efterfrågar därför vilket vetenskapligt och individuellt underlag som användes för att gå från ett PEth-värde eller en antagen alkoholkonsumtion till slutsatsen att en persons körförutsättningar var väsentligt begränsade och att körkortsinnehavet innebar en konkret trafiksäkerhetsrisk.

Jag är i brevet även kritisk till formuleringar som används i samband med PEth-prover. Det är skillnader mellan uttryck som ”indikera”, ”upptäcka” och ”påvisa” Ord som uttrycker olika grader av säkerhet används utan förklaring vilket kan göra att ett resultat som endast ger en indikation uppfattas som ett säkert bevis.

Och trots att användningen av PEth-prover och riktlinjer har reviderats, finns äldre uppgifter fortfarande kvar i praktiskt använda manualer. Äldre och förenklade PEth-uppgifter återanvändes under lång tid i arbetslivets riktlinjer innan senare versioner gav en mer nyanserad bild av halveringstid, individuell variation och konsumtionsrelation.

Uppgifter om halveringstider om fyra dygn och ett tydligt samband mellan PEth och konsumtionsmängd finns fortfarande i tillgängliga manualer och utbildningsmaterial för företagshälsovård, primärvård och vuxenpsykiatri. Så får det inte vara.

Jag har därför ombett Socialstyrelsen att genomföra en vetenskaplig översyn, bedöma riskerna, kartlägga spridningen samt ta fram en plan för rättelser, information och uppföljning.

Och avslutningsvis – kärnfrågan är inte om PEth fungerar, utan hur säkra slutsatser som kan dras om en enskild människa utifrån ett eller flera PEth-värden.

”Berra”