Det pågår ett systematiskt utnyttjande av ett regelverk som kollapsat. Kontrollsystemet för vår gemensamma busstrafik är i praktiken absolut noll och oseriösa bussbolag vet om det. Den allvarliga olyckan på E4 utanför Linköping i september 2025 då en universitetsbuss välte och 19 personer skadades, blottlägger ett skrämmande mönster.

Det har i efterhand framkommit att den aktuella dubbeldäckaren underkänts vid kontrollbesiktningen två år i rad för exakt samma allvarliga fel – ett kroniskt glapp i styrsystemets styrled. Ändå rullade bussen 300 mil ifrån den underkändes tills den togs in till den ackrediterade verkstaden.

Tre dagar efter att felet slutgiltigt släckts i systemet av en verkstad inträffade olyckan eller för de berörda – katastrofen. Hur kan detta tillåtas ske? Svaret ligger i ett institutionellt ansvarsvakuum där alla inblandade parter pekar på varandra samtidigt som säkerheten offras på lönsamhetens altare.

För det första har vi de offentliga upphandlarna – regionerna, kommunerna och i det fallet med Campusbussen: Linköpings universitet. De har historiskt sett tillämpat en policy av total, blind tillit. Man skriver under miljonkontrakt, lutar sig tillbaka och förutsätter att leverantörerna sköter sig. Ingen kontrollerar om trafiken faktiskt hanteras på ett lagligt eller korrekt sätt.

För det andra har vi Transportstyrelsen som skriver de teoretiska reglerna. När bristerna väl påtalas pekar myndigheten genast på polisen och menar att det är de som ska sköta kontrollerna ute på vägarna. Men polisen har inte resurserna.

Och framför allt har vi i Sverige utvecklat en praxis kring det som kallas ”förtroendetrafik”. Polisen och bilinspektörerna drar sig i det längsta för att stanna och kontrollera bussar i linjetrafik fulla med resenärer eftersom man inte vill drabba pendlare och studenter med förseningar.

Detta har skapat den perfekta stormen och därigenom en livsfarlig frizon som innebär i klarspråk att tunga bussar i kollektivtrafik har fått ett informellt fribrev på de svenska vägarna. De rullar under radarn. Bussbolagen är smärtsamt medvetna om detta vakuum. De vet att risken för en flygande inspektion vid vägkanten är minimal och de anpassar sin verksamhet därefter. Att skjuta på kritiska reparationer och trixa med besiktningsanmärkningar blir en ekonomisk vinststrategi.

Ytterligare en absurditet i systemet är den sekretessmur som byggts upp. När en besiktningstvåa släcks hos en ackrediterad märkesverkstad via Transportstyrelsen, skyddas uppgifterna av företagssekretess och GDPR. Allmänheten, journalister och oberoende granskare kan inte få ut uppgifter om vad som faktiskt har reparerats eller om fusket satts i system. Det är en fullkomlig mörkläggning av trafiksäkerheten.

Vi kan inte längre ha ett system som bygger på blind tillit till kommersiella aktörer vars främsta drivkraft är vinstmarginaler. När staten och polisen inte klarar av kontrolluppdraget måste ansvaret flyttas till de som betalar för trafiken.
Offentliga upphandlare måste omedelbart sluta agera passiva finansiärer. De måste bli aktiva kontrollanter.

Tre stenhårda krav måste genast bli standard i alla framtida upphandlingar av busstrafik:
1) Häv företagssekretessen. Varje bussbolag som vill köra för offentliga medel måste avtalsmässigt avsäga sig rätten till företagssekretess gällande fordonens tekniska historik. Samtliga verkstadsprotokoll och efterkontroller ska vara offentliga handlingar för upphandlaren.
2) Oanmälda tredjepartsrevisioner. Sluta lita på bolagens egna ord. Upphandlarna måste köpa in oberoende, externa bilinspektörer som gör oanmälda stickprovskontroller.
3) Automatiskt körförbud vid upprepade fel. Om en buss underkänns på säkerhetskritiska punkter som bromsar eller styrsystem två år i rad, ska fordonet permanent tas ur trafik och kontraktet kunna hävas.

Det som hände utanför Linköping var en väckarklocka. Linköpings universitet kan nu ta ställning och börja utreda och skärpa kraven i sin nya upphandling. Det är ett viktigt första steg, men resten av landets regioner och myndigheter måste följa efter. Vi kan inte vänta på nästa dödsolycka innan vi inser att förtroendetrafiken bokstavligen har kört i diket.

Göran Göransson
Oberoende trafiksäkerhetsanalytiker och granskare

Fotnot
Göran Göransson skrev sin debattartikel innan den tragiska olyckan utanför Växjö inträffade.