Det råder allvar i Sverige. Årets rikskonferens i Sälen präglades av kärnvapenhot, kriget i Ukraina och ett växande inhemskt våld. Ändå var budskapet från politiker och myndigheter samstämmigt: Sverige är på väg åt rätt håll, men tiden är knapp.
För transportsektorn ställer det en avgörande fråga på sin spets: hur ska totalförsvaret fungera i praktiken och vilken roll ska näringslivet spela?
Transportnäringen bär redan merparten av försvaret.
Under konferensen talades det mycket om industrins betydelse. Lastbilar, drivmedel och materiel pekades ut som avgörande resurser. Men ofta beskrevs näringslivet som en underleverantör till staten – inte som en del av själva försvarssystemet. I praktiken ser det annorlunda ut.
Nära 90 procent av de militära transporterna och i princip alla civila utförs av privata företag. Försvarsmaktens egna transportbehov är små i jämförelse med de logistikflöden som varje dag hålls i gång av privata åkerier, terminaler och verkstäder.
Trots det uteblev de mest centrala diskussionerna under konferensen: Hur ska företagen involveras i totalförsvarsplaneringen? Vilka krav och förväntningar finns och vilka resurser följer med dem? Hur säkerställer vi att företagen är tillräckligt starka i fredstid för att kunna bära samhället i kris?
Motståndskraft handlar om tillit till fungerande system. Ukrainas ambassadör i Sverige, Svetlana Zalishchuk, gav ett konkret exempel under konferensen: motståndskraft handlar om tillit till att systemen fungerar. När människor vet att elen kommer tre timmar per dygn kan de anpassa sig. När de inte vet, då bryts motståndskraften.
Samma logik gäller för transporter. Om inte logistik, drivmedel och åkerier fungerar under press faller både den civila och den militära beredskapen. Det är i vardagens flöden som motståndskraften byggs. Näringslivet måste in redan när problemen formuleras.
Charlotte Petri Gornitzka, nationell rådgivare för stärkt privat-offentlig samverkan, påpekade att det inte räcker att myndigheter ”involverar” näringslivet genom möten och färdiga lösningar. Företagen måste bjudas in redan när problemen definieras och ges förtroendet att bidra med sina egna lösningar. Det är ett nödvändigt perspektivskifte.
Att driva ett åkeri handlar inte om att administrera ett anslag utan om marginaler, risk, personal och fordon i ständig rörelse. Myndigheter som inte förstår detta riskerar att försvåra uppbyggnaden av totalförsvaret snarare än att stärka det.
Bygg totalförsvaret där det faktiskt finns, det vill säga i vardagen. Att Myndigheten för civilt försvar MFC nu planerar ett näringslivsråd är ett viktigt steg, men det kommer inte att räcka. För att skapa en helhetsbild krävs också att branschorganisationer involveras systematiskt.
Samtidigt har vi som ett ansvar att komma ännu närmare våra medlemsföretag. Vi måste kunna fungera som den bro mellan stat och företag som totalförsvaret kräver.
Transportföretagen står öppna för att ge stöd och vägledning till medlemsföretag som vill fördjupa sitt arbete med beredskap och totalförsvarsfrågor. Vi ser det som en del av vårt kärnuppdrag – att stärka hela transportnäringens förmåga att bidra till Sveriges motståndskraft.
Totalförsvaret byggs inte i konferenslokaler. Det byggs i verkstäder, på terminaler och bakom ratten på lastbilar varje dag. Vill vi ha ett robust Sverige i kris måste vi börja där.
Per Geijer,
Säkerhets- och beredskapschef på Transportföretagen