Vad händer i ärenden med PEth-värden och alkoholmissbruk just nu? Det är många som vill veta det varför vi på Polemikum Juridik vill bidra med information om detta. Vi har nämligen efter vårt tidigare inlägg i ämnet fått många frågor om den nya praxis som bildats i körkortsärenden kopplade till alkoholmissbruk.

Många undrar hur det faktiskt har gått sedan dess, hur myndigheter och domstolar tillämpar reglerna i praktiken och vad som gäller för den som vill få tillbaka sitt körkort.

I vårt tidigare inlägg om PEth-värden och körkort behandlades hur Transportstyrelsens tidigare praxis vuxit fram och därefter underkänts av kammarrätten sommaren 2025. Rättsutvecklingen på området har därefter fortsatt att vara snabb och omfattande.

Syftet med detta inlägg är att belysa hur den ändrade rättstillämpningen faktiskt implementeras av Transportstyrelsen och domstolarna. Fokus ligger på de praktiska konsekvenserna för drabbade personer, vilka vägar som i nuläget framstår som mest ändamålsenliga för att återfå körkortet samt våra reflektioner kring Transportstyrelsens agerande under denna övergångsperiod.

Det finns så vitt känt i dag två vägar att gå för den som har fått körkortet återkallat på grund av alkoholmissbruk och nu vill återfå det. Det ena är att begära omprövning av det tidigare beslutet, det andra är att lämna in en ansökan om körkortstillstånd.

Nedan följer en kort sammanfattning av nuläget för båda alternativen, innan vi därefter fördjupar oss i våra erfarenheter från praktiken och hur dessa vägar faktiskt fungerar i realiteten.

Vilken väg är mest lämplig?
Omprövning enligt förvaltningslagen
• Relevant när återkallelsen helt grundats på förhöjda alkoholmarkörer utan klinisk diagnos eller helhetsbedömning
• Används för att angripa beslutets riktighet i efterhand
• Kan vara motiverad när beslutet framstår som uppenbart felaktigt
• Enda vägen att få beslutet ändrat retroaktivt och därmed få faktisk upprättelse för ett felaktigt ingripande
• Kan bli en mer utdragen process och kräver sannolikt domstolsprövning

Ansökan om körkortstillstånd
• Verkar vara den mest framkomliga vägen i nuläget för att återfå körkortet
• Transportstyrelsen kan omvärdera tidigare missbruksbedömning inom denna prövning (Detta ska emellertid inte förväxlas med att det tidigare återkallelsebeslutet upphävs eller rättas; beslutet kvarstår formellt även om körkort beviljas på nytt.)
• Kan i vissa fall leda till återfått körkort utan krav på prover eller intyg
• Lämpligt när fokus ligger på att få tillbaka körkortet så snabbt som möjligt

Del 1 – Omprövning av felaktiga körkortsbeslut
Transportstyrelsens tillämpning just nu
I några av de ärenden vi drivit har vi på Polemikum begärt omprövning av Transportstyrelsens tidigare beslut om återkallelse av körkort. Hittills har dessa begäranden inte haft framgång.

Transportstyrelsen har avslagit våra omprövningsbegäranden med motiveringen att besluten inte är ”uppenbart felaktiga” i den mening som avses i 38 § förvaltningslagen (2017:900). I sina beslut betonar Transportstyrelsen att de tidigare återkallelserna har fattats ”utifrån de rutiner och den tillämpning som gällde vid tidpunkten för beslutet”. Att rättstillämpningen senare förändrats, till exempel genom domstolsavgöranden, anses enligt myndigheten inte innebära att äldre beslut därmed blir uppenbart felaktiga.

Sammanfattningsvis menar alltså myndigheten att även om praxis nu utvecklats åt ett annat håll så ger det inte i sig grund för att ändra redan fattade beslut genom omprövning.

Vi har efter kontakt med myndigheten förstått det som att Transportstyrelsen har fattat ett internt inriktningsbeslut om att generellt avslå begäranden om omprövning i dessa typer av ärenden. Den som begär omprövning av ett beslut där körkortet återkallats på grund av två förhöjda alkoholmarkörer, exempelvis PEth eller CDT, får därför räkna med att beslutet inte ändras på myndighetsnivå utan att frågan behöver överklagas till förvaltningsrätten.

Vi har överklagat Transportstyrelsens beslut att inte bevilja omprövning, men ännu har inga domar meddelats av förvaltningsrätterna. Förvaltningsdomstolarnas bedömning kommer få stor betydelse för hur rättsläget utvecklas framöver.

Kort och gott kan man säga att omprövningsärendena hittills inte lett till några framgångar, men de behöver följas upp längre fram när domstolarna börjar pröva omprövningsärendena.

Varför Transportstyrelsens ståndpunkt inte håller
Vi menar att Transportstyrelsens bedömning – att tidigare beslut inte skulle vara ”uppenbart felaktiga” – inte kan upprätthållas. Tvärtom finns starka skäl att anse att dessa beslut just är uppenbart felaktiga i den mening som avses i 38 § förvaltningslagen, och därmed ska ändras genom omprövning.

Följande framgår av förvaltningslagen:
• 38§ En myndighet ska ändra ett beslut som den har meddelat som första instans om
• den anser att beslutet är uppenbart felaktigt i något väsentligt hänseende på grund av att det har tillkommit nya omständigheter eller av någon annan anledning, och
• beslutet kan ändras snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part.

Av författningskommentaren till 38 § förvaltningslagen (Prop. 2016/17:180 s. 329 f) framgår tydligt att en myndighet är skyldig att ändra ett beslut som är uppenbart felaktigt oavsett vad som orsakat felet. Lagstiftaren skriver: ”Den bakomliggande orsaken till att beslutet har blivit uppenbart felaktigt saknar betydelse för tillämpningen av bestämmelsen.”

Felet ska vidare vara enkelt att konstatera och av väsentlig betydelse för ärendets utgång. I dessa körkortsärenden är just detta fall: besluten har vilat på en metod som verkar sakna all form av vetenskapligt eller medicinskt stöd. Felet är uppenbart och enkelt att upptäcka och ändra.

Uppenbart felaktigt: Transportstyrelsen agerat utan vetenskapligt stöd
Transportstyrelsens beslut om återkallelse av körkort på grund av alkoholmissbruk har i många fall vilat uteslutande på förhöjda laboratorievärden för PEth och CDT utan någon klinisk bedömning, diagnosutredning eller medicinsk helhetsvärdering. Ett sådant förfarande saknar vetenskapligt stöd och innebär att besluten redan vid tidpunkten för sitt meddelande var felaktiga i sak.

Vid tiden för besluten tillämpade Transportstyrelsen sitt interna PM om alkoholmarkörer, där det bland annat angavs: “Medicinföreskrifternas missbruksdiagnos: ”Medicinföreskrifterna innehåller inga krav på obligatoriska alkoholmarkörer, eller vilka markörer som ska användas i denna bedömning. Enligt Transportstyrelsens praxis kan både CDT och PEth användas i bedömning av om det föreligger ett alkoholbruk som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt. Minst två CDT-prover > 1,9 %, eller två PEth-prover > 0,3µmol/L tagna inom ett år, med minst fem veckors mellanrum kan betraktas som ett alkoholbruk som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt.”

Av alla uppgifter som framkommit i media och i den offentliga debatten under året har kritiken uteslutande riktats mot Transportstyrelsens praxis. Vad vi har sett har det inte framkommit ett enda exempel på att någon läkare, annan medicinsk expert eller Transportstyrelsen själva har trätt fram för att försvara påståendena om att förhöjda alkoholmarkörer kan användas som grund för att ställa diagnos om alkoholmissbruk, att detta skulle vila på vetenskaplig evidens eller att det på annat sätt funnits gedigen kunskap bakom det interna PM som Transportstyrelsen använt för att motivera de omfattande körkortsingripandena.

Vi kommer inte i detta inlägg att gå igenom samtliga sakkunniga och opinionsbildare som kritiserat Transportstyrelsens förfarande. För den som vill få en bild av vidden av den kritik som framförts kan exempelvis hänvisas till en artikel av Lena Nerhagen i lastbilstidningen Proffs där hon belyser de systemfel och rättssäkerhetsbrister som präglat myndighetens hantering.

Transportstyrelsen hade utan svårighet kunnat försvara sitt PM. Myndigheten besitter både den medicinska kompetensen och den historiska kunskapen om varför man valt att låta två alkoholmarkörer utgöra grund för att likställa laboratoriefynd med alkoholmissbruk. Därtill har Transportstyrelsen under en längre tid anlitat rådgivande konsultläkare vars utlåtanden ofta har fått avgörande betydelse vid bedömningen av individer som missbrukare – enbart baserat på laboratorievärden. Som vi tidigare belyst har de rådgivande läkarnas roll varit central i att upprätthålla denna praxis.

Dessa läkare måste rimligen ha ansett att två eller flera förhöjda värden är tillräckligt för att ställa en missbruksdiagnos, annars skulle de väl inte ha lämnat sådana bedömningar till myndigheten? Detta är naturligtvis en retorisk fråga.

Som situationen är nu framstår det snarare som att de rådgivande läkarna agerat som en formaliserad stämpelinstans där de endast bekräftat Transportstyrelsens praxis utan att genomföra självständiga bedömningar eller säkerställa att diagnostiska kriterier faktiskt varit uppfyllda. Som tidigare framhållits behöver konsultläkarnas roll i att upprätthålla denna kritiserade praxis under så lång tid en särskild granskning. Om någon aktör borde ha dragit i handbromsen var det de rådgivande läkarna.

Den totala tystnad från de aktörer som kan försvara vetenskapligheten i Transportstyrelsens PM ger skäl att anta att även Transportstyrelsen insett felaktigheter i sitt förfarande, men avstår från att fullt ut erkänna detta på grund av de potentiella rättsliga och ekonomiska konsekvenser som en sådant “pudlande” skulle medföra, däribland omfattande skadeståndsanspråk från drabbade individer.

När det nu i efterhand står klart att Transportstyrelsens beslut vilade på en felaktig och ovetenskaplig grund kan dessa beslut inte längre anses rättssäkra eller upprätthållas. I enlighet med 38 § förvaltningslagen är det därför myndighetens skyldighet att rätta till dessa uppenbara fel genom omprövning oavsett att besluten en gång fattats inom ramen för då gällande rutin.

Att avstå från att rätta dessa beslut innebär i praktiken att Transportstyrelsen fortsätter att upprätthålla beslut som myndigheten själv i efterhand har underkänt som medicinskt och rättsligt ogrundat. Det är svårt att tänka sig ett tydligare fall av ”uppenbart fel”.

Domstolarnas tidigare praxis byggde på Transportstyrelsens egen normbildning och ett återkommande argument från Transportstyrelsen är att myndigheten endast tillämpade den praxis som då gällde och därför inte kan lastas för att besluten i efterhand visat sig felaktiga. Denna invändning förtjänar att granskas noga. För att förstå varför den inte håller behöver man se hur denna praxis faktiskt växte fram och vilken roll Transportstyrelsen själv spelade i den processen. I vårt tidigare inlägg har vi skrivit om den domstolspraxis som växte fram mellan 2019–2024.

Domstolarna förlitade sig (okritiskt?) på Transportstyrelsens interna styrdokument och de rådgivande läkarnas utlåtanden. Domstolarna tillskrev myndigheten medicinsk och juridik auktoritet och gjorde dess bedömningar till norm utan att inhämta extern sakkunskap.

Exempel från rättspraxis från kammarrätten i Jönköpings dom den 22 april 2022 i mål nr 3117–21
Målet avsåg återkallelse av körkort på grund av påstått alkoholmissbruk till följd av två förhöjda PEth-värden. Domstolen ansåg att det fanns “tillräckligt stöd” för att PEth-värden ensamma kunde läggas till grund för diagnos om alkoholmissbruk och hänvisade uttryckligen till Transportstyrelsens interna PM som bevis för det medicinska kunskapsläget:

“Enligt kammarrätten finns det tillräckligt stöd för att PEth inte har mindre betydelse som alkoholmarkör än CDT … (jämför vad som framgår om kunskapsläget av Transportstyrelsens PM om alkoholmarkörer vid bedömning i körkortsärenden från den 18 juni 2020).”

Domstolen konstaterade vidare att den intygsskrivande kliniska läkaren inte ansåg att diagnosen kunde ställas, men valde trots detta att följa Transportstyrelsens rådgivande läkare: “Den intygsskrivande läkaren har dock inte ansett att diagnosen missbruk har kunnat ställas. Baserat på provsvaren har Transportstyrelsens rådgivande läkare dock bedömt … att definitionen av missbruk … är uppfylld.”

Avgörande utgör ett tydligt exempel på att domstolen litat på Transportstyrelsens expertis i dessa frågor. Domstolens slutsats har vilat direkt på Transportstyrelsens interna kunskapsunderlag och rådgivande läkare. Domstolen hade inte kommit till samma slutsats utan denna tillit.

En myndighet kan inte skapa en rättstillämpning genom interna dokument, framställa den som medicinskt och juridiskt korrekt inför domstol, och först när den ifrågasätts hävda att besluten var “i linje med praxis”. Det utgör ett cirkelresonemang och befriar inte myndigheten från ansvar, särskilt inte när denna praxis i efterhand visat sig sakna vetenskaplig grund och har inneburit omfattande skada för enskilda.

Del 2 – Körkortstillstånd som alternativ väg
Det andra alternativet för den som vill få tillbaka sitt körkort är att ansöka om körkortstillstånd, något Transportstyrelsen också aktivt uppmanat de drabbade att göra. På myndighetens webbplats läser vi bland annat: ”Fråga: Transportstyrelsen har ändrat sin tillämpning av reglerna bland annat utifrån att Kammarrätten har kommit med en dom. Betyder det att jag kan få tillbaka mitt körkort?”
Svar: För att få ett körkort igen efter en återkallelse behöver du ansöka om körkortstillstånd. Vid en ansökan om ett nytt körkortstillstånd prövar Transportstyrelsen både den personliga och medicinska lämpligheten.”

Detta är dock inget nytt och ganska intetsägande, det följer redan direkt av Transportstyrelsens föreskrifter att den som fått körkortet återkallat på grund av medicinska skäl måste ansöka om nytt körkortstillstånd och i normalfallet lämna prover och läkarintyg i minst totalt 24 månader. Den vägen har därför inte varit enkel eller det första alternativet för de som drabbats av återkallelser baserade på förhöjda alkoholmarkörer.

Samtidigt har vi, genom våra klienters erfarenheter och kontakter med Transportstyrelsen, uppmärksammat att myndigheten i praktiken tycks kunna ompröva hur en tidigare ställd missbruksdiagnos bedömts inom ramen för en ansökan om körkortstillstånd. I flera ärenden har vi sett att personer som ansökt om körkortstillstånd fått tillbaka sina körkort utan krav på vare sig prover eller läkarintyg.

Att Transportstyrelsen faktiskt har omprövat hur diagnosen ställdes framgår dock inte av besluten. Där anges enbart standardskrivningar om att Transportstyrelsen gjort en prövning och kommit fram till ett visst resultat. Hur myndigheten i realiteten har resonerat i dessa fall är därför svårt att bedöma.

Det är dock en mycket positiv utveckling för dem som blivit av med körkortet enbart på grund av förhöjda alkoholmarkörer och det kan visa sig bli den mest framkomliga vägen tillbaka till körkortet just nu.

Små detaljer kan vara avgörande
Det är viktigt att komma ihåg att varje ärende är unikt. Det finns många detaljer och små variationer i dessa ärenden som kan påverka hur Transportstyrelsen bedömer en begäran om omprövning eller en ansökan om körkortstillstånd.

Om det exempelvis i samband med en ansökan om körkortstillstånd framgår att det utöver förhöjda alkoholmarkörer finns en försvårande kommentar från en läkare, kan Transportstyrelsen välja att utreda saken vidare. Det kan ske genom att myndigheten begär ett nytt läkarintyg eller att den vill att den sökande besöker socialtjänsten för att inhämta ett yttrande om livsföring och alkoholvanor med mera.

När det gäller möjligheten att få tillbaka körkortet genom att ansöka om körkortstillstånd framstår detta just nu som det mest realistiska och effektiva alternativet. Samtidigt måste man ha i åtanke att praxis och handläggningsrutiner utvecklas snabbt inom detta område. Hur Transportstyrelsen bedömer dessa ärenden i dag kan alltså förändras redan inom några veckor. Det kan komma att bli enklare att få tillbaka körkortet, men också svårare.

Transportstyrelsens brist på information drabbar fortfarande oskyldiga
Det som är särskilt olyckligt är att Transportstyrelsen inte gått ut med tydlig information till alla som drabbats om vad som faktiskt gäller efter den ändrade tillämpningen som gäller just nu. Många vet helt enkelt inte att det finns möjligheter att få sin sak prövad på nytt.

Vi har varit i kontakt med flera personer som fått sina körkort återkallade på grund av en diagnos om ”alkoholmissbruk” och som inte orkar ansöka om körkortstillstånd. Anledningen är ofta att de inte vill underkasta sig två års kontroll med upprepade prover och läkarintyg.

För många blir det en psykiskt och praktiskt orimlig situation. Vissa uttrycker att de till slut ger upp och accepterar ett liv utan körkort. Det är begripligt – varför skulle man frivilligt avstå sin rörelsefrihet och rätten att festa till det lite på helgen bara för att undvika risken att kallas till ett oannonserat prov dagen därpå? Särskilt när man vet att man inte har något missbruk, utan bara råkat fastna i ett felaktigt system som Transportstyrelsens tidigare praxis skapade.

Myndigheten har visserligen hävdat att deras alkoholmarkörer endast påverkas vid långvarigt och högt alkoholintag, men i praktiken har många vittnat om förhöjda värden även efter enstaka tillfällen av intensivt festande. Den tvååriga provtagningsperiod som normalt gäller för den som stämplats som alkoholmissbrukare innebär därför i praktiken två år av total nykterhet för den som vill undvika risken att falla på ett prov – ett högt socialt pris att betala kan nog många tycka.

Vi står fast vid att det enda rätta är att Transportstyrelsen ser över sina ärenden från de senaste åren och aktivt identifierar de personer som felaktigt stämplats som alkoholmissbrukare. Dessa bör informeras om vilka möjligheter som nu står till buds för att få sin situation rättad.

Kommande rättsutveckling – ny praxis på gång
Vi har ett mål i kammarrätten i Göteborg där prövningstillstånd har meddelats. Omständigheterna i målet är i allt väsentligt desamma som i det uppmärksammade mål som kammarrätten i Stockholm avgjorde under sommaren (mål nr 1089–25), där domstolen underkände Transportstyrelsens tillämpning av PEth-analyser som ensam grund för diagnosen alkoholmissbruk.

Om kammarrätten väljer att upphäva Transportstyrelsens och förvaltningsrättens beslut kommer det sannolikt att få stor betydelse för alla som drabbats av återkallelser grundade på förhöjda alkoholmarkörer. En sådan dom skulle ytterligare bekräfta att Transportstyrelsens tidigare tillämpning saknade rättslig och medicinsk förankring.

Om Transportstyrelsen däremot får framgång kan det ge myndigheten råg i ryggen att fortsätta tillämpa alkoholmarkörer som bevis för missbruk och hålla fast vid en restriktiv linje i prövningen av nya körkortstillstånd. Utfallet kommer sannolikt att bli vägledande för den fortsatta rättsutvecklingen inom området. Vi återkommer så klart med ett inlägg när kammarrätten meddelat dom.

Transportstyrelsen har inlett ett föreskriftsarbete för att modernisera de medicinska kraven vid bruk av alkohol, narkotika och läkemedel. I sitt remissförslag konstaterar myndigheten att diagnosen “alkoholmissbruk” samt kriteriet ”substansbruk som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt” i sig inte längre ska utgöra hinder för körkort.

Det visar att myndigheten själv erkänner behovet av förändring, ett faktum som stärker argumentet om att tidigare praxis saknade grund och inte kan försvaras med att den ”bara följde rådande praxis”.

Polemikum Juridiks avslutande råd är at ta en dag i sänder. Mycket händer just nu inom området, och både rättstillämpning och myndighetspraxis förändras i snabb takt. Man får ta en dag i taget. Den som är berörd bör därför hålla sig uppdaterad om hur Transportstyrelsen tillämpar reglerna för tillfället. Till exempel genom att följa media och information på myndighetens hemsida.

Ring din handläggare hos Transportstyrelsen för att få besked om vad som gäller i just ditt ärende. Be om att bli kopplad till någon som arbetar särskilt med de medicinska föreskrifterna eller frågor som rör alkohol och körkort, det ökar chansen att få korrekta och uppdaterade svar.

Du är också välkommen att kontakta Polemikum Juridik för en kort inledande rådgivning. Vi erbjuder kostnadsfri telefon- eller mejlkonsultation på cirka fem till tio minuter där vi hjälper dig med en första preliminär bedömning.