Polemikum Juridik skriver. PEth (fosfatidyletanol) är en alkoholmarkör som mäts i blodet för att avslöja om en person druckit mycket och regelbundet under de senaste veckorna. Transportstyrelsen har under senare år använt PEth-värden flitigt i körkortsärenden för att bedöma om körkortsinnehavare har en skadlig alkoholkonsumtion. Om ett PEth-prov visar över en viss nivå har detta ofta lett till att myndigheten ifrågasatt personens lämplighet att ha körkort.
Under det senaste året har frågan om PEth i körkortsmål fått stor uppmärksamhet i media. Debatten har till stor del förts av läkare och forskare, vilket är viktigt, men det behövs också ett juridiskt perspektiv. I det här inlägget delar vi med oss av våra erfarenheter och reflektioner från praktiken.
Det här inlägget är omfattande. Det beror på att rättsfrågan är både komplicerad och djupt ingripande för den enskilde. PEth har under flera år använts som ensamt bevis för att återkalla körkort trots svag vetenskaplig grund och utan kliniska diagnoser. Vi på Polemikum Juridik har följt utvecklingen noga och valt att dela med oss av våra erfarenheter, analyser och de viktigaste rättsfallen. Inlägget riktar sig till både drabbade individer och yrkesverksamma inom juridik och medicin.
Tidigare praxis: PEth-värden som bevis utan klinisk diagnos
Transportstyrelsen använder flera olika biologiska markörer för alkohol när de utreder medicinsk lämplighet för körkort, till exempel CDT (kolhydratfattigt transferrin) och GT (leverenzymet gamma-GT). Dessa har sina begränsningar – GT kan påverkas av andra faktorer som läkemedel eller övervikt, och CDT stiger inte hos alla ens vid hög konsumtion. PEth har därför kommit att framhållas av Transportstyrelsen som en mer pålitlig alkoholmarkör som tydligare fångar upp regelbundet högt alkoholintag över tid.
Trots detta nämns PEth knappt alls i lagar och föreskrifter om körkort. Enligt Transportstyrelsens medicinska föreskrifter (TSFS 2010:125) ska diagnoser som “missbruk” eller “beroende” baseras på kriterier i vedertagna diagnossystem (DSM-IV eller ICD-10). Någon paragraf om att laboratorievärden i sig räcker för att ställa diagnos finns inte. Faktum är att i 12 kap. 12 § TSFS 2010:125 anges att vid nykterhetskontroll ska CDT och GT användas som obligatoriska prov. PEth nämns bara i ett allmänt råd som ett möjligt kompletterande prov, inte som ett krav. Det finns med andra ord inget direkt stöd i de bindande reglerna för att låta ett enskilt blodprov utgöra grund för en medicinsk diagnos om alkoholmissbruk.
I praktiken har ändå en administrativ norm vuxit fram hos Transportstyrelsen: två PEth-prover över gränsvärdet 0,30 μmol/L, tagna med minst fem veckors mellanrum inom loppet av ett år, har betraktats som tillräckligt för att slå fast att en person har ett skadligt bruk av alkohol som inte är tillfälligt. Detta motsvarar definitionen av “missbruk” enligt 12 kap. 3 § i föreskrifterna. Myndigheten har internt likställt användningen av PEth med CDT som bevismedel. Med andra ord har Transportstyrelsen regelmässigt tolkat två höga PEth-värden som att personen uppfyller kriterierna för alkoholmissbruk, trots att någon formell diagnos inom sjukvården ofta inte finns.
Denna praxis etablerades genom ett internt PM (PM om alkoholmarkörer vid bedömning i körkörtsarenden) år 2020 där Transportstyrelsen angav att forskning visat att ett PEth-värde över 0,30 μmol/L kräver en konsumtion motsvarande minst 4–6 glas vin dagligen under en vecka. Två sådana värden med några veckors mellanrum sågs som bevis på en kontinuerlig överkonsumtion av alkohol. Transportstyrelsen har nu tagit bort PM:et, men det går att komma åt via länken ovan.
Domstolspraxis 2019–2024: PEth godtas som grund för återkallelse
Under åren 2019 till början av 2024 kom kammarrätterna i en rad avgöranden att bekräfta Transportstyrelsens synsätt. Utan att frågan prövades i högsta instans godtog domstolarna konsekvent att några förhöjda PEth-värden utgjorde tillräckligt bevis för att en person hade ett pågående alkoholmissbruk. Ofta åberopade körkortshavaren att ingen formell diagnos ställts, att behandlande läkare var av annan uppfattning eller att de kört fläckfritt under många år, men rätten valde ändå att lita på Transportstyrelsens juristers och rådgivande läkares bedömningar.
Utvecklingen tog fart med ett vägledande avgörande från kammarrätten i Göteborg (mål nr 6058–18) redan 2019, där PEth-värden för första gången uttryckligen accepterades som tillräckligt stöd för ett ingripande. Därefter följde en rad domar som ytterligare cementerade denna tolkning. I mars 2020 fastslog Kammarrätten i Stockholm (mål nr 8914–19) att upprepade förhöjda PEth-värden kan jämställas med CDT-resultat för att ställa diagnosen missbruk. Körkortet återkallades trots att samtliga CDT-värden varit normala, enbart baserat på PEth-proverna.
I ett mål från kammarrätten i Sundsvall 2023 (mål nr 1199–23) godtog en oenig domstolen Transportstyrelsens ståndpunkt att två förhöjda PEth-prov, tagna med fem veckors mellanrum, räckte för att återkalla körkortet, trots att någon formell diagnos om missbruk aldrig hade ställts och trots att övriga alkoholmarkörer varit normala. En av rättens ledamöter var dock skiljaktig och lämnade en särskild motivering som förtjänar att uppmärksammas.
Den skiljaktiga ledamoten framhöll att ärendet hade initierats genom en anmälan enligt 10 kap. 5 § körkortslagen, en bestämmelse som enligt förarbetena endast ska ses som en indikation för fortsatt utredning, inte som en självständig grund för återkallelse. Hon underströk att Transportstyrelsen inte hade genomfört någon egen utredning eller förelagt om läkarintyg, utan i stället förlitat sig enbart på PEth-värden och ett rådgivande utlåtande.
Hon betonade vidare att den anmälande läkaren endast uttryckt en misstanke om missbruk, inte ställt en faktisk diagnos, och att det inte fanns något som tydde på att personen motsatt sig fortsatt medicinsk utredning. Dessutom påpekade hon att personen i fråga haft sitt körkort i många år utan anmärkningar och att det saknades både en klinisk helhetsbedömning och en prognosbedömning enligt gällande föreskrifter. Denna skiljaktiga mening är välformulerad och mycket läsvärd. Tyvärr fick den inget gehör då, men den fångar upp flera problem som återkommer i PEth-målen.
Denna rättsutveckling ledde sammantaget till att laboratorievärden i praktiken fick en avgörande betydelse, och låg till grund för många körkortsingripanden på obestämd tid.
Kritikstormen 2024: PEth-testernas tillförlitlighet ifrågasätts
Mellan 2019 och 2024 var rättspraxis så enhetlig att vi på Polemikum Juridik valde att avstå från att driva flera fall, trots att vi ansåg att Transportstyrelsens bedömningar vilade på bräcklig grund. Det fanns helt enkelt inget utrymme för Transportstyrelsen eller domstolarna att göra en annan bedömning.
Men under slutet av 2024 började en bred debatt ta fart kring användningen av PEth i körkortsmål. Läkare, forskare och även politiker uttryckte förvåning och kritik över att människor som aldrig kört onyktra kunde bli av med körkortet enbart baserat på laboratorievärden. Flertalet personer som drabbats av Transportstyrelsens beslut gick modigt ut i media och berätta om sin smått absurda upplevelse med byråkratin. Att erfarna och prickfria förare förlorade sina körkort på grund av några blodprov utan krav på klinisk diagnos eller annan utredning upplevdes av många som orimligt.
Startskottet kom med en uppmärksammad artikel i Läkartidningen den 29 november 2024: ”Problematiskt när tolkning av biomarkörer vilar på tunn evidens” av ST-läkaren Tor Stålhammar. Där riktades skarp kritik mot hur PEth används rättsligt. Stålhammar påpekade att det saknas en tydlig vetenskaplig definition av vad som är “överkonsumtion” av alkohol och att individer kan producera PEth olika mycket. Särskilt framhöll han att gränsvärdet 0,30 μmol/L bygger på en enda liten studie med elva personer under fem dagar, ändå har Transportstyrelsen byggt sin praxis på just detta värde. Att dra så långtgående slutsatser om alkoholmissbruk utifrån så svag evidens menade han är mycket problematiskt.
Artikeln fick stort genomslag. Flera andra debattinlägg och nyhetsinslag följde under vintern och våren 2025 med liknande budskap. För första gången ifrågasattes grunden för Transportstyrelsens PEth-baserade körkortsingripanden öppet och brett. Denna debatt utgjorde bakgrunden till det rättsfall som snart skulle bryta den rådande praxis.
Vändpunkt i rättstillämpningen: Kammarrätten underkänner PEth (2025)
Fram till sommaren 2025 följde domstolarna slaviskt den inslagna linjen – körkort drogs in på grund av förhöjda PEth-värden utan att invändningar vann gehör. Förvaltningsrätten i det aktuella fallet (avgjort i februari 2025) var inget undantag: man avfärdade den enskildes argument och bekräftade Transportstyrelsens beslut enligt rådande praxis. Men när Kammarrätten i Stockholm (mål nr 1089–25) tog upp målet hände det oväntade.
I juni 2025 rev kammarrätten i Stockholm upp Transportstyrelsens beslut om körkortsåterkallelse, med hänvisning till att två PEth-värden inte räcker som grund för ett så ingripande beslut. Det är svårt att inte se avgörandet i ljuset av den intensiva debatt som under våren 2024 blossade upp i medier och politiska sammanhang. För första gången ifrågasattes öppet den rättstillämpning som kammarrätterna själva tidigare varit med och format. Mot bakgrund av den tidigare ensidiga rättspraxisen framstår det som sannolikt att målet om det hade prövats någon månad tidigare hade avgjorts i motsatt riktning.
Avgörande för utgången var att kammarrätten inhämtade ett sakkunnigutlåtande från en professor emeritus och överläkare vid Beroendecentrum i Stockholm. Detta är första gången, såvitt vi känner till, som en oberoende medicinsk expert tillfrågats i ett körkortsmål av detta slag. Expertens utlåtande var förödande för Transportstyrelsens ståndpunkt. Han framhöll att även om PEth är en relativt specifik indikator på nyligen hög alkoholkonsumtion, så innebär inte ett förhöjt värde per automatik att personen lider av ett medicinskt alkoholmissbruk. Många som dricker mycket kan ha höga PEth-värden utan att uppfylla kriterierna för en diagnos. Enligt aktuell statistik kan cirka en fjärdedel av en normal population ha PEth över 0,3 μmol/L, vilket visar att gränsvärdet inte entydigt särskiljer missbrukare från övriga. Experten påpekade också att begreppet “missbruk” är föråldrat och ersatt av mer precisa diagnoser i moderna klassifikationer – diagnoser som kräver omfattande klinisk bedömning, inte bara blodprov.
Särskilt skarp var kritiken mot att Transportstyrelsen helt bortsett från alternativa förklaringar till de förhöjda PEth-värdena. Den berörde mannen hade genomgått flera operationer under perioden, med betydande viktnedgång som följd. Sådana förändringar kan göra att alkoholkoncentrationen i blodet blir högre än normalt vid samma konsumtion, och därmed ge höga PEth-värden utan att alkoholkonsumtionen faktiskt ökat motsvarande. Forskning stödjer att fysiologiska faktorer kan påverka PEth-nivåer avsevärt. Experten noterade dessutom att den läkare som gjort orosanmälan till Transportstyrelsen senare försökt återta eller nyansera sin anmälan, då han insåg att värdena kunde bero på patientens medicinska ingrepp. Trots detta hade Transportstyrelsen varken utrett eller ens kommenterat dessa omständigheter.
Kammarrätten delade i stort expertens bedömning. Domstolen konstaterade att de två förhöjda PEth-värdena visserligen indikerade en hög konsumtion inför provtagningstillfällena, men att det däremellan fanns flera prover som var normala. Det talade emot att alkoholkonsumtionen varit långvarigt hög eller kontinuerlig. Vidare ansåg rätten att utredningen var bristfällig vad gällde den enskildes hälsotillstånd – ingen analys hade gjorts av om de genomgångna operationerna kunde ha påverkat provresultaten. Trots att sådana alternativa förklaringar hade förts fram av mannen själv (och av sakkunnigutlåtandet) hade Transportstyrelsen inte bemött dem. Kammarrätten underströk att bevisbördan låg på Transportstyrelsen att visa att medicinska körkortshinder förelåg. Mot bakgrund av det svaga underlaget ansåg domstolen att beviskravet inte var uppfyllt. Återkallelsen av körkortet upphävdes därmed.
Domen har vunnit laga kraft (2025-08-01) och kommer därmed ej prövas av Högsta förvaltningsdomstolen.
Efterspel: Transportstyrelsen tvingas ändra kurs
Efter kammarrättsdomen agerade både domstolen och Transportstyrelsen snabbt. Kammarrätten publicerade en nyhet på sin hemsida med rubriken ”Två förhöjda PEth-värden är inte tillräckligt för att återkalla körkort” för att uppmärksamma praxisändringen. Kort därefter gick Transportstyrelsen ut med information om att myndighetens PM om alkoholmarkörer dragits tillbaka och att arbetssättet ändrats. Enligt en nyhet på Transportstyrelsens webbplats från juni 2025 krävs numera en helhetsbedömning – två enstaka PEth-prover över 0,3 μmol/L räcker inte längre som grund för återkallelse utan ytterligare underlag. En läkaranmälan som enbart innehåller ett fåtal förhöjda PEth-värden måste kompletteras med exempelvis en faktisk diagnos från hälso- och sjukvården eller annan tydlig dokumentation om alkoholproblem. Transportstyrelsen betonade i en artikel i Läkartidningen att samma sak gäller CDT – inte heller ett avvikande CDT-värde allena ska framöver leda till körkortsingripande. Myndigheten erkände därmed att rättsläget för återkallelser på alkoholgrund hade ändrats genom domstolens besked.
Förvaltningsrätterna tillämpar snabbt den nya linjen
Efter praxisändringen från kammarrätten i Stockholm har även underinstanserna snabbt justerat sina bedömningar. I båda fallen nedan hänvisar domstolarna uttryckligen till kammarrättens beslut i domskälen.
Den 3 juli 2025 upphävde Förvaltningsrätten i Härnösand (mål nr 1114–25) en körkortsåterkallelse som enbart byggde på två PEth-värden. Domen har vunnit laga kraft och alltså ej överklagats. Domstolen påpekade att den läkaranmälan som initierat ärendet bara är en indikation för vidare utredning, inte i sig ett bevis för olämplighet. I det aktuella fallet hade läkaren inte ställt någon formell diagnos om alkoholmissbruk, utan endast angett en misstanke om riskbruk, och det framgick inte att personen vägrat vidare undersökning (vilket krävs för “sannolik olämplighet”). Förvaltningsrätten ansåg att de två förhöjda PEth-proverna visserligen indikerade hög konsumtion under en begränsad period, men att detta inte bevisade ett varaktigt skadligt bruk. Senare provsvar visade dessutom på mycket låg konsumtion, vilket stärkte mannens förklaring att de höga värdena berodde på tillfällig storhelgskonsumtion. Transportstyrelsens underlag bedömdes som otillräckligt för att motivera återkallelse och beslutet upphävdes. Värt att nämna är att den dömande domaren i det målet tidigare, som skiljaktig i kammarrätten i Sundsvall 2023 (mål nr 1199–23), förespråkat just denna linje. Nu blev hennes argument praxis.
En liknande bedömning gjordes strax därefter av förvaltningsrätten i Jönköping den 11 juli 2025 (mål nr 1699–25). Där hade Transportstyrelsen återkallat en mans körkort med hänvisning till alkoholproblematik, baserat på två PEth-värden (1,6 respektive 0,77 μmol/L) och förhöjda CDT-värden vid två tillfällen. Mannen bestred att detta visade på något bestående missbruk och hänvisade till att värdena tillkommit under en period av ovanligt hög konsumtion, samt att senare prover var normala. Förvaltningsrätten konstaterade att även om proverna tydde på hög konsumtion vid provtillfällena, så fanns inga ytterligare omständigheter som visade på en varaktig problematik. Läkaren som anmält hade bara angett “överkonsumtion” i allmänna ordalag, utan dokumentation som kunde prövas närmare. Rätten framhöll att sådana påståenden behöver konkret underbyggas för att läggas till grund för beslut. Inte heller kunde det faktum att mannen uteblivit från ett tidigare prov tillmätas någon avgörande betydelse. Även i detta fall fann domstolen att Transportstyrelsen inte uppfyllt sin bevisbörda. Återkallelsen upphävdes.
Reflektioner kring alkoholrelaterade körkortsärenden
1. Rättsskandal eller rättsutveckling?
Det som hänt kring PEth och körkort väcker frågan om vi bevittnat en rättsskandal eller helt enkelt en försenad rättsutveckling. Vissa debattörer har beskrivit det inträffade som en skandal där oskyldiga fått sina liv ruinerade på lösa grunder. Det ligger onekligen något i att systemet länge var obalanserat. Samtidigt bör man nyansera bilden. Transportstyrelsens arbetssätt hade stöd i ett flertal kammarrättsdomar under flera år. Myndigheten agerade inte i ett vakuum, utan följde en linje som domstolarna konsekvent bekräftade fram till 2025.
Först nu har modet funnits att ompröva denna praxis. Det är uppenbart att förvaltningsdomstolarna framöver behöver inta en mer självständig hållning och noggrannare pröva varje individs omständigheter, i stället för att slentrianmässigt luta sig mot Transportstyrelsens mallar och antaganden.
Man kan också fråga sig hur många som under dessa år fått sitt körkort indraget på bristfällig grund. Bland de fall vi sett har det ofta handlat om personer med arbete, familj och helt fläckfri historik i trafiken, personer som aldrig kört onyktra eller orsakat några trafikförseelser. Ändå har de, baserat på några provsvar, bedömts som olämpliga att ha körkort. Konsekvenserna har varit drastiska. Utan körkort riskerar de förlora jobb och möjligheten att klara vardagen. Förhoppningsvis går vi nu mot en mer balanserad ordning där laboratorievärden sätts i rätt sammanhang. De som drabbats oförtjänt hårt av den tidigare ordningen förtjänar uppmärksamhet och i möjligaste mån upprättelse i efterhand.
2. De osynliga rådgivande läkarna – dold nyckelroll i PEth-ärendena
Ett mindre omskrivet, men viktigt inslag i dessa ärenden är Transportstyrelsens användning av sina så kallade “rådgivande läkare”. Dessa läkare figurerar flitigt i beslutsmotiveringarna, men verkar i bakgrunden. I regel har de aldrig träffat personen det gäller eller genomfört någon egen medicinsk undersökning. Deras uppgift tycks främst vara att, utifrån inskickade handlingar, uttala sig om huruvida laboratorievärdena indikerar missbruk. Vår erfarenhet är att dessa utlåtanden ofta är mycket kortfattade och i praktiken har de rådgivande läkarna mest fungerat som ett stämpelorgan. Om två PEth-prov över gränsvärdet presenterats har konsultläkaren rutinmässigt svarat att kriterier för alkoholmissbruk är uppfyllda, utan vidare nyanser eller analys av individens situation. Det är dessutom svårt att få insyn i vilka dessa läkare är eller hur de resonerat, eftersom Transportstyrelsen ogärna lämnar ut kontaktuppgifter och sällan redovisar mer än själva slutsatsen. Den här ordningen väcker allvarliga frågor om rättssäkerheten.
Att en anonym läkare, utan kontakt med individen och enbart baserat på pappershandlingar, kan medverka till att dra in någons körkort på obestämd tid är en ordning som framstår som både märklig och rättsosäker.
En betydligt rimligare modell vore att Transportstyrelsen förelägger personen att inkomma med ett läkarintyg från specialistläkare med missbrukskompetens, eller att individen får kallas till undersökning av den rådgivande läkaren innan ett så ingripande beslut fattas. Den nuvarande ordningen, där människors vardag och försörjning avgörs anonymt, utan möte, dialog eller verklig medicinsk kontakt, bör helt enkelt upphöra.
3. Rådgivande läkare utan rätt specialistkompetens – en rättsosäker ordning
Ett allvarligt och ofta förbisett problem i Transportstyrelsens handläggning av körkortsmål rör bristen på specialistkompetens hos de rådgivande läkare som myndigheten anlitar i alkoholrelaterade ärenden. Enligt 17 kap. 5 § TSFS 2010:125 ska utlåtanden om bruk av beroendeframkallande ämnen utfärdas av “Läkare med specialistkompetens i psykiatri eller annan läkare med specialistkompetens med god kunskap om och erfarenhet av missbruksfrågor”. Denna regel gäller även vid bedömningar om fortsatt körkortsinnehav.
Att en sådan bestämmelse finns är ingen slump. Det ligger i sakens natur att beslut om återkallelse av körkort på obestämd tid kräver robust och tillförlitlig bevisning, och att bedömningen ska ske på medicinsk grund av personer med djupgående kunskap inom missbruksområdet. Kravet på specialistkompetens är till för att säkerställa att besluten blir rättssäkra, nyanserade och korrekt underbyggda. Att detta krav rutinmässigt ignorerats av en stor statlig myndighet (i vart fall i de ärenden vi har hanterat) är därför anmärkningsvärt.
Trots detta har vi i flera ärenden sett att Transportstyrelsen helt förlitat sig på utlåtanden från läkare utan relevant specialistbakgrund. Dessa rådgivande läkares bedömningar har ändå tillmätts avgörande vikt, utan att Transportstyrelsen redovisat på vilket sätt de uppfyller kravet på särskild kompetens inom missbruksvård.
Att ställa diagnosen alkoholmissbruk är en kvalificerad medicinsk uppgift som förutsätter en helhetsbedömning, ofta baserad på personlig kontakt med patienten och en förståelse för dennes sociala och psykiska situation. I stället har dessa diagnoser i många fall ställts “på papperet”, enbart utifrån laboratorievärden, utan kontakt med den enskilde och utan dokumenterad missbrukskompetens hos den bedömande läkaren.
Man kan med fog anta att om Transportstyrelsen regelmässigt involverat faktiska specialister inom missbruksfrågor, hade den förenklade praxis som nu nyligen övergetts aldrig etablerats i den omfattning vi har sett. Det är hög tid att denna ordning ses över i grunden.
4. Felanvändning av läkaranmälan – ett underskattat problem
En annan brist i systemet rör själva läkaranmälan till Transportstyrelsen (blankett TSTRK1009 enligt 10 kap. 5 § körkortslagen). Läkaren ska där kryssa i antingen “olämplighet” eller “sannolik olämplighet”. Den förstnämnda används om läkaren bedömt att patienten medicinskt inte bör ha körkort – i sådana fall ska läkaren informera patienten innan anmälan görs. Den andra rutan, “sannolik olämplighet”, är avsedd för situationer där patienten med stor sannolikhet är olämplig, men samtidigt motsätter sig vidare undersökning eller utredning, vilket försvårar säker diagnos. Då sker anmälan utan föregående varning till patienten.
I praktiken ser vi att läkare nästan alltid kryssar i rutan “sannolik olämplighet” i sina anmälningar – trots att patienten i samtliga fall vi hanterat inte alls har vägrat vidare utredning. Våra klienter har tvärtom i regel varit fullt samarbetsvilliga och angelägna att genomgå provtagning eller behandling för att behålla körkortet. Trots detta tycks det ha blivit standard att använda den mer drastiska anmälningsformen. Transportstyrelsen har heller inte reagerat på denna systematik. Myndigheten följer inte upp om patienten verkligen motsatt sig undersökning, utan tar anmälan till intäkt för att omedelbart vidta åtgärder.
Till detta kommer att själva anmälan enligt förarbetena endast ska ses som en indikation för Transportstyrelsen att påbörja en utredning – den utgör ingen självständig grund för ett ingripande (se prop. 2011/12:25 s. 132). I praktiken har dock just denna anmälan, särskilt i PEth-ärenden, fått en helt utslagsgivande funktion. Detta förfarande strider mot lagens syfte. I tidigare nämnda fall från förvaltningsrätten i Härnösand från juli 2025 noterade dock förvaltningsrätten att läkaren kryssat i fel ruta, något som bidrog till att återkallelsen upphävdes. Det är första gången vi sett att denna felanvändning av formuläret uppmärksammas rättsligt.
Konsekvensen av en felaktigt kryssad ruta är betydande. Genom att läkaren anger “sannolik olämplighet” signaleras att situationen är akut allvarlig och att personen dessutom inte samarbetar. Körkortsmyndigheten behandlar då ärendet som om individen både har ett allvarligt missbruksproblem och vägrar medverka, vilket sänker tröskeln för snabba ingripanden. Ibland underrättas inte personen förrän ett beslut redan är på väg att fattas, eftersom underrättelseskyldighet inte gäller vid “sannolik olämplighet”. Den enskilde ställs inför fullbordat faktum utan chans att i förväg förklara sig eller rätta till eventuella missförstånd. Detta undergräver rättssäkerheten. Det borde vara en självklar åtgärd att skärpa rutinerna och tydliggöra för läkarkåren att “sannolik olämplighet” endast ska användas i de sällsynta fall patienten faktiskt vägrar utredning. Annars riskerar samarbetsvilliga personer att drabbas onödigt hårt på grund av ett formaliafel, något som nu äntligen kommit i dagen och förhoppningsvis kan rättas till.
5. Vad händer med felaktiga PEth-beslut? Omprövning av tidigare körkortsåterkallelser
En stor fråga är vad som händer med alla dem som redan fått körkortet indraget enbart baserat på PEth-värden under den gamla ordningen. I normala fall tvingas den som fått körkortet återkallat på grund av misstänkt missbruk att ansöka om körkortstillstånd på nytt. Det innebär minst 6 månaders dokumenterad nykterhet innan man ens kan få ett nytt körkort. Ofta följs det av 18 månader med villkor om kontinuerlig provtagning och läkaruppföljning. Under den perioden måste personen regelbundet lämna blodprov och ett enda förhöjt prov kan leda till en ny återkallelse. Utöver den praktiska påfrestningen med kallelse på kort tid (och kostnaderna för prov och läkarintyg) innebär detta att den drabbade under lång tid lever med inskränkt rörelsefrihet, trots att han eller hon kanske aldrig haft något faktiskt trafiknykterhetsbrott eller kliniskt missbruk.
Mot bakgrund av den nya rättstillämpningen kan detta ifrågasättas. Transportstyrelsen har i media och på sin hemsida hänvisat drabbade till att göra en ny ansökan om körkortstillstånd, men detta förfarande framstår som orimligt om det ursprungliga beslutet nu anses sakna grund.
Förvaltningslagen ger myndigheter möjlighet att ompröva sina beslut. Enligt 37 § får en myndighet ändra ett beslut som visat sig felaktigt, och enligt 38 § ska en myndighet rätta ett beslut som är uppenbart felaktigt i ett väsentligt avseende, om det kan ske snabbt och enkelt och utan nackdel för någon enskild. Det är svårt att se de tidigare PEth-baserade återkallelserna som något annat än just uppenbart felaktiga i väsentliga avseenden – de saknade tillräcklig bevisning och byggde på en praxis för PEth-provernas tillförlitlighet som saknade vetenskaplig evidens. Att häva sådana beslut vore till fördel för de enskilda och skadar ingen. Därför borde Transportstyrelsen på eget initiativ leta upp alla som blivit drabbade och ompröva oriktiga beslut, eller åtminstone skyndsamt bevilja en omprövning när den som drabbats begär det. Rättssäkerhetsskäl talar för att de som felaktigt mist sitt körkort ska få tillbaka det utan onödiga hinder.
Avslutning: Framtiden för PEth i körkortsärenden – förändring pågår
Efter det omvälvande året 2025 står det klart att Transportstyrelsen inte kan fortsätta som tidigare. Myndigheten har aviserat att man ser över sina rutiner och föreskrifter i ljuset av de aktuella domstolsbesluten. Exakt vad detta kommer att innebära återstår att se. Det är möjligt att vi får förtydliganden i de medicinska föreskrifterna eller nya interna riktlinjer som ställer högre krav på bevisning. Helt säkert är att ribban för körkortsingripanden på grund av alkohol höjts – enstaka laboratorievärden kommer inte längre per automatik att fälla avgörandet. Transportstyrelsen behöver framöver kunna visa upp en mer gedigen utredning, till exempel dokumenterade diagnoser eller långvariga mönster, innan de drar in någons körkort.
Samtidigt befinner sig rättsläget i rörelse. Det kommer sannolikt att krävas ytterligare praxis för att helt klargöra var gränsen går för när ett körkort får återkallas på grund av alkoholmissbruk och angränsande diagnoser. Under tiden är det viktigt att den som drabbas av ett ifrågasatt beslut känner till sina rättigheter. Om Transportstyrelsen framgent återkallar körkort med tunt underlag, till exempel enstaka provresultat utan stöd av klinisk utredning, bör beslutet överklagas. Först då kan domstolarna pröva om beviskravet uppfyllts i det enskilda fallet. Efter 2025 finns anledning att tro att domstolarna är mer lyhörda för bristande underlag. Vi går mot en mer rättssäker hantering av dessa ärenden, även om det krävts både medial uppmärksamhet och juridisk kamp för att nå dit.
Men att tro att Transportstyrelsen plötsligt kommer att inta en generösare hållning i dessa frågor vore sannolikt naivt. Myndighetens inställning – att en viss nivå av alkoholkonsumtion i sig kan utgöra hinder för körkort – har varit etablerad i många år och är djupt inarbetad i dess kultur och praxis. Snarare än att upphöra med ingripanden helt, är det mer realistiskt att anta att Transportstyrelsen nu kommer att söka annan rättslig grund för att uppnå samma resultat: att återkalla körkort från personer som de bedömer dricker “för mycket”, även om det inte längre räcker med två PEth-värden.
Det är mänskligt att vilja försvara tidigare ståndpunkter, även i ljuset av kritik. När en myndighet länge drivit en viss linje tenderar dess företrädare att förfäkta den även efter att underlaget för den har fallit.
Vi går nu mot en mer rättssäker hantering av körkortsingripanden vid misstänkt alkoholmissbruk, men utvecklingen kräver fortsatt vaksamhet. För att den rättsliga uppryckningen inte ska stanna vid ett trendbrott i domstol, måste också myndighetens förhållningssätt förändras i grunden – något som knappast sker av sig självt.
Polemikum Juridik
Vill ni ta del av hela originaltexten med fler länkar och fördjupningar, finner ni detta här.