För även om det pratas mycket om produktion och tillgång, talas det alldeles för lite om frekvensstabilitet – det som håller hela elnätet igång sekund för sekund. Läs gärna på – Ebba Busch.
Ett högst aktuellt exempel är elavbrottet i Spanien den 28 april i år. Där förlorades över 15 000 megawatt produktion på några sekunder. Det var inte bristen på energi i sig som slog ut nätet, utan att frekvensen rasade så snabbt att skyddssystem tvingades koppla ifrån stora delar av landet (och även delar av Portugal och Frankrike). Orsaken är den ständigt ökande andelen väderberoende elproduktion – framför allt sol och vind – som inte tillför den tröghet som krävs för att stabilisera nätet.
För en elutbildad är detta inget svårbegripligt, det ingår i grundkurs 1A.
Däremot kan jag tänka mig att många ”förstå-sig-påare”, inte minst i politisk ställning, just nu sitter med runda ögon och med ögonbrynen uppe vid sina hårfästen.
Jag har nämnt det förr – men just denna tröghet i produktionen är avgörande. I Sverige bidrar till exempel vatten- och kärnkraft med stabiliserande roterande massa som håller elnätets frekvens nära 50 Hz. När stora laster tillkommer, eller när något slås ut, fungerar dessa kraftverk som buffertar – de reagerar automatiskt och dämpar svängningar. Utan dessa blir elsystemet ”nervöst”, känsligt och snabbt instabilt och riskerar att haverera.
För gemene man, som inte har grundkunskaper om hur elsystemet fungerar, kan ekvationen troligtvis vara svår att få ihop.
Den enklaste lösningen, som av naturliga orsaker tilltalar majoriteten av befolkningen, är att både sol- och vindkraft är nödvändiga för klimatomställningen – men faktum är att de inte på egen hand kan upprätthålla frekvensen. Vanligtvis ansluts dessa kraftkällor via växelriktare som inte har någon fysisk massa.
Visst kan avancerad styrning och batterier bidra med ”syntetisk tröghet”, men i praktiken är det fortfarande vattenkraften och kärnkraften, med en inbyggd ”tröghet” som bär nätets stabilitet – i synnerhet här i Norden. Den ”avancerade styrningen” är inte heller speciellt vanligt förekommande i de solcellsanläggningar som idag är installerade i de svenska hushållen.
Läs gärna på, Ebba Busch. Den eventuellt nya kunskapen lär betyda att du kan vidarebefordra den till de övriga i regeringen så att alla förstår vikten av till exempel vattenkraftens enorma betydelse för ett hållbart energisystem – och att man därmed kan bortse från sportfiskarnas simpla argument – att laxen ska kunna hoppa upp på tallrikarna flera mil uppströms våra vattendrag.
Och – det är dessutom här som elektrifierade transporter möter verkligheten. En snabbladdningsstation för lastbilar kräver både hög effekt och hög tillförlitlighet. Om nätet inte klarar att hålla frekvensen vid belastningsvariationer, så spelar det ingen roll hur många eldrivna fordon vi har – utan el fungerar inte logistiken.
Enligt Svenska kraftnät behöver vi minst lika mycket fokus på effekt och reglerförmåga som på energi, särskilt i södra Sverige där elunderskott och kapacitetsbrist redan är ett faktum.
Frekvensreglering är inte ett sidospår i energiomställningen – det är dess ryggrad. Därför måste både vattenkraften bevaras och kärnkraften ges en tydlig roll även framöver. Utan dem riskerar vi att bygga ett elsystem som producerar mycket – men levererar för lite när det verkligen gäller.
Transportbranschen kan och vill ställa om. Men då måste vi kunna lita på att elen inte bara finns – utan (i synnerhet) att den håller rätt frekvens, varje sekund, i hela landet. Elektrifieringen börjar inte i ladduttaget. Den börjar i elnätets hjärtslag – 50 Hz.
När frekvensen i systemet ballar ur så får vi i Sverige sannolikt uppleva samma fenomen som i Spanien. Elnätet havererar – och det är ingen domedagsprofetia – det handlar istället om kunskap om hur elproduktion (och elförsörjning i allmänhet) fungerar.