Blodtestet PEth, som mäter förekomst av fosfatidyletanol i blodet, har blivit en central metod för att bedöma alkoholkonsumtion över tid. Testet används i dag av både vården och myndigheter, bland annat inom beroendevård, arbetsmedicin och körkortsutredningar. Enligt såväl forskare som medicinska experter betraktas PEth som en specifik och tillförlitlig alkoholmarkör.

Flera vetenskapliga studier har visat att PEth enbart bildas i kroppen när alkohol har konsumerats, och att det inte påverkas av andra kroppsliga tillstånd såsom sjukdomar eller läkemedel. Därmed anses PEth vara mer träffsäkert än många andra biomarkörer som tidigare använts, som CDT, GT eller levervärden. Bland annat har forskare som Steina Aradóttir och Friedrich Martin Wurst i olika publikationer pekat på PEth:s höga specificitet och känslighet.

Metoden rekommenderas av flera laboratorier, däribland Karolinska Universitetslaboratoriet och Unilabs, som beskriver PEth som ett effektivt verktyg för att följa upp alkoholbruk under de senaste två till fyra veckorna.

Internationellt återfinns PEth i rekommendationer från bland annat European Workplace Drug Testing Society (EWDTS), och Världshälsoorganisationen (WHO) har i vissa sammanhang lyft det som en möjlig markör i alkoholövervakningsprogram.

Men ett PEth-prov kan de facto ge falskt negativa värden – till exempel om provet tagits för tidigt efter enstaka konsumtion eller om provet har hanterats fel. Däremot är falskt positiva värden i praktiken uteslutna, det menar de svenska laboratorierna – både Unilabs och Karolinska Universitetslaboratoriet.

Dock håller inte alla med de nyss nämnda laboratorierna. Flera läkare och experter ifrågasätter PEth-testets roll vid körkortsbeslut, den professionella kritiken mot hur testet används i praktiken – särskilt i samband med medicinska körkortsutredningar – växer.
Flera läkare, forskare och jurister varnar för att testresultat ofta ges en tyngd som inte motsvarar deras egentliga bevisvärde.

En av de mest profilerade kritikerna är Tor Stålhammar, ST-läkare i psykiatri, som beskrivit situationen som en ”medicinsk och rättslig skandal”. Han menar att PEth-testet i sig förvisso är tekniskt tillförlitligt, men att det saknas tillräcklig förståelse för vad det faktiskt visar – och inte visar. PEth anger att alkohol har konsumerats, men inte när, hur mycket eller om personen har ett skadligt bruk.

Även Andrea Johansson Capusan, docent i beroendemedicin, har lyft farhågor om att höga PEth-värden kan misstolkas som bevis för missbruk. Hon har påpekat att två förhöjda värden i sig inte säger något om körförmåga eller beroendetillstånd, och att läkare ofta pressas att skriva intyg med rättsliga konsekvenser de inte själva är delaktiga i.

Från juridiskt håll har Henrik D.A. Broberg, specialiserad på körkortsärenden, rapporterat att många förare hör av sig till honom efter att ha förlorat sitt körkort trots att de inte uppfattar sig själva som alkoholberoende. Han menar att testresultaten ofta används slentrianmässigt utan tillräcklig individuell utredning och att det innebär en risk för rättsosäkra beslut.

Flera regioner, bland annat Region Blekinge, har under våren 2025 beslutat att pausa sin rapportering av PEth-resultat till Transportstyrelsen, efter intern kritik från läkare som upplevt att patienter undviker vårdkontakt av rädsla för att bli av med körkortet.

Även domstolar har börjat sätta gränser för hur testresultaten får användas. I ett uppmärksammat fall har Kammarrätten slagit fast att två PEth-prover med förhöjda värden inte är tillräckligt underlag för att återkalla ett körkort, om inte ytterligare utredning styrker ett skadligt bruk.

Det ska betonas att kritiken inte handlar om testets laboratoriekvalitet, utan om dess roll i rättstillämpningen. Flera experter efterlyser därför tydligare riktlinjer, förbättrad utbildning för läkare och en mer nyanserad syn på alkoholbruk – där PEth ingår som en del av en större medicinsk helhetsbedömning, inte som ensam avgörande faktor.

Hur länge syns PEth i kroppen, och hur snabbt sjunker värdet när alkoholkonsumtionen upphör?

Flera studier visar att PEth har en halveringstid på mellan tre och tio dagar, beroende på individens fysiologi och hur mycket alkohol som konsumerats. Den vanligaste formen som analyseras i Sverige är PEth 16:0/18:1, där halveringstiden i genomsnitt ligger kring fyra till fem dagar. Det innebär att koncentrationen i blodet halveras var fjärde till femte dag efter att personen slutat dricka.

Vid engångsintag, till exempel en festkväll, kan PEth-värdet stiga tillfälligt men sjunker oftast snabbt. Inom en till två veckor är värdet ofta tillbaka under gränsvärdet för vad som betraktas som riskbruk, förutsatt att inget ytterligare alkoholintag skett.

Vid mer regelbunden eller hög konsumtion, särskilt över flera veckor, kan PEth lagras i kroppens cellmembran och brytas ner långsammare. I sådana fall kan det ta upp till 3–4 veckor innan värdet sjunker till normala nivåer, även efter total avhållsamhet.

Det är viktigt att poängtera att PEth inte försvinner omedelbart efter att alkoholkonsumtionen upphör. Ett förhöjt värde kan finnas kvar under en längre tid även hos en person som nyligen blivit nykter. Detta kan påverka både vårdinsatser och myndighetsbedömningar, inte minst när det gäller körkortsinnehav.

Halveringstiden gör med andra ord PEth till en effektiv indikator på konsumtionsmönster – men också till ett test som kräver tolkning i kontext. Ett enskilt provresultat säger lite utan hänsyn till tidsförlopp, tidigare värden och personens livssituation.

Källor:

• Gnann H, Engelmann C, Skopp G.
  Phosphatidylethanol formation and elimination in blood after ethanol intake in healthy volunteers.
  Alcoholism: Clinical and Experimental Research, 2012.
  PMID: 23013003

• Kechagias S, Löf K, Söderström E, Franzén T, Andersson L, Jones AW, Helander A.
  Phosphatidylethanol (PEth) concentrations in blood are correlated with reported alcohol intake in alcohol-dependent patients.
  Alcohol and Alcoholism, 2016.
  PMID: 27130527

• Javors MA, Schrock A, Olgiati P, Wurst FM.
  Phosphatidylethanol and alcohol use in humans: A review of the literature.
  Drug Testing and Analysis, 2016.
  PMID: 28395117

• Viel G, Boscolo-Berto R, Cecchetto G, Fais P, Nalesso A, Ferrara SD.
  Phosphatidylethanol in blood as a marker of chronic alcohol use: A systematic review and meta-analysis.
  Journal of Forensic Sciences, 2020.
  DOI: 10.1111/1556-4029.13874

• Aradottir S, Möller K, Alling C.
  Phosphatidylethanol formation and degradation in human and rat blood.
  Alcohol and Alcoholism, 2004.
  PMID: 15082453

• Helander A, Zheng Y.
  Molecular species of the alcohol biomarker phosphatidylethanol in human blood measured by LC-MS.
  Clin Chem, 2009.
  PMID: 19325017

• Wurst FM, Thon N, Yegles M, Schrück A, Preuss UW, Weinmann W.
  Biomarkers for alcohol use and abuse – a summary.
  Alcoholism: Clinical and Experimental Research, 2015.
  PMID: 25823973

• Hartmann S, Aradottir S, Graf M, Wiesbeck GA, Alling C, Wurst FM.
  Phosphatidylethanol as a sensitive and specific biomarker – comparison with ethyl glucuronide and traditional alcohol markers.
  Alcoholism: Clinical and Experimental Research, 2007.
  PMID: 17374036