Thomas Morell (SD) inleder interpellationen med: ”Där small topplocket hos mig”, säger den bilinspektör som hanterat ett i media uppmärksammat fall. Han frågar statsrådet hur det ens är möjligt att polisen tvingas lämna tillbaka ett brottsverktyg.
Bakgrunden är ett ärende som tog sin början 2017 i Västerås. Trafikpolisen stoppar en bulgarisk dragbil och kontrollen visar att fordonet var utrustat med en manipulationsutrustning inkopplad till färdskrivaren. Denna utrustning innebär att föraren kan dölja körtider som är betydligt längre än vad regelverket tillåter. Detta är givetvis ett hot mot trafiksäkerhet och det seriösa företagandet inom transportnäringen.
EU 165/2014 reglerar bland annat funktion och installation av färdskrivare och där kan man läsa följande: ”Det är förbjudet att förfalska, dölja, hemlighålla eller förstöra uppgifter på diagrambladet eller i färdskrivaren eller på förarkortet samt utskrifter från färdskrivare. Det är också förbjudet att manipulera färdskrivare, diagramblad eller förarkort så att uppgifter och/eller utskrifter förfalskas, hemlighålls eller förstörs. Fordonet får inte ha någon anordning som gör det möjligt att utföra ovannämnda manipulationer”.
Att framföra ett fordon med manipulerad färdskrivare är alltså inte tillåtet. Att polisen tar manipulationsutrustningen i beslag är således helt riktigt. Likaså att företaget rapporteras och att det skall beläggas med en företagsbot om 150 000 kronor enligt stämningsansökan.
Men sedan händer något besynnerligt. Den misstänkte åkeriägaren vägrar att besvara delgivningarna från Sverige och efter tre misslyckade försök beslutar tingsrätten att avvisa stämningen. I och med det beslutet skall polisen återlämna den manipulationsutrustning som beslagtogs. Hur är detta ens möjligt? Skall enskilda medborgare ha något som helst förtroende för vår rättsstat måste brottslig verksamhet straffas och straffen måste vara lika oavsett nationalitet.
Transportnäringen är internationell och utländska aktörer utför en betydande del av transportarbetet i Sverige. Då kan vi inte ha en ordning att de som begår brott kan undgå straffansvar enbart genom att hålla sig undan. Inte heller kan det vara acceptabelt att svenska myndigheter återlämnar brottsverktyg till utländska brottslingar som håller sig borta från rättssystemet. Det uppstår helt enkelt en förtroendekris mellan den vanliga medborgaren och rättsstaten.
Regeringen säger sig arbeta för ordning och reda inom transportnäringen, men likväl förhalar de en framställan om lagändring som Transportstyrelsen överlämnat redan 2018. Hade den framställan varit på plats skulle svensk lagstiftning haft ett straffansvar som gjort det olagligt att sälja, köpa, inneha och använda manipulationsutrustning. Med fängelse i straffskalan skulle verktygen vara skarpare, med större möjlighet att anhålla föraren och haft bilen i kvarstad tills domstolen haft sin förhandling.
Frågan till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson lyder:
Hur är det ens möjligt att polisen tvingas lämna tillbaka ett brottsverktyg?
Interpellationen har nummer 2020/21:201 ”Fusket inom transportnäringen”.