Årets första TIA-krönika

Hej på er därute på vägarna!
Ja, nu är helgerna över och den grå vardagen är tillbaka. Ett nytt år har börjat med ekonomisk kris och problem med uppsägningar och annat tråkigt.

Vad kan vi då göra för att hjälpa upp situationen?
En sak är säker – vi får inte bara sitta stilla och se på när våra jobb försvinner till prispressande åkerier från utlandet som betalar dåliga löner till sina anställda. Eller, för all del, svenska likasinnade åkeriföretag. Var därför uppmärksam på vad som försiggår runt omkring dig.
Nu är det hög tid att vi alla sluter upp och gemensamt bildar en hög, klar och tydlig röst som ser till att tala om att vi vill ha jobben och sysselsättningen kvar i vårt land.

Lobbar vidare

Vad kan TIA göra? Vi kan (och ska) börja ta kontakt med våra myndigheter. Det finns regelverk i vårt land som vi måste kräva ska följas av alla.
Vi har också etablerat kontakt med regeringskansliet angående cabotagereglerna och hur dessa ska tillämpas.
Jag och Ove Wahlberg kommer att fortsätta lobba för att framföra våra medlemmars synpunkter på problem samt framföra sådant vi anser är nödvändigt att ifrågasätta.
Utöver detta kommer vi att jobba vidare med att föra fram TIA i media och se till att våra medlemmar får ut så mycket som möjligt av sitt medlemskap.
Är det något som du anser att TIA ska föra upp på dagordningen, är du hjärtligt välkommen till oss.

Det här är Nisse

I min förra spalt här i Proffs lovade jag att presentera oss som sitter i styrelsen och de eldsjälar som jobbar inom TIA. Den här gången får ni hålla tillgodo med mig.
Jag är 51 år, tvåbarnspappa och bor i Vedum i Vara kommun, som ligger i Västra Götaland.
Jag arbetar med att dra trailers mellan Danmark och Sverige och har jobbat som yrkesförare allt sedan jag fyllde 19 år.
Jag har även varit medlem i ”gamla TIA” och har saknat denna förening i många år. Min förhoppning är att denna nystart kan bli något som håller och finns kvar i många år, för det behövs verkligen en förening som kan framföra yrkesförarnas frågor och problem på vårt eget ”språk”.

Anropa varandra

Avslutningsvis vill jag uppmana er att hålla uppsikt efter det gula märket i framrutan på de lastbilar ni möter i trafiken, greppa micken och gör ett anrop. Prova också gärna om det finns någon bas i etern, för de blir också fler.
Ta det lugnt på vägen, det finns alltid någon som väntar på dej.
Vi hörs och syns!

Nisse

 

Om artikeln

Publicerad: 2009-01-30 00:00
Kategori: Krönika
Taggar: