Sverige riskerar att få en åkerinäring som inte längre har råd att investera i de fordon som samhället samtidigt kräver. Om utvecklingen fortsätter försvagas den transportkapacitet som hela samhällsbygget vilar på.

Som styrelseordförande i Malmö LBC möter jag dagligen företagare som håller Sverige rullande. De transporterar material till byggarbetsplatser, flyttar massor och levererar varor till industri och handel.

Men förutsättningarna att bedriva verksamheten har förändrats drastiskt, lastbilen är inte längre samma investering.

De senaste åren har kostnaden för att köpa och finansiera nya lastbilar stigit kraftigt. Samtidigt har kostnaderna för service, reservdelar, försäkringar och andra insatsvaror ökat.

Problemet är inte en enskild kostnadsökning, problemet är att nästan allt blivit dyrare samtidigt som intäkterna inte har följt med.

För åkeriet är lastbilen själva produktionsmedlet. När investeringen blir dyrare stiger kapitalkostnaden. När kraven på miljö, säkerhet och ny teknik samtidigt ökar blir kalkylen allt svårare att få ihop.

För många företag går den inte längre ihop. Det går inte bara att höja priserna, den spontana reaktionen är ofta:
”Då får ni väl höja priserna.”

Men verkligheten ser annorlunda ut.

Bygg- och anläggningsbranschen präglas av hård konkurrens och stark prispress. Möjligheten att kompensera kostnadsökningar genom högre priser är begränsad. Åkeriet hamnar därför ofta längst ner i kostnadskedjan.

Konsekvensen ser vi redan idag. Investeringar skjuts upp. Fordon behålls längre. Marginalerna krymper. Samtidigt bromsas den omställning som samhället efterfrågar.

Vem ska finansiera omställningen?

Sverige ska bygga bostäder, vägar, järnvägar och energianläggningar. Inget av detta sker utan transporter. Samtidigt ställs allt högre krav på en modern och miljöanpassad fordonsflotta.

Det är i grunden rätt, men vi står inför en paradox:
Ju högre krav som ställs på omställning, desto svårare blir det för företagen att finansiera den.
Vi kan inte kräva större investeringar samtidigt som förutsättningarna att bära dem försämras, det handlar om Sveriges konkurrenskraft.

Det här är inte bara en fråga för åkerinäringen, det handlar om Sveriges förmåga att bygga, producera och växa.

När investeringar uteblir påverkas byggsektorn, industrin och infrastrukturen. Färre företag riskerar att bära ett allt större transportbehov.

Det är inte hållbart. Därför behövs en bred diskussion mellan åkerinäringen, fordonsindustrin, byggsektorn, banker, myndigheter och politiken om hur omställningen faktiskt ska finansieras.

Dags att se hela kedjan.

Jag efterlyser inte särbehandling för åkerinäringen, jag efterlyser en diskussion om rimliga och långsiktigt hållbara spelregler. För om vi vill ha nya bostäder, modern infrastruktur och ett konkurrenskraftigt näringsliv måste vi också ha företag som kan utföra transporterna.

Lastbilen är inte bara ett fordon. Den är en del av Sveriges produktionsapparat.

Vi riskerar att vakna för sent – när åkerierna redan har försvunnit, investeringarna uteblivit och kapaciteten inte längre finns.
Det är dags att ta denna utveckling på allvar.

Jörgen Nilsson
Styrelseordförande, Malmö LBC