Den 25 mars skrev jurist Britta M Kjellin, Trafikjuristerna, en debattartikel om att nya regler om teoriprov kan slå ut unga yrkesförare. STR replikerade debattartikeln och hävdar att det är fel fokus i körkortssystemet. Nu svarar Trafikjuristerna på repliken.
Trafikjuristerna skriver: STR menar i sin replik att vi på Trafikjuristerna har fel fokus gällande körkortssystemet. Det är ett märkligt påstående. Vi har inte fel fokus – vi har ett annat fokus.
Men det är helt naturligt. STR är en branschorganisation för trafikutbildare. Deras uppdrag är att företräda sina medlemmars intressen, det vill säga de som säljer utbildning.
Trafikjuristerna företräder enskilda förare. Personer som redan gått utbildningen, klarat proven och som sedan drabbas av konsekvenserna när systemet slår till. Det är två helt olika perspektiv och det är också därför vi landar i olika slutsatser.
STR:s huvudlinje är att problemet ligger i bristande utbildning och kunskap, men det är inte det vi ser i verkligheten. När någon kör för fort beror det inte på att personen inte vet vad en hastighetsskylt betyder. När någon bryter mot stopplikt eller väjningsplikt handlar det inte om okunskap.
I praktiken handlar det om två saker:
• Ett medvetet risktagande
• Eller ett tillfälligt förbiseende
Inget av dessa handlar om bristande kunskap och att då föreslå mer utbildning eller att stärka kraven på utbildningen som lösning blir fel angreppssätt. Det var också precis detta som konstaterades i den statliga utredningen om prövotid (SOU 2008:130) – att det inte finns något tydligt stöd för att en ny körkortsutbildning faktiskt leder till ökad kunskap hos den som redan klarat teoriprovet.
Kunskapen ifrågasätts, men bara ibland. Det mest problematiska i dagens system är inkonsekvensen.
En förare som haft körkort i 20 år behöver aldrig visa sina teoretiska kunskaper igen. En annan förare som klarat teoriprovet nyligen kan tvingas göra om det på grund av en tidsgräns eller en formell regel. Vad är skillnaden i kunskap? Ingen. Det är kärnan i vår kritik och det är en fråga STR helt undviker.
STR lyfter att många “chansar” på prov, men det argumentet håller inte. “Chansning” är ett bekvämt argument. För det första: Teoriprovet är inte gratis. Ett nytt prov kostar i storleksordningen 400–500 kronor per gång. För många unga är det inte småpengar. Att “chansa” upprepade gånger är därför inte ett realistiskt beteende. De flesta gör provet när de själva bedömer att de har goda chanser att klara det.
För det andra: Sannolikheten att klara ett teoriprov genom ren gissning är i praktiken obefintlig. Proven innehåller ett stort antal frågor där flera svarsalternativ ska värderas korrekt. Att slumpmässigt gissa sig till ett godkänt resultat över hela provet är statistiskt ytterst osannolikt. I bästa fall kan man ha tur på enstaka frågor. Men över ett helt prov? Nej. Då krävs kunskap.
För det tredje: Människor har alltid gjort prov när de själva ansett sig redo. Omprov har funnits i Sverige under lång tid. Det finns sannolikt tusentals förare som i dag kört lagligt i decennier och som en gång i tiden “chansade” och klarade sitt prov. Ska vi ifrågasätta deras kompetens i efterhand eller är det snarare så att systemet redan bygger på att människor själva bedömer när de är redo? Att den som klarar teoriprovet också i praktiken har visat att den besitter de kunskaper som krävs?
Att använda “chansning” som huvudförklaring till dagens problem riskerar därför att bli ett sätt att flytta fokus från systemets brister.
Det som helt saknas i STR:s resonemang är konsekvenserna för yrkesförare. För en privatperson kan ett omprov vara frustrerande. För en yrkesförare är det en försörjningsfråga.
Vi på Trafikjuristerna möter unga personer som:
• har gått utbildning
• har tagit B, C och YKB
• har arbete, men som efter en återkallelse under prövotiden tvingas stå utan körkort och utan inkomst långt längre än själva spärrtiden. Inte för att de saknar kunskap, men för att systemet kräver att de ska börja om.
När STR argumenterar för mer utbildning, fler moment och striktare krav är det inte värdeneutralt. Det innebär i praktiken:
• fler utbildningstillfällen
• högre kostnader för den enskilde
• ökade intäkter för trafikutbildare
Det är inte fel att, som STR, företräda sina medlemmars intressen, men det bör också sägas öppet.
Trafikjuristerna företräder inte en bransch. Vi företräder de individer som drabbas av systemet och ur deras perspektiv framstår inte mer utbildning och därmed högre kostnader som den självklara lösningen. Förlängd giltighetstid räcker inte.
Att förlänga giltighetstiden för teoriprovet är ett steg i rätt riktning, men det förändrar inte grundproblemet. Så länge systemet kräver att människor gör om prov de redan klarat utan att deras kunskap i praktiken ifrågasätts kommer problemen att bestå.
Detta handlar inte om att Trafikjuristerna har fel fokus. Det handlar om att vi fokuserar på konsekvenserna för dem som faktiskt drabbas. STR talar om hur systemet borde fungera. Trafikjuristerna talar om vad dagens system leder till.
Så länge unga yrkesförare slås ut från arbetsmarknaden, inte på grund av bristande kunskap utan på grund av hur regelverket är utformat, kommer den kritiken att vara både relevant och nödvändig.
Britta M Kjellin, trafikjurist
Trafikjuristerna