Prövotiden slår hårt mot blivande yrkesförare. I dag kan unga förare ta både B- och C/CE-körkort i nära anslutning till varandra exempelvis genom gymnasiala yrkesförarutbildningar. De investerar tid, pengar och utbildning för att snabbt komma in i ett bristyrke.

Men, om något händer under prövotiden, även en enstaka förseelse, riskerar de att förlora hela körkortet. Konsekvensen blir att de måste ta om allt. Inte bara körningen utan även teoriprovet.

Vad är skillnaden egentligen? Jämför två förare – den ena förlorar körkortet efter två år och en dag, den andra förlorar körkortet dagen innan prövotiden löper ut.

Den första slipper göra om körkortet. Den andra måste börja om från början. Vad är egentligen skillnaden i deras kunskap om trafikregler? Ingen. Skillnaden är en enda dag.

Det visar tydligt att systemet inte i första hand handlar om kunskap utan om formella tidsgränser. Det blir särskilt tydligt när de som haft körkort i tiotals år aldrig behöver visa sina teoretiska kunskaper om trafikregler på nytt, något vi ser bland exempelvis privatbilister. Systemet utgår från att kunskapen finns kvar och att personen själv håller sig uppdaterad om nya regler.

Det blir än mer motsägelsefullt när man ser till yrkestrafiken.

En förare med prövotid på körkortet och som har tagit YKB behöver inte göra om YKB-utbildningen efter att ha förlorat körkortet och tagit körkortet på nytt så länge giltighetstiden för YKB inte löper ut under en spärrtid.

YKB gäller i 5 år och förnyas genom fortbildning. Yrkeskompetensen och kunskapen som yrkesförare har anses alltså i grunden finnas kvar. Det är ett system som utgår från verkligheten – att kunskap behöver underhållas, inte bevisas om och om igen från början.

Samtidigt anses samma person behöva bevisa sina teoretiska kunskaper om trafikregler igen. Det är svårt att se logiken.

Problemet förvärras av dagens köer eftersom föraren efter en återkallelse inte bara ska vänta ut spärrtiden utan därefter också vänta på tillgängliga tider för både teoriprov och uppkörning. I praktiken innebär det att många blir utan körkort betydligt längre än själva spärrtiden.

För en yrkesförare innebär det något mycket konkret som ingen möjlighet att arbeta lika med ingen inkomst. Frågan är därför rimlig: Vill vi verkligen ha ett system som slår så hårt mot unga personer på väg in i yrkeslivet?

Låt mig ta ett konkret exempel. En 19-åring har gått transportprogrammet där han tagit B- och C-körkort samt YKB. Han har fått sitt första jobb som lastbilschaufför och är på väg in i branschen. Efter ett trafikmisstag under prövotiden återkallas körkortet under två månader.

Spärrtiden löper ut, men därefter står han inför nästa problem när han ska boka nytt teoriprov vilket innebär väntetid. Han måste boka ny uppkörning – väntetid igen. Skulle han inte hinna få tid inom 4 månader måste han göra om teoriprovet – ny väntetid. Under tiden kan han inte arbeta.

Hans YKB gäller fortfarande, men han står utan körkort och utan inkomst tills han har tagit om körkortet. I praktiken blir han borta från yrket betydligt längre än själva spärrtiden. Det är en bromskloss i en bransch med förarbrist.

Transportbranschen har sedan länge en uttalad brist på förare. Samtidigt utbildas nya förare, ofta genom strukturerade utbildningar där flera behörigheter tas samtidigt, men regelverket hänger inte med.

I stället för att underlätta etablering i yrket skapas:
• onödiga omprov
• längre avbrott från arbetsmarknaden
• ökade kostnader
• förlorad kompetens
Det är svårt att se hur detta stärker trafiksäkerheten.

Att förlänga giltighetstiden för teoriprovet för B-behörighet är förvisso ett steg i rätt riktning, men det är en begränsad åtgärd och löser inte problemet då den grundläggande frågan kvarstår: Varför tvingar vi människor att göra om prov de redan klarat när deras kunskap i praktiken inte ifrågasätts?

Och varför har vi ett system där unga yrkesförare riskerar att slås ut från arbetsmarknaden under lång tid, inte på grund av bristande kompetens, utan på grund av hur regelverket är utformat? Det är dags att se över helheten.

Att förlänga giltighetstiden för teoriprovet är som sagt ett steg i rätt riktning, men det är en justering i kanten. De verkliga frågorna är större.

Varför bygger körkortssystemet fortfarande på att människor ska göra om prov i stället för att bygga vidare på den kunskap de redan visat? Varför har vi ett system där blivande och nya yrkesförare kan slås ut av administrativa tidsgränser trots att både utbildning och bransch skriker efter kompetens?

Om Sverige menar allvar med att säkra kompetensförsörjningen i transportsektorn räcker det inte att justera giltighetstider. Då måste man våga se över hela systemet. Det bör vara faktisk kunskap och lämplighet som ska avgöra, inte om du råkar befinna dig på rätt sida av en tidsgräns eller haft tur i bokningssystemet.

Så länge vi inte vågar ta det steget kommer vi fortsätta tappa unga förare. Inte för att de inte kan utan för att systemet säger att de måste börja om.

Britta M Kjellin, trafikjurist, Trafikjuristerna

(Vill du ta del av Trafikjuristernas remissvar, finner du det här.)