Lena Nerhagen har en bakgrund inom VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut) från 2001 till och med 2019 med vissa avbrott. Hennes fokus har legat på hälsoeffekter från transportsektorn och hon var sekreterare i den statliga utredningen om skatt på dubbdäck (SOU 2015:27).
Hon har tidigare skrivit en debattartikel i Proffs som även uppmärksammats av Polemikum.
Hon fortsätter. Det handlar om att det saknas funktioner för att kontrollera myndigheternas lagstiftningsarbete (utformning av föreskrifter och deras tillämpning).
Att det är viktigt att lagförslag granskas i tidiga skeden har lyfts tidigare av Algotsson (2009) i Svensk Juristtidning i en artikel om Lagrådets roll där han konstaterar: ”Det är bättre att lagen blir ’rätt’ från början än att den blir ’rätt’ efter lång väntetid.”
Slutsatsen bör ur både demokratisk och konstitutionalistisk synpunkt bli att vi bör välja ett system med en stark lagrådsgranskning (judicial preview) och ett minimum av lagprövning i efterhand (judicial rewiev).
När det gäller användningen av PEth i körkortsärenden försöker Transportstyrelsens nu frånsäga sig ansvar för det som hänt genom att ange att de bara tillämpat praxis.
Av dom 8914–19 meddelad av Stockholms Kammarrätt framgår dock klart och tydligt att det är Transportstyrelsen som är orsak till denna ändrade praxis:
”Enligt Transportstyrelsens mening och praxis är det tillräckligt med två förhöjda CDT-prover inom ett år, med minst fem veckors mellanrum, för att säga att det är alkoholbruk som inte är tillfälligt och från medicinsk synpunkt är skadligt. Två PEth-värden över gränsvärdet har enligt Transportstyrelsens tidigare praxis inte kunnat likställas med två förhöjda CDT-prover. Ny forskning talar dock för att skillnaden mellan CDT och PEth är mindre.”
Av domen framgår också att Transportstyrelsen angett att det för att få ett PEth över 0,3 µmol/L krävs en daglig konsumtion som är minst dubbelt så hög som gränsen för riskbruk samt att ett PEth över 0,3 µmol/L anses motsvara det tidigare använda gränsvärdet för alkoholmarkören CDT.
Ansvaret för denna praxis och de konsekvenser den medfört för enskilda individer vilar alltså helt och hållet på myndigheten. Jag har i min granskning av detta fall kunnat konstatera att förändringen i praxis inte föregicks av någon utredning som dokumenterats och inte heller har någon extern vetenskaplig granskning av gjorda antaganden genomförts.
Hur en granskning liknande den Lagrådet gör kan utvecklas gällande myndigheternas lagstiftningsarbete är därför något som enligt min mening skyndsamt bör utredas.
Lena Nerhagen