Pomperipossa tycker om sitt land. Hon älskar att vara i dess vackra natur och med människorna som bor där. Hon tycker till och med om de vise män som styr Monismanien och försttår att det inte alltid är så lätt att få ett land att fungera på ett bra sätt. Hon gör vad hon kan för att hjälpa till.
Väldigt ofta kör Pomperipossa på utflykter med familj eller vänner och upplever många fina stunder i landet. Pomeripossa bor inte i en stad utan i ett hus en bit bort. Där finns en gård bredvid med både kor, hästar och en liten gris. Det är lugnt och skönt på landet och man kan höra ljud från bäcken som porlar och se svalor som fångar myggor. Det bor flera barn i byn som leker och hittar på hyss.
I Monismanien finns väldigt mycket roliga saker att hitta på. Det finns en vacker skärgård full av kobbar, öar och skär som passar för båtutflykter. Det är populära utflyktsmål på somrarna. Det finns också djupa skogar med rykten om mystiska varelser bland hålor och raviner. Det kanske till och med finns rövare i skogen, sägs det.
Det finns också en massa saker som man inte får göra i Monismanien. Exempelvis får man inte ta andras saker eller slåss och om man blir sugen på godis får man inte bara gå in i butiken och ta det man vill ha. Nej, man måste betala för sig. En del kanske betalar med guldpengar, funderar Pomperipossa.
I Monismanien finns det något som heter Rull & Flygmyndigheten. De bestämmer över en förfärligt massa saker som exempelvis flygplan, båtar och tåg. Man får inte heller köra bil och dricka alkohol samtidigt. Om man gör det kan man bli av med sitt körkort och till och med hamna i fängelse.
Om man däremot dricker alkohol och inte kör bil förrän någon dag efter är det inga problem. De två poliserna som finns på orten kollar att alla följer reglerna.
En vacker dag bestämmer sig Rull & Flygmyndigheten för att ändra reglerna. Man får fortfarande inte köra bil och dricka alkohol samtidigt, men man hittade på ett test för att se om man druckit något även om man inte kör bil då. Provet kan tas vid besök hos läkaren dit någon kanske gått för att fråga varför man har ont i stortån.
Om provet visar att en person druckit alkohol, oavsett om de kört bil eller inte, skickar läkaren provsvaret till Rull & Flygmyndigheten som kan återkalla körkortet. Det görs ibland utan att läkaren berättar om det innan. De kanske gör det för säkerhets skull så att inget dumt ska hända?
Det som händer nu är att Pomperipossa, som druckit alkohol några dagar innan hon körde bil, blir av med körkortet. Jättekonstigt tycker hon. Pomperipossa har aldrig kört bil berusad och är väldigt noga med detta. Hon vill ju inte utsätta sina kompisar eller familj för fara på utflykterna.
Hon försöker förstå varför de vise männen gjort det så konstigt i Monismanien som ju är ett fint land att bo i. Hon frågar de vise männen varför de ändrat reglerna, men ingen verkar tycka att det är särskilt märkligt. Pomperipossa undrar varför ”di gjorde på detta vis”?
Pomperipossa frågar Rull & Flygstyrelsen hur länge hon är tvungen att vänta med att köra bil. ”Det dröjer jättelänge”, svarar de. Hon frågar myndigheten varför de ändrat reglerna, men får inget bra svar. De svarar däremot att de snart ska ändra igen, men det förändrar inget för henne. Hon får snällt vänta.
Att bli straffad för ett prov som visar att du druckit alkohol många dagar innan du kör bil och sedan vänta jättelänge på att få köra bil igen? Hujeda mig tänker Pomperipossa. Hon börjar fundera på om de vise männen egentligen är så visa. Kan man ändra regler så att något man egentligen får göra helt plötsligt inte är tillåtet. Man kan väl inte bli straffad för det?
Hon tänker vidare och funderar över om det finns något mer man inte får göra nu för tiden. Hoppa jämfota på trottoarer? Pomperipossa får inga svar och sätter sig i en mörk vrå och grubblar och funderar. Hur ska det nu gå med att handla mat för dagen? Har hon råd? Hur ska hon skjutsa barnen till skolan och träning för att de så småningom ska kunna växa upp och fortsätta göra så att Monismanien är ett bra land att leva i?
Nåväl, tänker hon och går till bussen för att åka in till staden för att handla. Väl i staden tar Pomperipossa ett jämfotahopp och tittar sig runt omkring för säkerhets skull. Man måste väl få gå som man vill, eller?
Vad jag vet sitter Pomperipossa fortfarande och väntar på svar från de vise männen.
Anders Dahlgren