Från och med den 1 februari 2018 är det inte längre tillåtet för en förare att använda en mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning genom att hålla den i handen under färd med motordrivet fordon. Regeringen har i dag beslutat att den nya regeln inte gäller när fordon används vid blåljusverksamhet och annan liknande verksamhet.
Undantaget från regeln gäller när fordon används vid räddningstjänst och sjuktransport, vid tjänsteutövning av polis, viss personal vid Säkerhetspolisen samt vägtransportledare enligt lagen (2004:1167) om vägtransportledare.
Undantaget gäller även i brådskande tjänsteutövning av en tulltjänsteman, kustbevakningstjänsteman, läkare, sjuksköterska, barnmorska och personal inom Kriminalvården eller i andra jämförliga fall.
Undantagen träder i kraft den 12 mars 2018 och gäller endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas.
Transportbranschen vill se att även andra kategorier inom yrkesmässiga person- och godstransporter på väg undantas, i det fall det finns behov av muntlig kommunikation med bärbar utrustning. Infrastrukturminister Tomas Eneroth vill dock inte lova att så blir fallet, säger han i en TT-intervju.
Att lagföra personer som brutit mot ”mobilförbudet” blir däremot ingen enkel uppgift för polisen.
– Nej, det kommer inte att gå speciellt snabbt eftersom brottet inte finns med i den så kallade obotskatalogen, säger en polis som Proffs har talat med.
Därmed måste polisen gå den långa vägen för att rapportera brottet.
– Vi måste till exempel delge misstanke om brott, förklara vilka rättigheter och skyldigheter vederbörande har, hålla förhör och ta upp dagsbotstuppgifter. Fruktansvärt mycket jobb, med andra ord, säger polisen.
Om ni sätter er för att ta fast trafikanter som fipplar med telefonen, hur många kan ni expediera på ett arbetspass?
– Ja du, det är inte alls många. Två, tre kanske fyra?
Innebär det att ni struntar i att rapportera trafikanter som trotsar lagen?
– Nej inte alls. Vi måste följa polislagen.