Högsta förvaltningsdomstolen tar upp ”oskälig” sanktionsavgift

Transportstyrelsen påförde ett västsvenskt åkeri en sanktionsavgift på 84 000 kronor för en obesiktad färdskrivare. Helt okej enligt Förvaltningsrätten i Falun.
Oskäligt mycket ansåg åkeriet. Kammarrätten i Sundsvall höll med och satte ned avgiften till 20 000 kronor. Nu ska Högsta förvaltningsdomstolen reda ut hur sanktionsavgiften ska beräknas.

Vid en vägkontroll i september 2012 konstaterade polisen att färdskrivaren i en av åkeriets bilar inte var besiktad. Och att åkeriet under perioden 2012-08-16 till 2012-09-13 vid 21 tillfällen därmed gjort sig skyldigt till mycket allvarlig överträdelse (MÖA) av bestämmelserna i förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare mm.

Transportstyrelsen beslöt därför att påföra åkeriet en sanktionsavgift på 84 000 kronor (21 x 4 000 kronor).

Åkeriet överklagade beslutet. Den uteblivna besiktningen av färdskrivaren berodde på ett missförstånd mellan åkeriet och verkstaden, som normalt ska kalla in bilarna för de återkommande kontrollerna.

Efter det inträffade hade åkeriet omedelbart ordnat en besiktning av färdskrivaren, som godkändes och hela tiden varit fullt fungerande. Det hade aldrig förekommit eller funnits någon risk för manipulation.

Åkeriet yrkade i första hand att överträdelserna skulle ses som en (1) överträdelse varigenom en sanktionsavgift på 4 000 kronor skulle påföras bolaget, och i andra hand att avgiften skulle sättas ned till 4 000 kronor.

Men Förvaltningsrätten i Falun ansåg att gärningen ska ses som påbörjad när föraren börjar sin körning för dagen, för att därefter anses avslutad när körningen avslutats för dagen och föraren tar sin dygnsvila. ”Det har därför funnits fog för att påföra avgift baserad på varje dag som fordonet brukats”.

Överklagandet avslogs, men åkeriet gav sig inte utan gick vidare till Kammarrätten i Sundsvall. Man höll fast vid att det var fråga om en (1) förseelse, inte 21 som Transportstyrelsen hävdade.

Skulle bestämmelsen tolkas som Transportstyrelsen gör skulle påföljden för ett administrativt förbiseende kunna uppgå till 200 000 kronor (den generella maxgränsen). Som jämförelse nämndes att undanhållande av färdskrivardata vid en kontroll har en sanktionsavgift på 20 000 kronor.

Den höga sanktionsavgift åkeriet påförts stod inte i rimlig proportion till bolagets administrativa misstag hävdade man.

Kammarrätten i Sundsvall höll inte med åkeriet i fråga om antalet överträdelser. Vid en samlad bedömning kom man ändå fram till att en sanktionsavgift på 84 000 kronor var oskälig.

Kammarrätten befriade därför till viss del åkeriet från sanktionsavgift, och satte ned avgiften till 20 000 kronor.

Transportstyrelsen överklagade kammarrättens dom, och nu har Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, meddelat prövningstillstånd för att avgöra ”hur sanktionsavgift vid överträdelse i form av utebliven besiktning av färdskrivarutrustning ska bestämmas”.
– Jag var nöjd med kammarrättens bedömning och de slutsatser de drog i sitt domslut, säger Thomas Morell, regionchef för Sveriges Åkeriföretag Skaraborg, som företräder åkeriet och gjort så även i förvaltningsrätten och kammarrätten.

– När nu HFD beslutat att ta upp målet kan man konstatera att det kan vara bra att en gång för alla få utrett vad som gäller. Det finns alltid en risk i sammanhanget, avgiften kan ju lika gärna landa på 84 000 som på 4 000 kronor, men det kan ändå vara bra att få ett klargörande.

Om artikeln

Publicerad: 2016-01-22 07:21
Kategori: Nyheter
Taggar: Högsta förvaltningsdomstolen Rättsfall Sanktionsavgift Transportstyrelsen