Olyckan inträffade den 9 januari 2012 vid ett timmeravlägg på södra sidan av Vindelälven, strax utanför Strycksele. Det var 17 grader kallt och åkaren satt i kranhytten och skötte lastningen. Vid det andra eller tredje lyftet small det till. Kranpelaren hade gått av vid kranfoten. Hytt och kranpelare slungades iväg och landade upp och ned på backen.

Åkaren slog i nacke och skuldra, och tuppade av ett tag. När han kvicknat till tog han sig ur hytten, och fick sedan gå hela natten för att ta sig hem.
Skadan i nacken har gjort att han har svårt att röra på huvudet och har lett till sjukskrivning på halvtid.

Det visade sig senare att kranen (en Jonsered J 1020) drabbats av materialutmattning, och att flera åkerier råkat ur för liknande olyckor.

Efter olyckan gjorde Arbetsmiljöverket en inspektion på den verkstad dit lastbilskranen transporterats för reparation. Då upptäcktes att den höj- och sänkbara kranhytten av fabrikat Tuukki inte genomgått föreskriven återkommande besiktning, vilket innebar att åkeriet brutit mot en direkt straffsanktionerad bestämmelse i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om besiktning av lyftanordningar och vissa andra tekniska anordningar, AFS 2003:6.

Och även om kranhytten inte på något sätt bidragit till olyckan så var den som sagt obesiktigad, och därför gjordes en åtalsanmälan.
Den ledde till att åkeriet åtalades, åklagaren ville att bolaget skulle betala företagsbot på 20 000 kronor för brott mot arbetsmiljölagen.

Åkeriet medgav att kranhytten inte besiktigats, men motsatte sig åklagarens krav på företagsbot.

Inför Umeå tingsrätt berättade åkaren att han var ensam ägare till bolaget och hade anställd personal. Han och hans anställda gjorde en daglig kontroll av kranhytter och lyftanordningar. När man varit i branschen hela livet ser man om något är fel, man vet var man ska leta förklarade han.

Alla anställda ansvarade för de fordon som användes i verksamheten, men han var personligen ansvarig för att de besiktigades. Kraven på återkommande besiktning av kranhytten kände han emellertid inte till. Och varken Jonsered som levererade och monterade kranhytten, eller de auktoriserade företag som gjort service på hytten hade sagt något om att hytten ska besiktigas.

Umeå tingsrätt konstaterade att ett bolag som bedriver näringsverksamhet måste sätta sig in i de regler som gäller för verksamheten. I detta fall hade bolaget haft bristande besiktningsrutiner som fått till följd att kranhytten inte besiktigats på föreskrivet sätt.

Men eftersom den oaktsamhet bolaget gjort sig skyldigt till inte ansågs vara av mer allvarlig beskaffenhet och ”då det allmänt sett föreligger flera förmildrande omständigheter” nöjde sig tingsrätten med en företagsbot på 10 000 kronor. Alltså halva det belopp åklagaren krävt.
Åkaren var ändå inte nöjd, utan överklagade.

Men inte heller Hovrätten för övre Norrland ”köper” åkarens argument att han inte känt till kravet på besiktning.
”Besiktningskrav är inte ovanliga när det gäller arbetsmiljön och att besiktning sker av lyftanordningar är av stor vikt mot bakgrund av att olyckor lätt kan ske vid bristande stabilitet, vid om- eller tillbyggnader av anordningen eller om anordningen används utöver den tid eller laster tillverkaren avsett utan att det sker någon konditionskontroll”.
Bolaget borde åtminstone ha gjort någonting för att ta reda på om besiktning krävdes tillägger hovrätten.

Men när det gäller företagsboten anser hovrätten att det finns skäl att sätta ned den till 5 000 kronor. Det vill säga halva det belopp tingsrätten bestämt, och bara en fjärdedel av det åklagaren begärt.

Det kan tilläggas att med det förslag till föreskrifter med sanktionsavgifter som Arbetsmiljöverket lagt fram, och som är tänkt att börja gälla 1 juli i år, så medför en obesiktigad hyttkran, bakgavellyft eller lastbilskran minst 40 000 kronor i sanktionsavgift.