Chauffören från Vlantana var rejält berusad när han greps i lördags. Fordonet på bilden är inte det som fastnade på gräsmattan i Glumslöv.Fotograf: TransportMagasinet

Höga beviskrav ledde till frisläppande av litauern

- ?Kan få konsekvenser för domstolarna?

Häromdagen grep polisen en litauisk lastbilschaufför i skånska Glumslöv. Vid OKQ8-macken, närmare bestämt. Med en promillehalt på 2,41 och det faktum att chaufförens långtradare stod fastkörd på ett grönområde intill bensinstationen, föranledde gripandet.
Åklagaren tvingades lägga ner förundersökningen om misstänkt grovt rattfylleri, i brist på hållbar bevisning. Trots att man enligt uppgift har plockat ut information från den digitala färdskrivaren i fordonet, är polisen av uppfattningen att ett förarkort inte håller som bevisning i en domstol.

Polisen i Helsingborg fick i lördags kväll ett tips om att en kraftigt berusad lastbilschaufför befann sig på OKQ8:s anläggning i Glumslöv i Skåne. Mannen grips och tas med till förhör. Det visar sig att han har en promillehalt på 2,41.

Ett par dagar senare beslutar assisterande åklagare John Dagnevik att häva anhållandet och lägga ner förundersökningen mot chauffören. Därmed höjdes många ögonbryn – och frågan väcktes, hur tänkte åklagaren nu?
– Det som grundar ansvar för rattfylleribrott och som man ofta inte tänker på, men som de facto gäller, är att man ska ha fört ett motordrivet fordon. Knäckfrågan blir om han har fört det här fordonet eller inte. Det går inte att bevisa detta, förklarar John Dagnevik när vi ringer upp honom.

Är det då rimligt att anta att chauffören har parkerat ute på gräsmattan och därefter slagit sig till ro för att dricka sprit?
– Det vågar jag inte uttala mig om. Med de utredningsuppgifter som jag har fått, kan jag inte bevisa att den här personen har fört fordonet i berusat tillstånd, förklarar Dagnevik.

Men är det rimligt?
– Du och jag, och alla med oss, har ju en uppfattning om vad som är rimligt och orimligt i en sådan här situation. Det får man ibland lägga åt sidan och fokusera på det som man kan bevisa och de objektiva förutsättningar som finns.
– Det är inte sällan så att utredningen talar åt ett visst håll och ens farhågor åt ett annat.
– Jag förstår att det kan tyckas fullständigt orimligt.

Som normalt fungerande och tänkande individ, vore det en självklarhet att åtminstone försöka driva ärendet vidare till åtal. John Dagnevik menar att han har att förhålla sig till vad som krävs för att rent juridisk kunna driva fallet.
– Det är inte förbjudet att vara berusad och sitta i ett fordon, inte ens med motorn igång. Så är det, förklarar Dagnevik.

Det gäller alltså att ta reda på om chauffören på något sätt har utfört någon form av ”körande” manöver. Till exempel om färdskrivaren har registrerat någon föraraktivitet och när hjulen senast, före polisingripandet, har varit i rörelse.
– Jag kan inte i detalj redogöra för det. Jag har fått en redogörelse av polisen men min bedömning är, efter att ha tagit del av den, att jag kan inte bevisa att den (/färdskrivaren/) har gjort det, säger John Dagnevik.

Kristian Andersson, utredande polis i Helsingborg, lämnade över polisens utredning till åklagaren.
– Vi måste kunna bevisa vad varje människa har gjort i varje del av en händelse. Och nej, det kunde vi inte i det här fallet, konstaterar han.

– Vi har inte den lyxen som allmänheten har, att kunna döma med hjärtat. Jag kan berätta att vi, jag och John Dagnevik, jobbade väldigt hårt för att få fram tillräcklig bevisning, berättar Andersson och tillägger att John Dagnevik verkligen jobbade fokuserat och målinriktat för att hitta en hållbar bevisning.

Kristian Andersson berättar att polisen säkrade informationen från färdskrivaren. Därefter konsulterades expertis i form av bilinspektörer för att utläsa informationen. Men enligt Andersson är inte förarkortet tillräckligt bra bevismaterial.
– Det är ju inte säkert att det är han som har kört bilen även om hans kort sitter i färdskrivaren, menar han.

Vi förklarar att förarkortet uppenbart är ”tillräcklig bevisning” i fråga om kör- och vilotidsmål, men det har Kristian Andersson svårt att förstå.
– Jag undrar om det håller i domstol, funderar han.

Kristian Anderssons teori om att förarkortet skulle vara bristfällig bevisning, får Thomas Morell, regionchef på Sveriges Åkeriföretag Skaraborg, att reagera.
– Det innebär ju att man kan lägga ner de flesta kör- och vilotidskontrollerna. Åtminstone kan man ju aldrig sätta dit någon mot dennes nekande, såvida personen ifråga inte blir ertappad under en körning där bilen inte har gjort några stopp, menar Morell.
– Om förarkortet inte kan anses vara tillräcklig bevisning, lär domstolarna antagligen få en hel del överklaganden på sina bord från och med nu.

Thomas Morell förklarar att det ju dessutom är ett brott att låta någon annan köra på sitt eget personliga förarkort.

Yrkesförare har på det sociala forumet Facebook tydligt visat sitt missnöje mot beslutet att lägga ner förundersökningen ifråga.
– Vi har fått in begäran om överprövning av det här beslutet från åtta personer, säger Bengt Åsbäck, vice överåklagare på Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum, UC i Malmö.

Åsbäck tillägger att en begäran oftast måste komma från någon med anknytning till det aktuella fallet, misstänkt, målsägande eller tillsynsmyndighet, men att även han eller någon av hans kollegor kan begära överprövning om något ser konstigt ut.
– Någon form av uttalande, om det blir en prövning i sak eller annat från oss, kan ta mellan 70 eller 80 dagar, säger Bengt Åsbäck.

Hur mycket alkohol behöver man då egentligen dricka för att komma upp i 2,41 promille?
Det varierar så klart från en person till en annan.
– Svårt att säga. Men måste ha druckit under en längre tid, annars blir man medvetslös, säger Peter Björkegren, legitimerad sjuksköterska, alkohol- och drogterapeut på behandlingskliniken Promise i Helsingborg.
– Troligen dricker den här personen mer eller mindre hela tiden.
– Att köra lastbil är ett säkerhetsklassat arbete. Den här killen måste genomgå en behandling för sitt missbruk.

Att chauffören strax innan polisingripandet skulle ha varit nykter, är inget som Peter Björkegren tar för troligt.
– 2,41 promille är mycket.

Vi har utan framgång sökt representanter för Vlantana för att be dem kommentera det inträffade. Deras avdelning i Norge svarade, men ansåg inte att frågan låg på deras bord.
– Jag tror att du har kontaktat fel företag. Vlantana Norge AS är ett annat företag, skriver Vladas Stoncius Jr, General manager på Vlantana Norge.

Vi förklarar för Vladas att de trots allt ingår i samma koncern och att händelsen därmed borde ligga i deras intresse. Vi ber honom därför att vidarebefordra våra frågor, något han säger sig ha gjort.
Nu har ytterligare en dag gått – och det är fortfarande tyst från det litauiska transportföretaget.

Redaktionens kommentarer

Beviskraven är höga i vårt svenska rättssystem. Enligt vad tidningen Proffs erfar har samtliga inblandande, både polis och åklagare, lagt ner ett stort arbete i att försöka få till stånd en rättslig prövning mot den aktuella chauffören (som ju så klart är oskyldig tills motsatsen är bevisad).

Problemet, i det här fallet, är att vårt rättsväsende nära nog kräver att polisen måste sitta i knäet på en chaufför som kör i berusat tillstånd – eller åtminstone att det ska finnas ”åsyna vittne” som kan styrka att vederbörande har framfört sitt fordon under (misstänkt) påverkan av alkohol eller annan drog.

Vi på tidningen har hittills inte fått ta del av polisens förhör med chauffören. Vi vet alltså inte vilka argument vederbörande har fört fram.

Vet du mer om fallet? Har du kanske sett när chauffören körde ut på grönområdet i lördags kväll? Hör då av dig till polisen på tel 114 14.

Om artikeln

Publicerad: 2014-02-12 15:30
Kategori: Nyheter
Taggar: Glumslöv Helsingborg Rättsfall