Ett litet Tidaholmsåkeri hade fått en beställning på eldningsolja till en fastighet i Madängsholm. I samband med leveransen rann flera hundra liter olja ut i naturen. Det hela rubricerades som miljöbrott och åklagaren ansåg att bolaget skulle betala företagsbot på 100 000 kronor för utsläppet. Skaraborgs tingsrätt friar dock åkeriet helt från ansvar.
Leveransen av olja gjordes 1 november förra året, och hade beställts en vecka innan.
Fastighetsägaren förklarade för tingsrätten att han ägde flera hyreshus. De som tidigare hyrt det aktuella huset hade betalat kallhyra vilket innebar att han tidigare inte behövt beställa olja. De tidigare hyresgästerna hade själva fyllt oljetanken, som aldrig tidigare varit helt fylld. Nu var det nya hyresgäster, och varmhyra som gällde, och första gången han själv beställde oljan.
Han hade några veckor tidigare tankat över 700 liter från ett annat av sina hus, men skulle åka på semester och ville ha fulltankat innan han åkte. Därför ringde han i vanlig ordning till Tidaholmsåkeriet. Han trodde inte att de då diskuterat antalet liter utan att han uttryckt det som att åkaren skulle tanka fullt.
Fastighetsägaren förklarade att han då inte kände till att överfyllnadsskyddet på tanken var ur funktion.
Åkaren ringde honom samma dag som han fyllt på olja och berättade han tankat över. Fastighetsägaren hade inte reagerat särskilt på det inträffade, han var på semester när det hände.
Åkaren gav en helt annan bild av det som förevarit. När fastighetsägaren ringde och beställde olja hade han frågat om hur mycket han ville ha. Svaret var att tanken var tom och att han ville ha 1 400 liter. Åkaren tyckte det lät rimligt, givet tankens storlek.
En vecka senare, runt halv åtta på kvällen, levererade han oljan. Han hade gjort i ordning och kollat allt och kopplat den 30-40 meter långa slangen till tanken. Pumpningen hade startat som vanligt.
Till en början hade han stått vid altanen och tittat ner i hålet där slangen möter oljetanken. När han hörde att facket med olja på lastbilen var tomt gick han tillbaka till bilen och bytte fack. Han släppte på olja från det andra facket och återvände därefter till huset. Pumpen stannade automatiskt på 1 380 liter.
Efter leveransen var bilen tom. Åkaren förklarade att han har en lastningsplan och vet exakt hur mycket han ska ha med sig på bilen varje dag. Han kontaktade alltid beställaren för att ta reda på hur mycket den skulle ha. Han fick inte ta emot en order utan att veta hur många liter olja det rörde sig om. Om en kund beställer ”full tank” måste han fråga om antalet liter.
Han hade inte sett eller märkt något konstigt vid leveransen. Och han hade inte ringt fastighetsägaren och sagt något om överfyllning.
Enligt åklagaren hade det släppts ut minst 500 liter eldningsolja, och åkaren gjort sig skyldig till miljöbrott. Åkaren hade inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten, som att under leveransen exempelvis ha förhindrat oljespill genom att kontrollera överfyllnadsskyddets och avluftningsrörets funktion. Och därför borde åkeriet åläggas företagsbot på 100 000 kronor.
Åkaren påpekade för tingsrätten att han inte skulle kunna figurera som tankbilschaufför om han hade gjort som det påstods. Han har kört tankbil i 23 år och alltid gjort på samma sätt.
Först veckan efter leveransen fick han höra att det var något fel. Teoretiskt sett skulle det som fanns i sista facket ha kunnat rinna ut, men det skulle han ha känt när han återvände till huset. Det skulle då ha luktat väldigt mycket. Han har nedsatt hörsel, men inte dåligt luktsinne.
Skaraborgs tingsrätt konstaterar att ett misstänkt miljöbrott anmälts 4 november. Dagen efter spårades en förorening som nått en fiskeodling i Tidan via Tidans vatten och ett dräneringsrör till den fastighet där åkaren levererat olja. Däremot är det inte helt klart när i tid utsläppet skett.
Det var genom vittnesförhör utrett att överfyllnadsskyddet varit defekt, men det hade inte kunnat klarläggas hur eller när defekten uppstått. Vittnet, som inspekterat skyddet, hade förklarat att under vissa omständigheter kan oljeleverans påbörjas även om överfyllnadsskyddet är ur funktion. Det kan även hända att överfyllnadsskyddet går sönder under pågående leverans och då fortsätter oljan att strömma.
Enligt tingsrätten har åkaren lämnat en trovärdig och sammanhängande berättelse om vad som hänt i samband med den aktuella oljeleveransen. Hans uppgifter om att överfyllnadsskyddet fungerat och att han i sedvanlig ordning kontrollerat avluftningsröret och inte märkt någon överfyllning är inte motbevisade och framstår som helt sannolika i sig.
Frågan är då om omständigheterna i övrigt är sådana att det inte kan finnas annan rimlig förklaring till utsläppet än att det ägt rum under åkarens fyllning av eldningsolja, och skulle ha uppmärksammats av honom.
I den bedömningen blir fastighetsägarens uppgifter betydelsefulla. Dels påståendet att han beställt full tank, alltså ett i sig otillåtet förfarande med fyllning mot överfyllnadsskyddet, dels påståendet att åkaren skulle ha ringt och berättat att han överfyllt.
”Den senare uppgiften framstår som helt osannolik mot bakgrund av att /fastighetsägaren/ själv efter sådan information inte själv eller genom annan person vidtagit några åtgärder alls i anledning av den informationen” påpekar tingsrätten som även ifrågasätter andra delar av fastighetsägarens berättelse.
Därför och med beaktande av vad som sagts om andra, icke tidsbestämda, fyllningar av samma tank i förhållande till vagheten vad gäller tidpunkten för oljeutsläppet finns det enligt tingsrättens mening utrymme för ett annat scenario än det åklagaren påstått. Både i fråga om tidpunkt och om hur överfyllningen/utsläppet skett. Och därför frias åkaren/åkeriet.
Åkaren har för övrigt tagit så illa vid sig av anklagelserna att han nu lagt ner verksamheten.