MÅNADENS LEDARE
Olycksfordonet har inget med ledartexten att göra. Arkivbild.

Terrorist eller rattfyllo – likheter finns

Terrordådet i Stockholm har så sakta börjat smälta in i vårt medvetande. Man vore så klart väldigt naiv om man trodde att något dylikt inte skulle kunna hända oss i Sverige. Ändå kom det nog som en chock för oss alla.

Ganska omgående började många filosofera över tekniska lösningar som framöver ska försvåra den här typen av dåd, alltså där någon ondsint kan kliva in i en lastbil och köra iväg längs en gata och meja ner folk. Men utan att på något sätt verka ”viktig”, är nog den bästa lösningen trots allt att låsa dörren till hytten när man klivit ur lastbilen.

Jag stämmer gärna in i kören som menar att man måste tänka på chauffören, alltså att föraren inte ska tas som gisslan för att till exempel sätta sitt finger på en skanner för att lastbilen ska kunna startas. Eller, ännu värre få sina fingrar avhuggna eller rentav dödas av våldsverkarna.

Oavsett vilken lösning som är den bästa kan jag inte låta bli att tänka lite utanför boxen. Jag är absolut ingen psykolog men att någon väsentlig del saknas mellan öronen på terroristerna är sannolikt ingen överdrift. Detsamma gäller ju rattfyllerister. Men fyllor bakom ratten är något som samhället på ett sätt tycks ha viss förståelse för. Trots att konsekvenserna ju kan bli desamma – och värre än så faktiskt. Tyvärr reagerar inte samhället med samma kraft när ett fyllo kört ihjäl folk, det har vi åtskilliga bevis för.

Terrorist eller fyllo – båda gör ett medvetet val när de sätter sig bakom ratten i till exempel en lastbil och kör iväg.

Efter terrordådet i Stockholm tog det inte många dagar förrän inrikesministern lovade att vi skulle få 10 000 fler poliser i Sverige. Allt för att till exempel kunna effektuera avvisningsbeslut av asylsökande som fått avslag och som måste lämna landet.

Men vad hände efter den så kallade ”Svedalaolyckan”? Alltså efter det att en kraftigt berusad långtradarchaufför körde mot trafiken på E22 vid Svedala, krockade med två personbilar och utplånade fem människors liv, varav en barnfamilj.

Många förfärades av händelsen och än i dag använder man olyckan som ett avskräckande exempel på konsekvenser av ”tunga rattfyllor”. Men vad har hänt sedan dess? Hur många extra poliser utlovades efter den olyckan?

Inga… Tvärtemot, sedan 2004 då olyckan inträffade har trafikpolisen istället åderlåtits och till viss del ersatts av fartkameror och alkobommar. Det sistnämnda är i sanningens namn en effekt av Svedalaolyckan, men frågan är om vi ska känna oss nöjda?

Jag vet inte vad du anser… Själv blir jag mest förbannad när jag tänker på politikernas flathet i fråga om vår förr så omhuldade Nollvision.

Vid Svedala dödades fem personer. I Stockholm lika många. Miljontals människor berörs, inte minst anhöriga till de drabbade. Den gemensamma nämnaren för att åtminstone minska riskerna för att lastbilar ska döda folk, är att det krävs fler poliser. I det har inrikesministern rätt. Jag hoppas dock att det blir poliser inom alla specialområdena, både sådana som ska effektuera avvisningsbeslut och sådana som ska göra vår närmiljö tryggare rent allmänt – och trafikmiljön i synnerhet.

Även folk som vistas olagligt i landet färdas på våra vägar. Och hur många gånger har inte sådana människor gripits av trafikpolisen? Tänk på det, inrikesministern – och rikspolischefen!

Om artikeln

Publicerad: 2017-05-12 00:00
Kategori: Ledare
Taggar: nollvisionen Rattfylleri Terrordåd Trafikpolisen trafiksäkerhet