När tänker våra politiker ta problemet på allvar?

Regeringen ger polisen mer pengar. Så bra! Redan i vårbudgeten har man skjutit till ytterligare 250 miljoner till myndigheten och för åren 2017 ? 2019 har Polisen lämnat önskemål om ett tillskott på 3,9 miljarder.

I ett ”krismöte” med Sveriges Åkeriföretag Skaraborg, som hölls i mitten av april, sade socialdemokraternas Monica Green (suppleant i trafikutskottet) att ”vi behöver fler poliser på vägarna och vi har gett ökade anslag till polisen”.

Men innan vi nu tar sats för att göra vågen bör jag kanske nämna att ordet trafikpolis, stick i stäv med Greens insikt om att fler sådana behövs, lyser med sin frånvaro i beskrivningen över hur de extra anslagen ska användas. Istället pratas det om att extrapengarna ska täcka upp behovet för att klara flyktingströmmen och det ökade terrorhotet.

Regeringen skriver i årets budgetproposition att Polisen hädanefter inte är bunden till ett gammalt politiskt beslut om att myndigheten ska ha 20 000 poliser anställda. I stället ska verksamhetens behov styra sammansättningen av kompetenser och antalet anställda.

Bra, igen! Men – även om du och jag ser att det föreligger ett ”behov” inom trafikpolisens område, är vi bevisligen ganska ensamma om vår uppfattning. Det som avgör är inte det som du och jag tycker utan det som polismyndigheten anser sig behöva. Och i toppen av den organisationen verkar det inte finnas en enda människa som ser trafikövervakning som något som borde prioriteras.

Det som föranledde ovan nämnda krismöte hos SÅ Skaraborg var två avslöjanden om fulla lastbilschaufförer. Den förste orsakade en allvarlig trafikolycka som gjorde att en brandman avled till följd av en olyckshändelse under räddningsarbetet. Den andre hann polisen sätta stopp för innan en olycka hände, tack vare en uppmärksam allmänhet.

Endast fysiska kontroller, utförda av poliser av kött och blod, kunde ha hindrat båda dessa från att bege sig ut i trafiken. Alkobommar och fartkameror är helt värdelösa på den här typen av övervakning. Faktiskt!

Alkobommar, förresten, har återigen blivit ett hett ämne och nu verkar det som att hamnarna ska få permanenta bommar. Ett suveränt komplement till den fysiska trafikpolisen. Risken, som jag ser det, är att våra politiker inte ser det som ett komplement utan snarare som ”istället för” riktiga poliser. Och som ett tecken på handlingskraft.

Men man får ju inte glömma bort Öresundsbrotrafiken och den trafik som rör sig inom landet och som alltså aldrig (eller väldigt sällan) kör in i landet via en hamn.

Det skulle tyvärr inte dröja länge förrän ytterligare en räddningsarbetare fick sätta livet till under sin yrkesutövning. En personbil kör av någon anledning förbi en olycksplats i allt för hög hastighet, rammade en brandman som avled av skadorna.

Huruvida fylla är inblandat även i den sistnämnda olyckan är okänt i skrivande stund.

Aggressiv körning och fylleri kräver dödsoffer. Det ena efter det andra. När tänker våra politiker ta problemet på allvar?

En skolbusschaufför som jag nyligen talat med, nämner att de har samma problem. För trots att skolskjutsskylten är tänd och barn rör sig runt bussen, passerar fordon, enligt chauffören, i så höga hastigheter som uppemot 130 km/tim.

Tycker någon att det är okej? Är det inte hög tid att sätta ner foten nu och se till att få bort avarterna som tror att körkort är en mänsklig rättighet?

Om artikeln

Publicerad: 2016-05-13 00:00
Kategori: Ledare
Taggar: Alkobommar Dödsolyckor Rattfylleri Trafikpolisen