Likabehandlingsprincipen – en illa vald benämning

Fyllor, kriminalitet, slagsmål och mord. Det låter som inledningen på en kriminalserie på TV4. Men det kan lika väl handla om en vanlig natt bland lastbilarna på en Statoilparkering.

Vi har på senare tid nåtts av nyheter om rattfyllor som av vårt svenska rättssystem har släppts fria utan straff. Och i de fall jag närmast tänker på, handlar det inte om salongsberusningar. Den senaste i raden (åtminstone före tryck av den här tidningen) handlar om en litauisk chaufför som efter ett rådigt ingripande av två kvinnor på företaget Hilding Anders i Rydaholm togs fast av polisen. Han hade då en promillehalt på hela 1,78.

Åklagaren begärde honom häktad, men tingsrätten ville annorlunda och släppte honom. Därefter försvann mannen och idag vet ingen var han befinner sig. Och därmed lär han slippa undan straff. Tingsrätten hänvisar till något som kallas ”Likabehandlingsprincipen”. En oerhört illa vald benämning om ni frågar mig.

Om det hade funnits mer plats på den här sidan så skulle jag kunna rada upp väldigt många, liknande exempel. Men jag är tämligen övertygad om att du som läser vet att den här litauiske herren inte är unik på något sätt. Han ingår i ett större sällskap, som kanske rentav sitter tillsammans på någon parkeringsplats i Europa och skålar för det svenska ”rättssystemet”.

Det skulle vara intressant att veta hur tingsrätten resonerar. Givetvis kommer vi att ställa frågan till dem. Troligtvis får jag ett minst lika bra svar av min rottweiler som ligger och snarkar vid sidan om mig just nu när jag skriver dessa rader.

Ja, jag är arg. Och besviken.  För snart kommer vi att få anledning att skriva ”vad var det vi sa?”. Kanske efter att en av dessa fyllon har mosat en skolbuss?

Efter en sådan händelse skulle då inte jag vilja vara i ansvariga politikers kläder.

En naturlig fundering i sammanhanget är varför svenska åkerier och bussföretag ska investera dyra pengar i alkolås? Det är ju uppenbart inget allvarligt i att köra på fyllan?

En full busschaufför, till exempel, kan ju kanske avslöjas ändå av uppmärksamma resenärer? Men den där chauffören som bor i ett ”lastbilskollektiv” på Statoils parkeringsplats i Malmö – han kan dricka sin sprit i lugn och ro utan att riskera påföljder.

Politiskt måste Sverige ta ett ansvar för medborgarnas säkerhet. En full chaufför riskerar inte endast att köra ihjäl dina barn i ovan nämnda skolbuss. Ett misstag på en kemifabrik kan utplåna en hel stadsdel. Och märk väl – jag generaliserar inte vad gäller nationalitet på de som kör på fyllan. Sverige är självförsörjande på folk som tar dumma beslut och som bryter mot allt vad lagar och paragrafer heter. Men – vi importerar också en betydande skara via våra öppna gränser. Ingen kan säga emot mitt påstående att man har en helt annan syn på alkohol i kombination med bilkörning i utlandet. Främst i östra Europa.

Efter hand som man monterar ner trafikpolisen, ökar behovet av fordons- och förarkontroller i kvadrat. Och EU ställer snart ännu större krav på hur många tunga fordon som årligen ska kontrolleras.
Men kvalitén på kontrollerna… Nämner man något om det?

En inte allt för vild gissning är att man genom att förlänga intervallet för årlig kontrollbesiktning, frigör resurser på landets bilprovningar – som i sin tur kan hyras in som förstärkning till polisen. Allt för att leva upp till EU-kraven på fler kontroller.

En bilprovare kan så klart göra en lika bra besiktning ute på vägen som i den egna hallen. Och självklart kan man lära sig att hantera Octeten. Men hjälper det i kampen mot kriminella transportörsnätverk som hotar hela vårt samhälle? Vad tror du..?

Om artikeln

Publicerad: 2015-10-23 00:00
Kategori: Ledare
Taggar: eu Rattfylleri Rättsfall Trafikpolisen