Ekonomiska intressen bakom snabb lagändring?

Det kan uppenbart gå väldigt snabbt att göra förändringar. Jag tänker så klart på den ändring i trafikförordningen som åter gör det möjligt att köra internationella transporter som är tyngre än 40 ton. Tänk vilken skillnad det är på vem som "beklagar sig"!

I många år har vägtransportbranschen kämpat för att komma tillrätta med olaga yrkesmässig trafik och det olagliga cabotaget. Men har det hänt något? Inte så värst mycket vågar jag påstå utan att sticka ut hakan speciellt långt.
TIA, Sveriges Åkeriföretag och många enskilda åkare och chaufförer har bildat gemensam front med fackpressen. Enligt mitt sätt att se det, har budskapet varit glasklart. Bort med oegentligheterna och låt vägtransportbranschen jobba på villkor som är rimliga ur konkurrenshänseende.
Den numera så berömda ”40-tonsregeln” däremot, där valde beslutsfattarna att agera direkt. Måhända att Sveriges Åkeriföretag gick i armkrok med sina nordiska ”kollegor” och krävde förändring. Och med all respekt för organisationernas arbete – men jag tror ärligt talat inte att det hade så stor betydelse för den snabba förändringen. Här är det uppenbart så att det handlar om något helt annat. Pengar!

Har jag fel?

Om de maximalt tillåtna vikterna sänks, sitter någon och förlorar pengar. Och då menar jag inte åkerierna. Nej, mina konspiratoriska tankar går så klart till stora inflytelserika företag som transporterar gods över landets gränser. Dessa företag såg självklart hur lönsamheten påverkades i negativ riktning.
Motsatt förhållande har vi vad gäller den olagliga trafiken och de falska F-skattarna.
Billig arbetskraft betyder billiga transporter. Vilket i sin tur påverkar transportköparens resultat positivt. Och åkarens snedvridna konkurrenssituation blir därmed ointressant.
Jag hoppas att jag har fel. Men har jag det? Vad tror du?
Ingen som jag hittills har framfört min tes till har sagt emot mig. Och det blev ganska många som fick ta del av min teori under Lastbil 2012 på Elmia i augusti.

På tal om Elmia…

Det är alltid lika intressant att vandra runt på lastbilsmässan i Jönköping. I år fick jag en känsla av att branschen, trots alla negativa ekonomirapporter, ser ganska ljust på tillvaron.
Hos många utställare kunde man titta på olika lösningar för fordonsuppföljning, ekonomisk körning och förarstöd. En av dem började sin information till mig med orden, ”den här registrerar om föraren kör för fort”. Han menade, att om föraren kör fortare än den hastighet som åkeriet satt som högsta tillåtna, så registrerades det som en plump i protokollet.
Men varför inte låta lagen gälla? Med all fin teknik som vi har tillgång till idag, varför ska åkaren bestämma när bilen körs i för hög hastighet?
Jag ställde frågan till utställaren, och det såg faktiskt ut som att han tog min fråga till sig – även om han inte kunde svara på den.
Idag finns farthållare som kan se trafiken framför det egna fordonet. De kan se topografin och kan därmed ge gas och lätta på gasen, eller bromsa. Allt efter behov. Men systemet kan mig veterligen inte se den maximalt tillåtna hastigheten där fordonet rullar fram. Det måste ju vara världens enklaste sak att fixa via ISA. Då kan ju systemet rapportera alla hastighetsöverträdelser. För i min bok borde det ju även vara oekonomiskt att hålla 80 km/h på en 60- eller 70-sträcka. För att inte tala om hur det i många fall kan påverka trafiksäkerheten och kanske rentav vara avgörande för om föraren får behålla sitt körkort eller inte. Den lösningen vill jag se (senast) på mässan år 2014 – och jag bjuder på idén!

Om artikeln

Publicerad: 2012-09-21 06:00
Kategori: Ledare
Taggar: cabotage Elmia lag Sveriges Åkeriföretag TIA