Om konsten att leva som man lär…

Nu är årstiden här då många vägarbeten sätts igång. Vägarbetarna vädjar outtröttligt om alla trafikanters respekt, inte minst adresserar de sin vädjan till er som kör de större fordonen.
Alla som stått längs vägkanten när en långtradare kört förbi, vet hur det kan kännas. Att i det läget då dessutom behöva koncentrera sig på att göra ett bra jobb, måste rimligtvis vara oerhört jobbigt ? och säkert även ganska så nervöst emellanåt.

Men hur är det då med vägarbetarnas egen respekt för sänkta hastighetsgränser och trafiksäkerhet? I den frågan kan man nog ha skilda uppfattningar. Jag har vid flera tillfällen besökt vägarbetsplatser för att skildra den verklighet våra duktiga vägarbetare lever i. Och jag avundas dem inte i deras situation. De jobbar verkligen med livet som insats i många fall.
Men är det endast trafikanterna som färdas förbi vägarbetena som utgör en risk för nämnda yrkesgrupp? Nej, faktiskt inte, skulle jag vilja påstå.

Tryggt och säkert

För några veckor sedan pågick ett vägarbete i mina hemtrakter. En sträcka på uppskattningsvis tio kilometer skulle få ny beläggning och trots att jag bor i skogen fanns det tillfälligtvis fler varnings- och hastighetsskyltar än träd i skogen. Vart man än tittade så lyste gul-röda tavlor upp den i övrigt mörkgröna miljön.
Eftersom vägen är smal och arbetsfordonen breda, hade man även vakter som dirigerade trafiken. Tryggt och säkert kan tyckas. Och faktum är att lokaltrafiken flöt på ett till synes respektfullt sätt förbi vägarbetet.
Plötsligt störs lugnet av ett muller som bara blir högre och högre. Snart skymtar ett lastbilsekipage i fjärran och inom kort dundrar det förbi i en fart som då rakt inte var under de uppskyltade 50 km/h. Snart kom ytterligare ett ekipage – och därefter ett till. Alla med samma allt för höga hastighet.

Inget ovanligt

Frågar man vägarbetarna så är det inte ovanligt att yrkesförare passerar i dessa smått galna hastigheter. Och det är ju just därför man bland annat via fackpressen vädjar till yrkestrafikanterna att ta det lugnt.
Det uppseendeväckande i den här storyn är att de ekipage jag såg fara förbi jobbade med det aktuella vägarbetet. Och då känns det hela genast lite märkligare. Det verkar alltså helt okej för vägarbetarna att köra som tokiga, medan man har synpunkter på övriga trafikanter.
Måhända att bilarna inte körde för fort där det fanns arbetare på vägen. Men varför visar man inte samma respekt för de boende i samhällena intill vägen där det alltid, dygnet och året runt, råder 50 km/h?

Intressant reflektion

Nu uppmanar jag så klart inte er läsare att ignorera vägarbetsplatserna. Absolut inte – tvärtom. De som jobbar på vägen kan ju inte hjälpa hur åkerierna som kör transporterna uppträder. Så innan ni ringer och skäller på mig bör ni därför läsa de här raderna ytterligare ett par gånger.
Jag drar inte heller alla anläggningsåkerierna över en kam. Det är som i alla andra sammanhang, att det alltid finns några som inte klarar att hålla sig inom de normer som samhället satt upp.
Men håll med om min nyvunna erfarenhet är en ganska intressant reflektion!

Om artikeln

Publicerad: 2012-05-25 06:00
Kategori: Ledare
Taggar: Hastighet Trafik Vägarbete