Vi kan inte lägga våra liv i händerna på väghållaren

Den svenska nollvisionen är en ?exportsuccé? för svensk trafiksäkerhet, skriver Motorförarnas helnykterhetsförbund, MHF, i ett färskt pressmeddelande.
Trafiksäkerhetsgeneralen Clas Tingvall, som gett nollvisionen ett ansikte här i Sverige, har dock inte haft en enkel resa med arbetet för en säkrare trafik. Många har haft åsikter och en del har nära nog hånat honom för visionen att nå noll döda och allvarligt skadade i trafiken.

Skam på er. För vem vill råka illa ut i trafiken? Visionen är väl ändå en av de godare tankarna i samhället?
Kanske är det en stor fördel, rentav en avgörande faktor, att nollvisionen har gått på export? Idag är den inskriven i EU, FN och i 22 delstater i USA. Hur översättningen ser ut, har jag ingen aning om, men målet borde rimligtvis vara ganska så lika det svenska.
Varför är det då så viktigt för oss att ”nollan” går på export?

Förstår inte

En stor mängd av den tunga trafiken i Sverige framförs av ”icke svensktalande” personal. Detta är ett problem, inte bara ur de vinklar som framförs från chaufförs- och åkeriorganisationer. Men många chaufförer som vi möter på vägarna kan ju inte ens säga ”hej” på svenska. Långt mindre ta till sig budskap om trafiksäkerhet från Trafikverket.
Då är det ju bra om ”nollan” finns översatt till alla språk. Livsviktigt, faktiskt!
Bra jobbat, Tingvall! Jag tillhör antagligen minoriteten, det vill säga den klick människor som faktiskt sett och förstått andemeningen i det jobb du och många av dina kollegor har lagt ner i alla år.

Ansvarsfrågan

På tal om nollvisionen. Vintern har som vanligt fört med sig en rad otäcka trafikolyckor. Den här vintern har ju dessutom emellanåt varit högst nyckfull och på många håll har den ”första snön” dykt upp ganska sent jämfört med ett normalår.
På E20 i Skaraborg inträffade inom en ganska kort tidsperiod två mycket tragiska dödsolyckor i halkan. Och ganska omgående höjdes röster mot dåliga vägar och ännu sämre halkbekämpning.
Nu är jag fullt medveten om att jag sticker ut hakan längre än vad man kanske kan anse vara moraliskt i det här fallet. Men jag blir faktiskt smått oroad när man endast för fram väghållarens ansvar för det inträffade. Vi får aldrig glömma bort det egna. Det går inte att skapa en trovärdig debatt om vi hela tiden försöker finna syndabockarna bakom ett skrivbord i en statlig myndighet. Eller på vädret, som ju många tycks göra. Hur många gånger läser vi inte om att ”snön”, ”halkan” eller ”dimman” orsakade olyckan?
Inget väder orsakar några olyckor. Det gör däremot korta avstånd, för höga hastigheter och (så klart) brister i fordonsutrustningen – som dåliga däck, i kombination med till exempel halt väglag eller nedsatt sikt.

Trovärdig dialog

Givetvis har väghållaren ett oerhört stort ansvar. Men vi som bilförare kan aldrig ta för givet att man i alla lägen lyckas göra vintervägar lika torra och fina som de kan vara under en sommardag.
Jag är den förste att beklaga de tragiska olyckorna – och jag beskyller inte förarna i de aktuella fordonen för att ha varit vårdslösa. Det kan jag inte eftersom jag inte har den minsta aning om vad som egentligen orsakade tragedierna. Men vi måste bibehålla en vettig och trovärdig dialog, med rim och reson, vad gäller de krav som vi rimligen kan ställa på varenda ”medspelare” i trafiksystemet.
Nollvisionen är en viktig del i denna debatt – men föga är det en universallösning.

Om artikeln

Publicerad: 2012-02-24 05:30
Kategori: Ledare
Taggar: Clas Tingvall E20 mhf väghållning