Jag syftar på den goda nyheten att chaufförerna hos Skånemejerier numera ”lovar hålla hastighetsgränserna”(!).
Jag köper gärna alla argument som man framhåller i artikeln. Att det kan vara bra för varumärket, ekonomin, miljön och inte minst arbetsmiljön, att hålla sig inom ramen för högsta tillåtna hastighet. Det är bra!
Men vad betyder egentligen chaufförernas ”löften”? Vem är det man ”lovar”?
Är det arbetsgivaren – för att slippa få sparken?
För det kan ju inte vara så att det är lagstiftaren man riktar löftet mot! Det har man ju redan gjort den gången man klarade uppkörningen. Eller har jag kanske missat något?

Är det inte så dags?

Jag vill inte slå fötterna av vare sig Skånemejerier, Vägverket eller de enskilda åkerierna och deras förare, som säkert lagt ned stor möda i det exempel jag hänvisar till. Jag vill som sagt bara lyfta frågan om det inte är så dags att ”lova hålla hastigheterna” kanske 25 år efter att man tagit sitt körkort? Det känns lite som att under ett pågående äktenskap gifta om sig med samma person! Förvisso lite romantiskt – men till vilken praktisk nytta?
Samma fenomen har vi inom många transportupphandlingar som görs, både av privata företag och av myndigheter, kommuner och organisationer.
Man väljer då som köpare ut ett antal bestämmelser ur trafikförordningen som man vill att transportören ska ”garantera” att de följer. Till exempel att förarna ska vara nyktra (installera alkolås), att bromsarna funkar (extra bromskontroller) och så vidare…
Vad är nyttan med dessa ”bonusar” i ett transportavtal? Vill man invagga slutkunden i en artificiell säkerhet- eller handlar det om att bättra på självkänslan hos den köpare som gör upp avtalet ifråga?

Skriv under här!

Varför i så fall inte lägga fram en kopia på hela trafikförordningen och säga till transportören, ”skriv under här”?
Visst är det väl bra att transportören garanterar rätt hastighet på fordonen som framförs och att förarna är nyktra. Men är det inte minst lika viktigt att man kör på rätt sida av vägen och att man stannar vid rött ljus?
Sistnämnda klausuler i ett upphandlingsavtal är nog inte speciellt vanliga.
Hos Åkeriföreningen Syd konstaterar man i samma artikel att den tunga trafiken ”tyvärr” kör för fort. Är det så enkelt att man via ett avtal och en klisterdekal i baken på sitt tunga fordon kan komma tillrätta med problemet?
Varför i hela världen har man då inte gjort det här tidigare? Dekalen kunde man ju ha fått tillsammans med sitt körkort, samtidigt som man då också skrev på ”hastighetsavtalet”.

Några tips

Trafiksäkerhet är ingen lätt nöt att knäcka. Som jag nämnde inledningsvis har jag stor respekt för alla som nämns i det aktuella nyhetsbrevet. Men jag kan ändå inte låta bli att undra om man kanske borde ta tag i problematiken i ett betydligt tidigare skede, för att på så sätt få folk att ”lova” från första stund att följa lagar och regler.
Trafikundervisning i skolan är ett tips. Att plocka bort missuppfattningen att körkort är en medborgerlig rättighet, ett annat.
Jag är ledsen, Skånemejerier, men jag har svårt att begripa meningen med ert arbete i det här fallet – även om jag gillar er mjölk.