Kompetens parad med ett gott omdöme är viktigt i de flesta sammanhang när det gäller yrkes- och maktutövning. Det skapar oro om vi inte kan lita på mäktiga politiska ledare vilka skramlar med kärnvapenhot, som ? om de verkställs ? får förödande konsekvenser för hela världen.
Inom alla yrkesområden krävs mer kompetens. Teknikutvecklingen ställer allt högre krav på specialistkunnande. Det går knappast längre för bilägaren att dra ner på servicekostnaden genom att själv skruva och fixa med den moderna och komplicerade bilen vad gäller underhållet.
Debatten om behovet av ”enkla jobb” för nyanlända är inte så enkel. Något som framgått inte minst av hur den politiskt laddade frågan diskuterats vad gäller de konkreta arbetsuppgifterna och om lönenivån.
På tal om kompetens. När jag skriver denna krönika har jag precis tagit del av en uppmärksammad dom i ett mål om uppehållstillstånd och utvisning i Migrationsdomstolen där tre nämndemän (som är domare med i princip samma bestämmandeinflytande som en lagfaren juristdomare) själva bestämt utgången mot juristdomarens bedömning. Genom denna så kallade nämndemannadom beviljades två personer permanent uppehållstillstånd i Sverige. Ordföranden i målet bedömde saken annorlunda och skrev i sin skiljaktiga mening rörande uppehållstidens längd bland annat: ”Det nu meddelade avgörande strider rent objektivt mot av Sveriges riksdag fastställd lag och utgör även ett tydligt avsteg från domareden ?”
Domstolens majoritet (det vill säga de tre nämndemännen) hade i domskälen rörande uppehållstidens längd i Sverige anfört följande: ”Ett uppehållstillstånd som beviljas pga. synnerligen ömmande omständigheter enligt 12 § begränsningslagen ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader.
Vidare i domskälen: ”Att i förevarande situation följa lagtexten och enbart bevilja (A och B) ett tidsbegränsat uppehållstillstånd bedöms som icke humanitärt. Som en fingervisning till lagstiftaren om att det i denna typ av fall snarare bör beviljas permanenta uppehållstillstånd finner migrationsdomstolen att (A och B), oaktat lagtextens ordalydelse, ska beviljas var sitt permanent uppehållstillstånd.”
Ord och inga visor. Ett medvetet lagtrots. Frågan om både kompetens och omdöme uppkommer naturligtvis. Inte konstigt att JO, efter att ha läst om fallet, funnit skäl att inleda förundersökning i anledning av misstänkt tjänstefel och att de tre nämndemännen under utredningstiden stängts av som domare.
Det ska dock framhållas att den straffrättsliga skuldfrågan absolut inte är avgjord för de tre nämndemännen. Det är alltid först om och när en lagakraftvunnen dom föreligger som den eventuella straffrättsliga skulden kan fastställas.
Kompetens och omdöme är också viktiga begrepp hos varje motorfordonsförare i vår alltmer intensiva och krävande trafik. Brister hos en enda förare kan få allvarliga följder för många andra trafikanter.
Dessvärre tror jag att de flesta håller med om att det finns fler än en förare ute på vägarna som torde ha behov av kompetenshöjning.
Är det kanske dags för återkommande körkortsprov? Eller kommer eventuella brister i omdömet inte att avslöjas där utan bara genom tätare polisiära trafikkontroller?
Kanske skulle en väl fungerande kombination fungera bäst i längden.