Nu har vi blivit medvetna också i Sverige om vår sårbarhet. Vadå om, frågar du kanske? Jo, nu har vi fått erfara att ett "riktigt" terrordåd (i skrivande stund alltjämt på misstankebasis) kan drabba också oss. Efter det ödesdigra dramat med den framrusande, tillgripna lastbilen på Drottninggatan i Stockholm där flera människor så tragiskt dödades och skadades, kommer alla säkerhetsarrangemang och krav på hårdare tag att öka.
Och vi har också till fullo insett att ett tungt fordon i fel sammanhang kan vara ett otäckt och verkningsfullt mordvapen.
Stor kraft ägnas åt att finna metoder som gör det svårt att snabbt och enkelt olovligen komma över ett tungt fordon. Eller kapa det som det också kan uttryckas. Det finns knappast hinder på den tekniska eller ekonomiska sidan att åstadkomma besvär för en presumtiv attentatsperson. Snarare på den arbetsmiljösäkerhetsmässiga. Det får ju absolut inte sluta med att den ordinarie föraren riskerar tvingas medfölja en kapad lastbil som bara därigenom kan framföras till exempel för terrorändamål.
För en tid sedan fick jag veta resultatet efter en aktiv polisinsats från en polis som på sin fritid i rasande fart blev omkörd av två MC-förare i Perstorpstrakten i Skåne.
Tack vare fint initiativ från polismannens sida, som skrev ner sina iakttagelser i en PM vilken tillfördes den anmälan som upprättades efter en olycka lite längre fram på riksväg 21, blev det en fullgod utredning. Där hade nämligen en kappkörning som de båda MC-förarna ägnade sig åt fått till resultat att en av dem kolliderat med en traktor. MC-förarnas hastighet var åtminstone tidvis överstigande 200 km/h.
MC-förarna dömdes för ”vanlig” men inte, som åklagaren ville, för grov vårdslöshet i trafik och – för en av förarna – också för olovlig körning till 100 respektive 80 dagsböter genom en väl motiverad dom av Helsingborgs tingsrätt.
Fler domar behövs när trafiksituationen ser ut som den gör idag. Normhållarnas tidevarv synes vara ute. Djungelns lag gäller allt oftare i trafiken.
Tyvärr är det alltså långt ifrån särskilt många som åker fast och lagförs av alla som kör hänsynslöst och farligt för andra trafikanter. Varje gång jag kör långa sträckor längs E4 ser jag ständigt enorma fartsyndare susa fram. Jag ser också ofta aggressivt beteende som till exempel provocerande filbyten i syfte att visa avsky för andra i filbytarens tycke alltför långsamma trafikanter.
Kanske också för att visa betydelsen av just filbytarens rätt till ”fri framfart” med attityden ”här finns ingen polis som kan ta mig”.
En fråga som kan diskuteras är den sedan länge gällande inskränkande regleringen i 1§ första stycket trafikbrottslagen gällande vårdslöshet i trafik. Det krävs nämligen för straffansvar att en vägtrafikant ”i väsentlig mån” brister i omsorg och varsamhet. Fråga ska enligt förarbetena vara om ett medvetet risktagande. När det gäller hastighetsöverträdelser räcker det inte – utan andra negativt inverkande omständigheter – enligt Högsta domstolens praxisbildande bedömning att hastigheten på en 110-sträcka är uppe i 189 km/h för vårdslöshet i trafik av normalgraden.
Tror att det vore bättre med ”annat än i ringa fall” brister i omsorg och varsamhet än den nuvarande skrivningen.
Sven-Erik Alhem