En stillastående bil blir lätt en dödsfälla för ett barn eller en hund som lämnas kvar i bilen i varm väderlek. Det har vi lärt oss. Och likväl händer det igen. I slutet av juli månad 2013 lämnade föräldrarna till en tvåårig pojke honom kvar i en parkerad bil på en köpcentrumparkering medan föräldrarna begav sig iväg för att handla.
Det var varmt. 25 grader i skuggan och bilen befann sig i direkt solljus. Några privatpersoner reagerade över pojkens prekära situation och kontaktade polisen. Väl på plats krossade polisen omgående en ruta och tog ut pojken, som var medtagen men som snabbt kvicknade till efter att ha kommit ut från bilen.
Föräldrarna förklarade sig med att pojken sovit djupt och att de öppnat rutorna några centimeter innan de lämnade bilen.
Åtal väcktes mot föräldrarna för framkallande av fara för annan. Tingsrätten frikände från ansvar men i hovrätten fälldes de. Hovrätten ansåg att föräldrarna genom grov oaktsamhet utsatt sonen för livsfara.
Det gäller att vara omtänksam och hänsynsfull i alla avseenden i vår alltmer intensiva och i många fall aggressiva trafiken. I den ovan redovisade situationen är det föräldrarnas garantställning för sina barn som aktualiseras. I grunden är det samma ansvar som tillkommer alla föräldrar eller vårdnadshavare. Inte minst det djupt tragiska Yara-målet i Blekinge har lärt envar av oss detta. Där dömdes båda vårdnadshavarna för mord. Mannen för att han helt passivt underlåtit att agera för att skydda och hjälpa Yara när hon utsattes för brutal misshandel av mannens fru.
För att återvända till fall med barn i parkerade bilar kan straffrättsligt ansvar drabba vilken förare som helst som lämnar ett barn ensam i bilen i solsken, För vårdnadshavarna tillkommer att de är skyldiga – allmänt sett – att i varje sekund värna sina barns intressen och säkerhet. Enligt min mening är det uppenbart att så inte skett när man i värme och solsken lämnar ett barn i en parkerad bil.
I en mängd andra hänseenden i trafiken gäller det hänsynen till medtrafikanterna. Där varje förare har att anpassa hastighet och körsätt efter rådande förhållanden. Så sker inte alltid. Det kan var och en som är ute i trafiken lätt konstatera. Dag efter dag. Det hade behövts en betydligt tuffare polisiär trafikövervakning än den som förekommer idag. Det räcker inte till exempel att inrätta gupp och rondeller i våra städer och samhällen för att bringa ner farterna.
Även lagstiftningen bör skärpas. Straffansvar för vårdslöshet i trafik bör komma ifråga i fler fall än som är aktuellt med nuvarande bestämmelser. Det är ytterst ovanligt att en bil voltar eller går av vägen för att nämna ett exempel som en följd av en ren incident. I regel finns det ett oaktsamt och straffvärt körsätt hos föraren bakom händelsen.
Samtidigt skulle jag gärna se att ansvarsfulla förare kunde premieras exempelvis genom billigare försäkringar inte bara genom skadefria år utan också som en följd av uteblivna lagföringar för trafikrelaterad brottslighet. En sådan ordning skulle möjligen riskera uppfattas som någon form av dubbelbestraffning. Men det är det inte som jag ser det.
Det finns en rimlig och logisk förklaring till att försäkringsbolagen premierar sådana förare som uppfattas som normhållare i trafiken och som därigenom medför lägre risker generellt sett för personella och materiella skador.
Om vi alla lägger om stilen i trafiken och blir normhållare får vi ner antalet dödade och skadade. Bara det är guld värt.