Det känns lite märkligt med vissa sammanträffanden. Här är ett. Vid ett köpcentrum stod tillfälligt parkerad en lastbil som levererade varor. Lastbilens placering orsakade irritation hos en bussförare, som ansåg att lastbilen stod hindrande i vägen för bussen. Bussföraren sade till lastbilschauffören att flytta lastbilen. Chauffören hade då gått mot förardörren på lastbilen, men plötsligt fått en kraftig smäll i ryggen och klämts av bussen mot lastbilen.
Lastbilschauffören hämtades med ambulans till sjukhus. Skadorna var inte obetydliga. Frakturer på bröstben, revben och nyckelben fick han. Därutöver lungpunktering, bukblödning och en leverskada.
Bussföraren åtalades för brott mot trafikförordningen och vållande till kroppsskada men frikändes både i tingsrätt och hovrätt. Bussföraren hade inte förstått att lastbilföraren befann sig där han var.
Känns lite märkligt med tanke på bussförarens irritation. Alltså. Men så blev det rättsligt. En rättslig utgång är som bekant inte alltid lika med vad som i verkligheten förekommit. Men det är vad vi måste respektera. Åklagaren har den fulla bevisbördan för alla relevanta omständigheter. Minsta osäkerhet leder till förmån för den som är misstänkt eller tilltalad.
Det finns mycket som det går att reta sig på i trafiken. En sådan fråga är bestämmelserna om cabotage. Där finns regler att rätta sig efter men det föreligger synnerligen liten risk att lagföras vid överträdelser. Så har det varit under lång tid. Polisens tillsyn av regelefterlevnaden gällande cabotage är för dålig och beviskraven är så höga att de flesta går fria om åtal överhuvudtaget väcks.
Ingen cabotageförbrytare är så dum att han erkänner skuld.
Det retar mig också att det måste till gupp och andra hinder i trafiken för att få ner hastigheterna i städer och samhällen. Hänsynslösa och egoistiska förare vet att risken att råka ut för en polisiär kontroll är minimal numera. Därför bestämmer dessa förare själva sina farter. Utan minsta hänsynstagande till andra trafikanter. Det är bara omtanken om den egna bilen som kan få ner hastigheten. Då är kraftfulla gupp och effektivt fartnedsättande rondeller nära nog enda vägen att nå efterrättelse av hastighetsnormerna.
Finns naturligtvis flera baksidor med guppen. De gator och vägar som förblir guppfria uppfattas ofta som fria fartsträckor av de hänsynslösa. Till men för de däromkring boende. Utryckningsfordon får också väsentlig olägenhet av guppen.
Det vore fantastiskt om vi åter kunde få en alert och effektiv trafikpolis som genom sin närvaro gjorde det riskfyllt att inte följa trafiknormerna. Som till och med fick cabotageförbrytare att darra i knävecken.
För det måste kännas meningsfullt att jobba som trafikpolis. Att kämpa för att få ned antalet dödade och skadade i trafiken. Ibland bara genom att synas. Andra gånger genom aktiva ingripanden.
För egen del tror jag att jag skulle stortrivas som trafikpolis. Med rätt och skyldighet att ingripa mot misstänkta rattfyllerister, fartsyndare och aggressiva förare. I stället för som nu känna ilska, uppgivenhet och frustration.
Om en liten stund ska jag lägga mig för att sova under den stundande natten. Tror att jag kommer att drömma att jag är polis. Trafikpolis. På riktigt.
Sven-Erik Alhem