För en månads tids sedan åker jag, glad i hågen, till Stockholm Truck Meet. Jag var mycket förväntansfull. Dels att få tillbringa tid med alla fina kollegor, dels för att sitta med i paneldebatten ?Vägval 2014?.
Allt började bra. På fredagskvällen träffade jag många vänner och bekanta, allt kändes toppen.
Lördagen börjar likadant. Jag åker iväg för att hämta en gammal god kamrat vid tåget, sedan sitter vi och diskuterar gamla minnen - och framtida engagemang.
Snart närmar sig debatten, övriga paneldeltagare börjar samlas vid scenen. Alla partier förutom centern närvarade. De hade tyvärr fått förhinder i allra sista stund.
”Vår sida”, eller ”hemmalaget” om man så vill, bestod av ett mycket kompetent gäng.
Debatten kan börja! Men vad händer? Var fan (ursäkta svordomen) är publiken, åhörarna? Var blev ni alla av som skulle ha ställt frågor till våra politiker?
Var fanns ni som på Facebook skrivit och uttryckt er frustration över att det inte händer något? Och alla ni som jag suttit och lyssnat i timmar på åtskilliga gånger fiken, ni som uttryckt er avsky för vad som händer (och inte händer) i branschen?
Jag kan ha viss förståelse för att vissa av er anser att det kan vara bortkastade pengar/tid att tala till politiker som hittills inte lyssnat speciellt mycket på oss. Men här hade ni världens bästa ”smörgåsbord” uppdukat. Raka spåret rätt in i politikens finrum.
Ni gick miste om årets chans att föra fram ert/vårt budskap. Det är en sak som är stensäker!
Vi som engagerar oss i branschfrågorna fick oss en rejäl lusing av er den där lördagen. Inte ens de flera hundra som kommit dit med sina utställningsfordon kunde få tummen ur och släpa sig ner till scenen.
Ynkligt?
Men – tack till er som faktiskt kom! Några av er hade dessutom rest ganska långt.
Partifärgen viktigast?
Nu till något annat som gör mig fundersam. Transport säger att de inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna, SD. Beskedet kom efter partiets framgångar i valet till Europaparlamentet. Peter Lundgren har blivit en känd SD-profil i vår bransch. Han har kört lastbil i 30 år och hans engagemang går inte att ta miste på. Nu kommer han att jobba för branschen i Bryssel. Men Transport vill inte samarbeta med honom? För han är Sverigedemokrat?
Har vi råd med partipolitisk prestige? Jag bara undrar?
Jag vet ju vilka åsikter facket har haft när branschen uteblivit vid deras egna manifestationer. Folk som inte har velat gå bakom ”röda fanor”, har stannat hemma istället för att visa omvärlden vilka problem vi har.
Det tycker jag är lika dumt. Och det förvånar det mig att Transport nu visar att de sitter i samma sandlåda – men i ett annat hörn.
Hade man haft åsikter om Peters inställning till våra problem och att man av den anledningen valt att inte samarbeta, då hade jag köpt resonemanget. Men att stänga dörren endast på grund av hans partifärg, det förbryllar mig.
Kanske vill ni inte heller ha medlemmar i facket som röstar på SD? Eller SD-anhängarnas medlemsavgifter är välkomna – men inte deras politiska inställning?
Denna fundering får avsluta månadens lilla TIA-spalt.
Kör försiktigt och tänk på att det alltid finns någon som väntar på dig!