Polis och åklagare har ett ansvar att agera

För en näringsidkare är rättvisa konkurrensvillkor A och O. Hur ska annars verksamheten kunna bedrivas sunt och lönsamt i ett långsiktigt perspektiv? Alla vet vi vilken inverkan det har inom en viss bransch om konkurrenterna kör svart ?vid sidan om? och därigenom kan dumpa priserna. Ytterst kan det medföra att en samhällslojal företagare får se sin verksamhet rasa ihop.

Svenska åkeriföretag har det tufft i Sverige. Många åkare tvingas se en osund konkurrens från utländska företagare som utför transporter inom Sverige på andra premisser än de inhemska åkeriföretagen. Nämn ordet ”cabotage” och många svenska näringsidkare inom åkeribranschen – och även yrkesförare – ilsknar till. Detta lilla till synes ganska vackra ord, som inte är lätt att förstå innebörden av om man inte är i branschen, kan vara direkt humörnedsättande.
Cabotage inom EU innebär något förenklat att ett i ett annat EU-land registrerat företag transporterar varor inom Sveriges gränser efter det att det utländska företaget har utfört en transport till Sverige. Då kan nämnda företag fortsätta transporten inom landet men också fortsätta utföra högst tre inrikestransporter i Sverige under en period av sju dagar. Enkelt och lättfattligt? Eller krångligt och konkurrensvidrigt?
Meningarna går isär. Å ena sidan kan det låta bestickande – inte minst om cabotageregelverket skulle liberaliseras inom EU vilket kan komma att ske – att det leder till minskade tomkörningar. Vidare hävdas att en liberaliserad cabotagereglering bidrar till en öppnare och mer avreglerad marknad.
Kritikerna menar i stället att vi får in en ofta sämre kvalitet vad gäller lastbilarna i fråga om till exempel däck. Förarna har andra villkor med ibland så låga löner att det kan leda till dumpade priser och – sammantaget med däckkvalitet med mera – en negativ inverkan också på trafiksäkerheten.
Den negativa inverkan av cabotagekonkurrensen hade varit uthärdlig om regelverket följts tror jag att många svenska åkare gärna skriver under på.
Men, hur förhåller det sig egentligen?

Ojämlika straff

Den som bryter mot cabotagereglerna kan straffrättsligt angripas. Polis och åklagare har ett ansvar att agera. Formellt, det vill säga. I praktiken är bevisläget oftast för svagt för att de brottsbekämpande myndigheterna överhuvudtaget ska anstränga sig för att ens utreda brotten. De flesta olagliga körningar genomförs således utan någon som helst straffreaktion. Och någon ändring synes inte vara att förvänta.
Cabotagefrågan borde uppmärksammas bättre av transportbeställarna. På dem borde ankomma att förvissa sig om att de företag som anlitas kör lagligt. Blir fokus satt på beställarna i fullt strålkastarljus kan förhoppningsvis i vart fall frågan om goodwill/badwill leda till att det blir svårare för de olagliga transportörerna.
Svenska åkare har fler bekymmer.
Inte bara den svårhanterliga cabotagesituationen gör det tufft för svenska åkare. Många andra ”vanliga” brott inom vägtransportbranschen drabbar ibland tufft de förare som kör för svenska åkeriföretag och även företagen själva. Situationen ser tyvärr annorlunda ut för många brott och förseelser i Sverige när det rör sig om fordon tillhörande utlandsregistrerade näringsidkare med utländska förare. Det kan gälla färd med oskattat, oförsäkrat och i många fall trafikfarliga fordon. Inom EU borde det vara både formellt och i praktiken lika lätt att verkställa påföljder som det är inom Norden. Så är det inte. Fastän vi befinner oss i slutet av 2013.
Straff träffar således ojämlikt.
Det är inte lätt att vara svensk åkare nuförtiden!
Det är inte lätt att vara människa heller. Med eller utan körkort.

Om artikeln

Publicerad: 2013-11-22 06:00
Kategori: Krönika
Taggar: cabotage konkurrens polis