Då tåras mina ögon av stolthet

Nyss hädangångna år 2011 har onekligen varit händelserikt. Både på den politiska och juridiska arenan har det hänt mycket. Muhammad Kadaffi och hans regim har fallit sönder och samman och Thomas Quick har i mål efter mål övergått från dömd gärningsman till ett brottsoffer. Ännu har vi inte sett de fulla konsekvenserna av detta märkliga och ödesmättade rättsliga drama.

På mediafronten har några av Expressens medarbetare med Thomas Mattsson i spetsen drabbats av ett åtal för vapenbrott bestående i att man köpt ett vapen i Malmö för att journalistiskt testa hur lätt det var i staden med de många skotten. Vapnet har omgående överlämnats till polisen efter köpet. Enligt Expressen har därmed åtminstone ett vapen kommit bort från den illegala marknaden och oskadliggjorts. Men det tog åklagaren ingen hänsyn till. Jag kan lova att jag ska försöka övervara den kommande huvudförhandlingen. Frågan om hur långt i olaglighet man kan gå i den undersökande journalistikens namn är onekligen högaktuell och intressant. Samt ingalunda självklar. Under alla omständigheter måste enligt min personliga uppfattning ett eventuellt straffvärde anses vara lågt. Men det återstår alltså att se hur domstolen ser på frågan.

Blir hänförd

På trafikens område rusar allt på. Ett hetsigt klimat råder längs vägarna med alltför liten trafikövervakning från polisens sida, kan jag lugnt konstatera. Det är för lite riskfyllt för den som vill chansa och köra flagrant för fort och i övrigt vara sparsam när det gäller att följa trafikreglerna. Ödmjukhet och att visa hänsyn förekommer men tyvärr alltför sällan. Att komma fort fram och emellan genom en påtagligt aggressiv körstil tycks vara ett viktigare allmänt rättesnöre. De gånger jag blir åsyna vittne till ett polisingripande ute i trafiken, tåras mina ögon av hänförelse och stolthet över handlingskraften hos polismakten.

Skapar goodwill

Ibland får jag höra polismän uttala att det är svårt att ingripa mot trafiksyndare, eftersom det så lätt skapar negativa känslor hos den som ingripandet riktas mot. ”Mig kan ni ta men mitt inbrott klarade ni inte” och andra liknande kommentarer förekommer. Men jag kan försäkra alla tappra poliser med ingripandeambitioner i trafikeländet att ni skapar goodwill hos mig och många andra som ser mycket positivt på ert arbete! Så gå på i ullstrumporna bara och sätt dit så många trafikbrottslingar som möjligt! Jag vet att ni inte går på några undanflykter av typ ”jag var tvungen att öka farten för att komma förbi” eller motsvarande. Goodwill skapar ni också genom att själva uppträda som goda föredömen i trafiken. Glöm aldrig den sidan.

Positivt slut

Precis inledningsvis av ett helt långt nytt år känns det verkligen långt. Ungefär som vägsträckan känns lång till Stockholm när man vrider om startnyckeln i Malmö för att ge sig av dit. Men så plötsligt kommer också 2012 snart att kunna läggas till handlingarna. Precis som envar av oss alla en gång kommer att bli avlagda.
Usch, vad jag verkade dyster. Märker det själv. Så negativt får inte en första krönika under år 2012 sluta! Får försöka ta fram något positivt. Jag tror alltså att trafikåret 2012 kommer att präglas av idel hänsynsfullhet och ödmjukhet. Alla trafikanter kommer att vara inriktade på att hålla nere antalet dödade och skadade och i varje stund köra därefter. 2012 kommer alltså att gå till historien som det stora trafikåret! Det ger vi oss attan på!

Om artikeln

Publicerad: 2012-01-27 05:15
Kategori: Krönika
Taggar: 2011 åtal politik